Läpi vihollisten maan Paratiisiin"

"Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull."

Så ljuder den fjärde versen i psalm 371 i finska psalmboken. Frestelser och plågor är ju inte den mest uppmuntrande delen av det kristna livet, livet som en Jesu efterföljare.

I bibelläsningen från Jakobs brev lyfts just frestelserna fram. Vad skriver då denne Jakob, broder med Herren och församlingens ledare i Jerusalem om frestelserna?

"Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Gud frestar ingen. Han är helig, ren och fullkomlig. Men människosläktet är märkt av syndafallet. Synden bor i människan och om inte syndens gatlopp hejdas leder det till döden, den eviga döden. I psalmen av Gustaf Skinnari som jag citerade lyfts trons kamp fram. Jesus kom för att frälsa syndare. Tron bryter frestelsernas och syndens makt och grepp över människan. 

Det finns en försoning som är hel och full. I den av Jesus verkställda försoningen finns en fristad och en trygg viloplats. I en annan psalm sjunger vi: "Synden blir förlåten, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav. Vandringsmännen, trötta efter mödans dag, vilar tryggt i stillhet uti Guds behag."

Alltså Gud frestar ingen, men han är en tillflyktsort i frestelsen och i kampen. Frestaren och åklagaren ger ingen ro. Han endast späder på och vill sätta in den sista dödande stöten. Men Jesus är större. Han har övervunnit djävulen.

Ibland talar vi om den kämpande tron. Då Jesus kommer mitt bland frestelser och plågor och räcker ut sin hand, evangeliets ljuvliga försäkran att i Herren Jesus finns en trygg och ljuvlig hamn.

Psalmen "Kristus uppenbara för oss" publicerades första gången i Skinnaris egen sångbok som hade namnet: "Jumalan lasten Rukous-, Ylis­tys- ja Kiitos-Virsiä matkustaissamme elämän tietä läpi vihollisten maan Paratiisiin" 

(Guds barns Böne-, Lov- och Tacksägelse-Psalmer när vi reser på livets väg genom fiendens land till Paradiset.)

Jesus har öppnat Paradisets stängda port och han själv är vägen dit..

Altartavlan i Kvevlax kyrka målar kvinnornas möte med ängeln i den tomma graven. Jesus är inte där. Han har gått före dig till Paradiset. Under vandringen dit uppenbarar han sig för de sina och förgyller vandringen genom fiendens land.