Aposteln skriver I Efesierbrevet: "Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden."
Guds ord vittnar om att vi får vara Guds gäster här på jorden. Men tillika är ett Guds barn också gäster och främlingar här i syndens och sorgernas land. I Hebreerbrevet läser vi om gamla testamentets heliga: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som säger så visar att de söker ett hemland."
I tidningen läser vi att ett av NATO:s stridsfartyg HNLMS Rotterdam har stationerat sig utanför Sveriges sydkust. Enligt försvarsalliansen befinner man sig där för att visa sin solidaritet och närvaro i det spända läget. Kanske det ger trygghet och hopp, jag vet inte..
Men Gud tar nog hand om sina gäster. Som Guds folk får vi ändå känna ett ökande främlingskap här på den jord han skapat för människors barn. Folk och länder vänder sig allt mera bort från Gud och hans ord. Man värdesätter inte hans tålamod, hans godhet och nåd och frälsning.
Jag skrev igår om den evakueringsplan som Gud har för de sina, om överängelns röst och Guds basun som skall ljuda då Gud själv stiger ner för att hämta sitt folk och döma den värld och de människor som förkastat honom.
Det finns inte något högre och värdefullare än att få vara ett friköpt och återlöst Guds barn, hans gäster här på jorden. Speciellt då vi nu ser hur ovaraktigt en människas liv kan vara.
Johannes skriver i sitt första brev: "Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren."
I mina tankar då jag vaknade var att vi är Guds gäster här nere. Ja en kort tid gästar vi här nere på resan till vårt hem. Johannes lyfter fram reningen som är viktigt för Guds folk. Jakob håller fram de goda gärningarna som en gudstjänst och att samtidigt hålla sig obesmittad av världen.
Ja vi lever i världen, men inte av världen då vi genom tron har blivit medvetna om att vi tillhör Guds husfolk och är hans gäster och sändebud i en värld som överhöljs av dystra skuggor. Visst har vi orsak att vaka och be. Men låt oss förtrösta på Herren.
Jag skrev om Natos stridsskepp som är synligt. Men Gud har en egen osynlig änglahär. Om den läser vi i Hebreerbrevet: "I begynnelsen lade du, Herre jordens grund, och himlarna är dina händers verk. De ska gå under, men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder, du ska rulla ihop dem som en mantel och de ska bytas ut som kläder. Men du är densamme, och dina år har inget slut.
Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter?
Är inte änglarna andar i Guds tjänst,utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?"
När Herren Sebaot, Israels Gud är vårt hopp och vår trygghet kommer hoppet aldrig på skam. Från himlen följer man noga med vad som sker på jorden. Han som bevarar Israel slumrar inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar