Aposteln Petrus framställer hur Gud genom Jesu Kristi uppståndelse fött oss på nytt till ett levande hopp. Jesus var död. Han dog för våra synders och överträdelsers skull.
Profeterna försökte förstå den härlighet som skulle följa efter Kristi lidande. Kanske vi kan kalla denna härlighet för uppståndelseglädjen. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets 8. kapitel att om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Som människor bär vi efter syndafallet en dödlig kropp. Men Guds Ande gör en kristens kropp levande. I väntan på Uppståndelsens morgon kan vi redan leva det nya livet i Kristus, det liv som vi är kallade till.
Jag lyssnade igår till Jukka Norvantos undervisning om vad Jesu uppståndelse innebär. Jag minns inte orden, men andemeningen att Jesu uppståndelse är vårt hopp. När vi sätter vårt hopp till Jesus så skall också han som upptäckte Jesus från de döda ge oss en kropp lik den Jesu hade.
Aposteln Paulus kallar den för uppståndelsekroppen. Den skall vi bära i Evigheten. Den är skapad för Evigheten och den är inte beroende av tid och rum. Vi kan säga att den är tidlös.
Jag nämnde igår om Paulus uppryckande till den tredje himlen, till Guds eviga värld. Han var där en kort stund och han kunde inte beskriva det tillstånd han hade. Men Den Helige Ande använde denna resa för att beskriva vad Uppståndelsen innebär för en kristen.
En framtidsdag som är ljus och evig. Ett liv där vi ser Jesus ansikte mot ansikte. Det liv som Gud skapat människan till. Ett liv då människan skapad till Guds avbild verkligen är en avbild..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar