Kraft att trogen verka

Mitt i veckan kom den psalm som Herman Råbergh skrev, "Sabbatsmorgon stilla" i mitt sinne. Han skrev den för 120 år sedan.

"Herre, sabbatsfriden gjut i hjärtat in.

Stilla oro, ängslan, helga själ och sinn.

Låt i dig mig vila, giv av himlens höjd

kraft att trogen verka, tjäna dig med fröjd."

120 år är en lång men ändå överskådlig tid. Vissa bibelforskare menar att 120 år är den tid som Noa byggde på arken.

Kraften att troget verka kommer från himlen. Tjänsterna i Guds rike och här på den jord Gud skapat är också olika.

Noa fick ritningen av Gud. Han fördelade uppgifterna. Han kunde inte göra allting själv. Det var inte heller Guds avsikt.

Det är en stor nåd och en stor glädje för Guds folk idag att få bygga på en ark av helt annat slag, att få visa på Jesus och verka i den nådens ark han berett.

Gud är God!

Trons välsignade frukter

Petrus hävdar att kunskapen om Herren Jesus framföder trons goda frukter.

I världen finns det ett fördärv på grund av människans orena begär. Men Petrus uppmanar Guds folk:

"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor."

Visst var det en vacker lista. Livet på jorden skulle vara lättare om dessa frukter skulle få växa fram bland Guds barn.

Syskonkärlek och kärlek till alla människor. Nog inser vi att vår kunskap om Herren Jesus ännu är bristfällig. 

Men visst har vi fått smaka att Herren är god.

Kunskapen om Gud och Jesus

Idag när jag körde från arbetet lyssnade jag till undervisning från Petrus andra brev. Jag slås ofta av hur levande och kraftigt Guds ord är. 

Undervisningens tema var att en kristen kan avfalla från tron. Enstaka synder som varje kristen tyvärr faller i leder inte till avfall, de får vi ju bekänna för Gud och fortsätta i vissheten om att Jesu blod renat.

Men när människan börjar godkänna synden och leva i den är det "fara å färde". 

Vad säger då Petrus?

"Nåd och frid vare med er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus."

Kunskapen om Gud och Jesus ökar friden och vi förmår då lättare förlita oss på nåden som fostrar.

Av Gud har vi fått och får som gåva allt vad vi behöver för livet och ett liv i renhet inför Gud.

Sedan går Petrus in på kallelsen och utkorelsen..

I Herrens skola

Guds ord lär att åt Jesus är given all makt i himmelen och på jorden. Inför Honom skall alla knän böjas. Jesus är också ledaren för sin församling.

Jag kom igår att studera något om den första tiden i Aposteln Paulus tjänst i Guds rike. Han blev kallad till apostel av Jesus själv. Efter sin kallelse tillbringade han cirka tre år i Arabien (nuvarande Jordanien).

Därefter tjänade han en kort tid i församlingen, men blev sedan av olika orsaker tillbakatagen och man räknar med att det var en tid på 7-10 år då han främst sysslade med sitt jordiska arbete som tältmakare.

Cirka 14 år efter sin kallelse inledde han sin långa och trogna tjänst för Herren. Visst tjänade han Herren också som tältmakare och under den första tiden i de uppgifter Gud då gav honom.

Gud som är allseende styr allt efter sin goda vilja. När vi betänker Paulus livsöden kan vi känna värmen i hans avdkedsord till den unge Timoteus:

"Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.  

Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Davids nycklar

Jesus säger i sitt ord att han har Davids nycklar. Jag har tidigare skrivit om innebörden av de orden.

I mitt sinne kom ändå igår en litet annan dimension. Jesus har nycklarna till det himmelska Jerusalem som kommer ner från himmelen, smyckad som en brud för sin brudgum.

Likt Johannes talar Jesus om att det himmelska Jerusalem kommer ner från himmelen. Det är berett både på jorden och i himmelen och en gång då tiden är fullbordad sänker det sig ned på jorden.

Till det nya Jerusalem är Jesus porten. Men när Johannes ser staden är han tre portar mot varje väderstreck. Men jag tror att Jesus har nycklarna till dem alla för himmelens portar öppnas inifrån. Och där inne finns Jesus.

I sitt ord beskriver Gud sin son Jesus på sådant sätt att vi kan ta emot honom, öppna våra hjärtan för honom så att hans livgivande ord blir till frälsning.

Jag har också tänkt på de sju sigillen som den bokrullen som Johannes fick se vid Guds tron hade. Johannes grät då ingen kunde öppna den, ingen var värdig.

Men Johannes fick tröst. Han fick se Honom som hade segrat, Jesus som kunde bryta den förseglade boken.

Är det månne också så att Gud måste ge olika tider för att människor skulle bli mottagliga för Guds ord.

Jag har ofta tänkt på sistone hur Gud ser på ett "normalt" kristet sommarmöte. Om man ser det från ovan ser man mycket människor, glada och lyckliga människor som samlats.

Man hör Guds ord gå ut. Man hör himmelskt ljuvlig sång. Men ser man litet längre och nigrannare ser man kanske stora skaror som stängt sina öron både för ordet och sången. Man har sökt sig till sådana ställen där Guds budskap dränks av buller och stoj.

Jag vågar skriva så här för jag har själv så många gånger "gömt" mig där i larmet. Ofta blev det inte många ord som själen kunde ta till sig.

Jag har hört orden att det är en skymf mot Gud att hans ord ljuder och går ut, men ingen lyssnar. Det kan vara så. Men Jesus gav sitt liv frivilligt, av kärlek för att det för varje människa skulle finnas en öppen port till frälsning och in till den Himmelska staden.

I år är det mycket annorlunda sommarmöten. Endast Gud vet till fullo alla orsaker. Men hans vilja är som alltid tidigare god och varm.

Han vill ha gemenskap med sina barn. Gemenskap både här i tiden och i Evigheten. Han vill också att sina barn skall få ha gemenskap med varandra, en välsignad gemenskap runt Jesus.

Nog är det gott att han själv har nycklarna. Vi människor skulle nog slarva bort dem. Han öppnar och sluter. Må vi lära oss att ta tillvara tiden, nådens dyrbara tid.

 

När du söker oss o Gud

Lina Sandell skriver i en psalm: 

"Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden

och vi får ej flera bud."

Profeten Amos skriver:

"Se, dagar ska komma,

säger Herren Gud,

då jag sänder hunger i landet –

inte en hunger efter bröd,

inte en törst efter vatten,

utan efter att höra Herrens ord.

De ska irra omkring från hav till hav

och springa hit och dit

från norr till öster

för att söka efter Herrens ord,

men de ska inte finna det."

David skriver i den 69. psalmen som talar om Messias lidande:

"Men jag bär min bön

till dig, Herre, i nådens tid.

Gud, svara mig i din stora godhet,

i din frälsande trofasthet!"

Av någon anledning finns det tider då Gud döljer sitt ord. "Sök Herren medan han låter sig finnas."

I vårt land, i våra nejder har det funnits och ännu finns Guds ord rikligt mitt ibland oss. Då kan vi ställa oss två frågor. 

Den första: Går Guds ord ut i ett sådant format så att åhörarna kan öppna det och ta det till sitt hjärta?

Den andra: Tar åhörarna emot ordet. Är de mottagliga för ordet eller är de t.ex så uppfyllda av oro eller andra bekymmer att de inte kan ta ordet till sig?

Vi skall ju inte lyssna för andra, men ändå tror jag att Gud vill ge oss en rätt nöd för våra medmänniskor. Att ordet skulle kalla och att Gud skulle öppna så att ordet skulle leda till frid, en frid efter Guds sinne som inte är en sövande och falsk frid utan en frid som styrker tron och ger kraft till att tjäna medmänniskorna.

Jesus bad till sin Fader i himmelen. Om än han var syndfri som människa hade han antagit en människas begränsningar. Han var i allt beroende av sin himmelske Fader.

Jag tror att Jesus våndades för de människor som av olika anledningar inte skulle ta ordet till sig så att det skulle bli till frälsning utan till dom.

Nådens tid är den tid då två saker samfaller. Gud låter sitt ord gå ut och människans hjärta är berett så att hon kan ta ordet till sig och det blir till välsignelse och frälsning.

Han som kan öppna och stänga

När Paulus berättar om sina resplaner för de kristna i Korint skriver han: "I Efesos stannar jag till pingst, för en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många."

Guds rikes arbete har genom alla tider mött motstånd. Men mitt i allt detta kan Herren Jesus låta en dörr stå öppen för sitt ord.

Bibeln vittnar om att Jesus är den som  öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna. Ibland förstår vi inte Guds vägar då det kan kännas som om Gud stänger öppna dörrar.

Oväntade problem kan dyka upp. Vi kan fundera att vad menar du nu Gud, varför blev det så här. Det kan kännas som om mycken möda och arbete går förlorat.

Gud talar och fostrar också genom att stänga. I Apostlagärningarna talas det om Andens ledning: "Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. 

När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Då reste de genom Mysien ner till Troas.

På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!"

När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem."

Idag har jag fått betänka de här olika bibelställena. Jesus är ju den samme än idag. Då han öppnar kan ingen stänga. Då han stänger kan ingen öppna.

Därför vittnar Guds ord om att tiden är kort. Gud kan även hålla sitt ord tillbaka. Det leder till ödmjukhet och knäppta händer.

Jesus löser och befriar från skam

På morgonen läste jag två artiklar som behandlade skam. I den ena i tidningen Uusi Tie talades det om positiv och negativ skam. Den positiva väcker en sorg och skam över synden och leder fram till Jesus som frigör från synd och skam.

I den andra artikeln på Kotima.fi ledde skammen bort från Jesus. För mig förklarade den hur en skam som inte för till Jesus kan leda till att tron dör. Den onde fick ett grepp över människan som nu tvivlar på huruvida Gud finns eller inte. Den saliggörande tron saknas.

Jesus, Bibelns Jesus från Nasaret löser ur vanmakt, synd och skam. Guds vilja är att människan skall ha frid med Gud och kunna glädja sig över sin frälsare Jesus Kristus.

Artikeln i Kotimaa var mörk och dyster och lämnade efter sig en smak av andlig död och tomhet, medan den andra badade i himmelsk glädje och försoning med Gud.

I Uusi Tie berättades om en kvinna som var oönskad. Mamman kunde inte visa det oönskade barnet kärlek. Slutligen blev mamman dement. Av Guds nåd kunde det oönskade barnet slutligen leda sin mor till tro, till levande tro.

Förunderliga är Herrens vägar. Aposteln skriver:

"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?

För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? 

Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen."

Det finns ingen sann glädje utan Gud. Det finns ingen sann frihet utom den som Gud ger i Kristus.

Gud kallar genom Jesus till frid och frihet. Det gamla göms i ett hav av nåd. I Kristus är vi en ny skapelse och äger genom tron redan det eviga livet.

Fienden djävulen vill inte unna någon människa den sanna friden och glädjen i Herren Jesus. Gud varnar oss i sitt ord för att lyssna på denne lögnare och mördare som endast vill förleda och leder de sina mot en dyster framtid.

Trons ord

Paulus skriver: "Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar."

Med vår mun bekänner vi att Jesus är Herren (Gud). I hjärtat tror vi att Gud har uppväckt Jesus från döden. När vi av Guds stora nåd fått del av denna tro skall vi bli frälsta.

Paulus fortsätter: "Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam."

Sedan fortsätter han med orden som jag hänvisade till i föregående. "Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 

Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!"

Vi lever i en ljuvlig tid då Guds ord ljuder över folk och länder. Det eviga evangeliet rör sig uppe i himlarymden och når de som söker och längtar efter det ljuvliga budskapet.

Med glädje, i frid får vi tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.

Stor är hans trofasthet!

Sprickor i friden

"Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!" I Romarbrevet citerar Paulus Jesajas ord. 

En kristen, ett Guds barn är inte i ett "sorglöst" tillstånd. Synden i form av tankar ord och gärningar plågar. Vi kan säga att det kommer sprickor i friden. Det kan vara plågsamt och tungt.

Synden har alltid en plats, antingen tynger den samvetet eller så vilar den på Jesus som försonat dem alla.

Synden kan ju inte fördöma ett Guds barn men den är plågsam. En människa lockas ju till synd av begär som finns i människan själv. Begären är ju en följd av syndafallet och en del av arvsynden.

Den onde som står bakom begären utnyttjar hänsynslöst synden, ja också synden i en kristens liv. Han anklagar, hans namn är ju åklagaren.

Han står där och grinar och det kan bli tungt, mycket tungt även för en Jesu vän. För den onde finns det ingen förlåtelse. Egentligen har han ingenting att göra i en Jesu väns liv då Jesus försonat synden.

I Jobs bok läser vi om hur han trädde fram inför Guds ansikte för att anklaga Job "En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med bland dem."

Men efter Jesu fullkomliga seger på korset, efter hans segerrika uppståndelse har djävulen inget tillträde inför Gud. Han är slagen och bunden men på jorden har han en begränsad rörelsefrihet.

Djävulen vill genom synder och anklagelser locka oss bort från Gud, men då vi fått smaka att Herren är god och ljuv för hans anklagelser oss till Gud.

Inför Gud får vi bekänna synden. Vi får frimodigt bekänna allt förlitande på Nådens tron som för Jesu skull är rest både i himmelen och på jorden.

Evangeliets röst, förkunnelsen om att synden är förlåten bryter sedan den ondes grepp över samvetet. Jesu blod övertäcker den skada synden orsakat i människans samvete och liv.

Då vi genom synden förorsakat skada och lidande för en annan människa får vi också reda upp det. Samma Jesu blod reparerar och återställer också friden och kärlekens band mellan bröder och systrar.

Det finns kraft i Jesu namn och i det blod som runnit då han gav sitt liv för dig och mig. Det renade från synden och det renar och frigör från syndens och den ondes anklagelser.

Gud vill att evangeliets ljuva röst skall ljuda i hans sons rike, bland Jesu vänner. Där finns inga krav. Källan är öppen för den som törstar. 

Fri från synden är Kristi brud.

Tankar från myr och kyrkbänk

"Hans barmhärtighet

varar från släkte till släkte

över dem som vördar honom"

Jesu moder beskriver i Anden den son hon skulle föda. Det ord som folkbibeln översatt till vörda rymmer inte bara fruktan utan även vördnad och värme.

Jesus är människosläktets återlösare. Paulus lånade den stoiske poeten Aratos ord då han säger vi är av hans (Guds) släkt.

På begravning liksom på bröllop samlas släkter. Vi kan betrakta olika släktdrag och vi känner släktskap. Vi slås också av tanken att varför träffar vi släkten så sällan.

Jungfru Maria beskrev Jesu barmhärtighet 

som varar från släkte till släkte. Det är gott då släkten är samlad inför Guds ord. 

Ibland kan vi som kristna känna en onödig blygsamhet och rädsla att lyfta fram Guds ord vid olika släktsammankomster. Men när vi betänker att Herren Gud är släktens urfader och Herren Jesus släktens återlösare förstår vi att de tankarna inte kommer från Gud utan från släktens fiende, den Onde som aldrig vill släkten väl.

Vi kan inte ge tron åt någon som förlorat den eller inte orkar eller vågar bekänna tron. Men det kan släktens återlösare Herren Jesus.

I kyrkbänken igår kände jag kraften i de Guds ord som prästen uttalade. Orden om korset, graven och uppståndelsen är det kärnbudskap varifrån Gud väcker tro.

Samma ord styrker också en troendes tro på Jesus. Att lyfta fram Guds ord är aldrig opassande. Det kan ju inte vara det. Vi talar ju om den gode Fadern som älskar alla sina barn och vill sluta dem alla i sin famn.

Visst finns de orden också med "kom hem! De orden som många räds och inte vill höra. Men orden är ju Faderns och uttrycker Faderns kärlek till vilsegångna och de som håller på att tappa riktningen.

Gud är god och Jesus är både din och min frälsare och återlösare..

Att lära känna Jesus

Livets mening är att lära känna Jesus. Där i kyrkbänken fäste jag mig vid orden - lära känna Jesus. 

Nog är det både gott, viktigt och nödvändigt att vi lär känna vår frälsare och förlossare. 

Amos skriver: 

"så bered dig att möta din Gud, Israel.

För se, han som formar bergen

och skapar vinden

och förkunnar sina tankar

för människan,

han som gör gryningen till mörker

och går fram över jordens höjder –

Herren Gud Sebaot

är hans namn."

Genom sitt ord som han själv förklarar genom sin Ande lär vi känna honom. I ordet förkunnar han sina tankar för människan och Jeremia beskriver Guds tankar:

"Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp."

I kyrkbänken kom det i mina tankar att människans liv är som en väg hem. På hemvägen tänker vi på hemmet hos Gud. Gud blåste sin livsande in i människan då han sände henne hit till jorden.

Människan bär på en levande själ som en gång kallas tillbaka hem till Gud.

Inför Areopagen förkunnar Paulus:

"Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 

Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 

För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt."

Att få leva i tro

Nog är det gott för människan att få leva i tro på Guds ord, på Herren Jesus och hans verk. Att leva i tro är också att leva i förlåtelsen, i visshet om att Gud i Jesus Kristus förlåtit alla synder.

Jag har en tid fått förundra mig över församlingen i Filadelfia där Gud genom deras tro och förtröstan på Jesus satte alla pusselbitar på plats.

Deras egen kraft var ringa och ingen verkade söka egen ära och upphöjelse. Man förlitade sig på Herren Jesus och han fick vara Herre. Man höll fast vid hans ord och förnekade inte Jesu namn.

Är det så att Gud här riktigt vill visa vad som håller i den yttersta tidens omvälvningar.

När en människa inser sin egen litenhet och att hon behöver Gud ställer Jesus en dörr öppen. Den onde tillåts inte att stänga den dörren genom otron som han vill komma med.

Jesus kände deras gärningar men han behövde inte säga mera om dem. Han hade ju ställt sin egen dörr öppen och de fylldes av kraft från höjden.

"Kristus i eder, härlighetens hopp."

Ända in i Staden

"Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona." I de två föregående inläggen har jag något betänkt vad den som behåller frälsningens krona blir delaktig av tillsammans med Jesus.

Tillsammans med honom når vi en dag fram till allt detta. När prövningens stund drabbar världen visar Anden för de sina vad som komma skall.

Som man har jag ju inte fött och kan därför inte beskriva födsloverkar. 

Jesaja skriver i det 42 kapitlet om Jesus: 

"Jag är Herren,

det är mitt namn.

Jag ger inte min ära åt någon annan

eller mitt lov åt avgudabilder.

Se, det jag förkunnade förut

har kommit.

Nu förkunnar jag nya ting,

jag låter er höra om dem

innan de visar sig."

I samma kapitel beskriver Jesaja på ett förunderligt sätt Jesu verk:

"Länge har jag tigit,

jag höll mig stilla,

jag lade band på mig.

Men nu ska jag skrika

som en barnaföderska,

jag ska flämta och flåsa

på samma gång.

Jag ska ödelägga berg och höjder

och låta allt deras gräs torka bort.

Jag ska göra strömmar till land

och låta sjöar torka ut.

De blinda ska jag leda

på en väg som de inte känner,

på okända stigar

ska jag föra dem fram.

Jag ska göra mörkret framför dem

till ljus

och det ojämna till jämn mark.

Detta är vad jag ska göra,

och jag ska inte överge dem."

I kapitel 66 skriver Jesaja:

"Innan Sion har känt några värkar

föder hon,

innan hon känt någon vånda

har hon fött en son.

Vem har hört något sådant,

vem har sett något liknande?

Kan ett land komma till liv

på en enda dag,

eller ett folk födas på ett ögonblick,

eftersom Sion föder sina barn

redan när värkarna börjar?

Skulle jag öppna moderlivet

men inte låta födseln ske?

säger Herren.

Eller skulle jag som låter födseln ske

sedan hålla tillbaka barnet?

säger din Gud."

Den som får vara tillsammans med Jesus i prövningens stund behöver inte frukta. Han får vila sig mot klippan. Bibeln har så många löften om hur vi i allt får lita på Gud och hålla fast vid Jesus och Guds ord.

Det håller och en dag har han fört oss ända in i det nya Jerusalem.

Min Guds stad

När vi betänkte Guds tempel och min Guds tempel märkte vi en förändring. Avbilden behövdes inte mera. Tiden för fullkomligheten hade kommit, Guds tid.

På samma sätt är det som Jesus kallar för min Guds stad, det nya Jerusalem fullkomligt. Den staden sökte redan gamla testamentets heliga efter.

De väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

Jesus själv skall skriva namnet på sin Guds 

stad på den som segrar. Staden kommer ner från himmelen från Gud.

Samtidigt berättar Jesus att även han har ett nytt namn i det nya Jerusalem. Det namnet skriver han också på de sina. Det verkar alltså handla om ett sigill som visar vem människan tillhör.

Visst känns det härligt att Jesus själv skriver vem vi tillhör. Då han som är sanningen skriver sitt nya namn på de sina, då är allt fullkomligt. Avbilden har blivit det den var skapad till och synd och död finns inte mera.

När vi läser om dessa härliga himmelska ting förstår vi också bättre Guds mening med att han skapade människan och världen. 

I dag får jag följa en morbror till gravens ro. En gammal man som fick bli ett trons vittne och som Jesus lett fram till målet, själens frälsning.

Tillsammans med de heliga får han i Abrahams sköte invänta kroppens uppståndelse och livet i det nya Jerusalem.

Nog är det förunderligt då vi som frälsta blir iklädda en ny och fullkomlig kropp och då ser Jesus öga mot öga.

Med trons ögon ser vi det redan då Anden öppnar ordet. Men en dag ser vi det i klarhet. Då skymmer inget mera. Då kommer varken mörka moln eller dimma emellan.

Jesus gör allting nytt och i det nya Jerusalem är Lammet stadens lampa. Guds härlighet lyser upp staden och i ett förunderligt ljus får Guds folk lovsjunga Herren Gud.. 

En pelare i min Guds tempel

Jesus säger: "Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn."

Det är enda gången som Bibeln talar om min Guds tempel. När Johannes ser det nya Jerusalem ser han inget tempel. 

Varför? -för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. Budskapet påminner oss om hur älskade vi är i Guds ögon. Han vill se varje människa i sin himmel.

Vad kan då avses med en pelare i det tempel som inte är jordiskt utan är himmelskt och Gud och Jesus själv?

Där finns inget syndigt. Vi påminns om att de som får bo i det nya Jerusalem är syndfria genom att de på jorden blev delaktiga av Jesu rättfärdighet.

Jesus skriver om pelaren till församlingen i Filadelfia som var vana vid förödande jordbävningar. I det nya Jerusalem skakar inget utan Guds frid och harmoni råder.

Den som segrar - den som har del i Jesu seger..

Den som har del i Jesu seger.

Vad säger bibeln om antikrist?

Vad säger bibeln om antikrist? Han nämns tre gånger i nya testamentet och hans ande nämns en gång. Bibeln vittnar om att han är en bedragare. Han nämns också med andra namn såsom laglöshetens människa, den laglöse, motståndaren, fördärvets son och vilddjur.

Han skall öppet träda fram då hans tid kommer. Paulus skriver att han kan träda fram först när hans tid kommer. Däremot är hans ande redan verksam. Hans ankomst är ett verk av Satan och han kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under.

Hur kan Gud tillåta att han framträder? Paulus skriver: Med ondskans alla konster bedrar han de som går förlorade. De blir bedragna och går förlorade därför att de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta.

Skall då ett Guds barn frukta honom, eller skall ett Guds barn ens tänka på honom? Nej vi skall inte frukta honom, och vi skall inte ha något att göras med honom. Men att hans ande är verksam och att han framträder i världen varken skall eller får vi förneka. Också hans ande skall vi fly. Ändå skall vi inte låta oss skrämmas av honom, för han är dödsdömd. Guds ord avslöjar honom och Jesus skall döda honom med sitt ord, sin muns ande. Jesus skall förgöra honom med glansen vid sin ankomst.

När vi som kristna och Jesu vänner begrundar hans namn får vi fästa oss vid det sista (krist). Det påminner oss om att Kristus förlossat oss och att vi är i honom Kristus och att vi inte vill ha något att göra med något eller någon som kommer istället för Kristus och är emot honom (anti).

Avslöjande är att antikrist förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt. Han gör det också på så sätt att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. Han vill alltså påverka Guds församling. Han sätter sig uppemot den ordning som de apostlar Gud utvalde satte upp. Han är emot alla normer och normlösheten är ett varsel om hans närvaro.

Då kan vi genom Guds Ande förstå och ana att han inte högaktar det heliga äktenskapet. Han bryr sig inte om ordning vid Gudstjänst och det som Guds ord säger om prästtjänst, församlingstjänare o.s.v. Då han sätter sig i Guds tempel vill han verka i och påverka de kristna.

Paulus skriver till korinterna: ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?” Vidare skriver han att Guds tempel är heligt och det templet är ni.

Ja, när vi tillhör Kristus tillhör vi Gud. Då vi hålls där och låter Kristi Ande avslöja bedragare och det som står emot Guds ord kan vi känna en gudomlig trygghet i en värld som på många sätt blir allt mörkare.

Och något viskar i mitt inre: Håll ut ännu en kort liten tid. Jesus är med varje dag. Vi behöver inte kompromissa med världen angående Guds ord eller tona ner eller dölja vår tro på Jesus. Om än vi för Kristi namn får känna förakt och hat i världen får vi lyfta blicken mot Jesus. Han fick utstå all fiendskap från syndare, men segrade och sitter nu på högra sidan om Guds tron.

Då behöver vi inte tröttna och tappa modet. För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.  Han är det som kallat oss. Vi får be att vi skulle allt mera få formas efter Jesu avbild. I hans blod äger vi den rättfärdighet som gör oss dugliga inför Gud

Funnen av Herren

Jag lyssnade nyligen till en predikan från sommarmötet. Där talades det om att Guds Ande bor i en kristen. Jag måste faktiskt riktigt ta en paus och begrunda orden.

Om Guds Ande bor i mig så är jag ju funnen av Gud. Jag är funnen av Gud genom Jesus Kristus som frälst, återupprättat och försonat mig.

Inte är det ju någon nyhet att Bibeln, Guds ord vittnar så här, men ändå är det omskakande när det förklaras i hjärtat.

Gud bor i mig genom sin Ande, den Helige Ande, Kristi Ande. Bibeln använder något varierande ord som förklarar vad det handlar om.

Aposteln skriver så här: "Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. "

Av texten förstår vi att den som har Kristi Ande tillhör honom, den människan tillhör Gud. Den människan har Guds sigill på sig. Den människan är på väg till himmelen.

Gud har alltså funnit mig och ledd av Honom vandrar jag genom livet mot Evighetens dag.

Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss. Tidigare på dagen hade jag lyssnat till en biblisk förkunnelse som handlade om Daniels beskrivelse av antikrist.

Om än förkunnelsen var biblisk och sann väckte den en ovanligt kraftig reaktion i mig. Jag fylldes av en oro som en stund nästan lamslog mig.

Vad berodde det på? Det vet jag inte riktigt, men ändå blev jag ledd till frid, närmare Jesus, in i hans famn och omvårdnad.

Jag tror att Guds Ande verkar så. Den visar på tryggheten hos Gud. Hårstråna är räknade, om än de måste falla så vad gör det då Gud genom Kristus är för mig.

Det är gott att leva med Herren!

Sök Herren

Jesaja skriver:

"Sök Herren

medan han låter sig finnas,

åkalla honom medan han är nära.

Den ogudaktige ska lämna sin väg,

den orättfärdige sina tankar

och vända om till Herren,

så ska han förbarma sig

över honom,

och till vår Gud

för han vill gärna förlåta."

Gud kallar genom sitt ord som manar människan till besinning och att återvända 

till livets väg, till frälsaren Jesus, den väg som leder till gemenskap med Gud här i tiden och i Evigheten.

Amos skriver: Sök Herren så skall ni få leva. 

Sefanja skriver: "Sök Herren,

alla ni ödmjuka i landet,

ni som gör vad han befaller.

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!

Kanske blir ni beskyddade

på Herrens vredes dag."

Guds vrede visar sig också i det att han slutligen låter människan gå sin egen väg. Den som förkastar Gud får leva som evigt förkastad av Gud. 

Under nådens tid här på jorden är ingen förkastad av Gud. Även den som inte tror får del av Guds godhet. Han skyddar och bevarar medan han i kärlek kallar till gemenskap med Honom genom Jesus Kristus.

När Gud tar bort sin beskyddande hand från en människa förgås hon. Synden förtär henne. Hennes egen ondska drabbar henne.

Jesus talar om ett tillstånd där masken inte dör och elden inte släcks. Nya testamentet förliknar Guds dom vid en eld som inte släcks.

Är det inte att vakna först när nåd inte mera ges? Är det inte att inse att det blev för sent. Är det inte att evigt måste fråga: "Varför, varför övergav jag min Gud?

Tänk att få se Himmelens härlighet och förstå att dit kommer jag aldrig in. Tänk att få se Guds godhet, hans härlighet och majestät och sedan bli bortvisad.

Om vi något kan förstå vilken katastrof det är för en människa att hon går förlorad förstår vi varför bibeln också har ett så allvarligt budskap.

Därför kallar ordet alltid till tro, till tro på Jesus, till ett liv som en Jesu efterföljare, till en himmelsk glädje och frid redan här på jorden..

Tänk när en gång

I en Sions sång sjunger vi om den dag när all dimma har försvunnit, det mörker som omhöljer livet här. Igår kväll sänkte sig en dimma över myrmarken där jag plockade hjortron.

I dimman blir allting annorlunda, även fåglarnas sång verkar tystna. Men sången för oss till den dag då Gud och Lammet ersatt solens sken. 

I mina tankar kom uppståndelsens morgon. Varje människa skall uppstå vare sig hon tror på Gud eller kroppens uppståndelse.

Ett Guds barn ser då den Jesus hon trott på stråla som solens sken och all dimma, allt töcken är för evigt borta.

Men hur blir den otroendes uppståndelse? Hon uppstår ju för att dömas av en Gud hon aldrig trott på, eller en Gud hon förkastat för att följa sina lustar här i världen.

Skillnaden är så enorm att det gör ont att skriva om det. Vi kan inte fatta vad det innebär att uppstå för att bli bortvisad från Guds ansikte.

Som människor kan vi inte frälsa eller rädda någon från den eviga olyckan. Men vi kan varna och visa på Jesus som är uppståndelsen och livet. Ordet om Honom kan ge liv och rädda från den eviga döden.

Visst stör det en människas syndaglädje när hon påminns om vad otron leder till. Men det är nåd att få bli väckt i otrons sömn.

Sions sång nummer 324 slutar med orden: "Väck Jesus denna tanke i mitt hjärta, var gång vägen blir mig för mödosam." 

Tanken på den dag då Jesus torkar Guds barns tårar ger glädje och ljus i dimman. Nådens sol strålar underbart och dimman skingras.

Så länge han sökte Herren

Om kung Ussia står det i andra Krönikeboken: "Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner (förstå Guds syner Andra handskrifter: ”frukta Gud”).

Så länge han sökte Herren lät Gud det gå väl för honom.

Men Ussia drabbades av högmod som blev hans fall. För sitt högmods skull drabbades han också av spetälska.

"Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren sin Gud genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.

Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män. Dessa steg fram mot kung Ussia och sade till honom: ”Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och det ska inte ge dig ära från Herren Gud.”

Då blev Ussia ursinnig där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna slog spetälska ut på hans panna inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret."

Vi finner på många ställen i Bibeln att det går inte att tjäna Gud med ett högmodigt hjärta. Ve den människa som ställer sig över Guds ord.

Profeten Jesaja som blev kallad av Gud under det år när den spetälske Ussia dog måste säga:

"Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läppar
och jag bor bland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett Kungen,
Herren Sebaot."

Jesajas läppar blev renade med glödande kol från altaret. Han fick höra att hans synd var försonad: "När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

Men kung Ussia dog som spetälsk. I Jerusalem har det hittats en platta med orden: "Hit fördes Juda kung Ussias ben. Får inte öppnas.”

Men den som Gud får göra ren kan vara till välsignelse. Syndens spetälska däremot är alltid farlig.

Må Gud ge oss en ödmjukhet efter Herrens sinne. När människans egen kraft är ringa kan Gud verka genom henne.

Upprorstankar

I världen ifrågasätter man att det finns en Gud. Man kan inte förstå att det finns en god Gud som till sitt behag skapade Universum och Jorden.

Men vi tror att i begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

I världen kan man inte skilja på mörker och ljus, på vänster och höger. Men i sitt ord uppenbarar Gud det och genom sin Ande ger han sina barn rätt insikt.

I världen ifrågasätter man om människor kan ha boskapsdjur men i sitt ord säger Gud att han skapade vilda djur och boskapsdjur.

I världen omtolkar man synden och väljer och vrakar vilka synder man kan leva i och upphöjer ett syndigt liv. Men i sitt ord säger Gud både att han skapade människan till sin avbild och att han hatar synden.

I sitt ord säger Gud att han skapade människan till man och kvinna medan världen gör vad den kan för att göra människan könsneutral.

Gud vilade på den sjunde dagen men människan har i sin dårskap inte tid att vila.

I världen tror man att bruket av jorden förstör den medan Gud skapade människan för att jorden skulle brukas.

Gud blåser in sin livsande i människan medan människan vill avgöra vem, vilka som får leva.

I världen råder det ojämlikhet men Gud skapade åt Adam en kvinna som var hans like. En kvinna som var liksom mittemot honom, en som motsvarar och stämmer överens med mannen.

I världen råder det en kamp mellan könen men Gud skapade dem för att leva i harmoni.

Gud instiftade äktenskapet mellan man och kvinna men i världen är det endast en tvångströja som man tar till då man vill ordna en fin fest.

Gud instiftade äktenskapet mellan en man och en kvinna medan man i världen febrilt försöker skapa nya former av äktenskap medan man trampar det ursprungliga under sina fötter.

Ja vi förstår att det som Gud skapade var gott men att synden är grym och förstör. Men Gud sände Jesus som återupprättade allt. Han är människans och världens enda räddning.

Genom sitt ord helar och återupprättar han och skapar frid i en orolig värld.

Något bestående

"För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren."

Jesaja får se det återupprättade Sions härlighet och han beskriver Guds godhet mot sitt folk. I skapelsen kan vi se något av hans godhet men i Jesus Kristus ser vi hans godhet i sin fullhet.

Hur kan någon, hur kan människor, hur kan även min gamla människa ställa sig upp mot Gud?

Vi anar och förstår att det är starka och väldiga krafter. Sådana krafter som endast Gud och gudomligt blod kan rena. Och det för oss närmare Jesus.

Ibland har jag funderat över hur Gud verkligen kan rena en människa. Hur vi verkligen är syndfria och Guds rena avbilder när vi vaknar upp på Uppståndelsens härliga morgon.

Men jag har också fått svar av Gud: Han säger så i sitt ord. Och visst är det ett ljuvligt svar.

Gud såg att det var gott

När vi läser skapelseberättelsen finns Guds bekräftande konstaterande med. Han ser att det som han skapat är gott.

Sedan skapar Gud ännu till sist människan till sin avbild och då ser han att det var mycket gott. Gud skapar något som är mycket gott.

Innan upprorsanden, synden kommer in i skapelsen är det gott och mycket gott. Allting vittnar om Guds godhet.

När allt det goda var skapat vilade Gud en dag. Han helgade och välsignade också den dag han vilade, hans godhet var verksam.

Senare läser vi hur Gud lät en dimma eller ett källflöde komma upp ur jorden och vattna den. Då fanns det ännu ingen människa som kunde bruka jorden och Gud hade ännu inte låtit det regna på jorden.

Samma källflöde hittar vi också på den nya jorden. Där rinner det fram som en flod från Guds och Lammets tron.

Men när vi läser skapelseberättelsen anar vi att där ute någonstans finns något mörkt. Det finns en ondska och Guds klarhet och godhet avkläder den. En kraft, krafter som står emot Gud och hans godhet.

Men vi förstår att Gud kommer att åtgärda ondskan. Det kommer att finnas en plats där den för evigt är avskild. Gud kommer att för evigt avvisa den från sitt ansikte.

Och vi vet att det kommer en dag då han gör det, uppståndelsens underbara härliga dag. Då blir djävulen för evigt bortvisad till en plats som Gud berett för honom och hans änglar.

Vi vet att änglar är sändebud. Guds änglar är sändebud från Honom. Då är djävulens änglar hans sändebud, krafter som motarbetar Gud, hans vilja, det som han skapat och skapar..

Gud skapade och skapar ännu genom sitt ord. Och den onde står emot ordet, emot Jesus och den frälsning han bereder.

En slagen upprorsmakares tron.

Herren Jesus har söndertrampat Ormens huvud. Segern är vunnen! Bibeln vittnar om att frälsningen, väldet, makten och riket tillhör Gud och Jesus.

" De övervann honom
genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord,
de älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden."

I himlarna råder därför redan ett jubel. Den onde har inget tillträde dit, men på jorden har han ännu den makt och verkningsmöjlighet som en allsmäktig Gud ger honom.

Guds ord talar om att även den onde har en tron på jorden. Uppenbarelseboken lokaliserade den ondes tron till Pergamon i nuvarande Turkiet och i den närliggande staden Filadelfia verkade krafter som Jesus kallade för en Satans synagoga.

Den onde verkar resa sin tron på de platser och sammanhang där Guds ord ifrågasätts. När Ormen framträder första gången i Bibeln så bär han på frågan "Har Gud verkligen sagt.

Med samma ord reser han sig ännu i tidningsspalter och på nätet kan man finna långa diskussionskedjor där han riktigt får sprida sitt ormgift.

Tidigt i Moseboken märker vi hur han sprider hat och inte räds för mord. Han vill ännu komma med split, okärlek och mordlust in i Guds rike.

Men där en kärlek från ovan får råda bland Guds folk blir hans makt begränsad och invid Jesu hjärta har han varken tillträde eller rum.

Segern är vunnen, gläd dig du himlar är verkligen ljuvliga ord som vi får trösta oss med och tugga på.

Dofter från Paradiset

Här på jorden finns det välsignelser som vi bär med oss från tiden före syndafallet. Det heliga äktenskapet mellan en man och en kvinna är faktiskt något som Gud instiftade före syndafallet.

Ja det är det sista som Moseboken nämner före tragedin i kapitel 3.

"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött."

Gud är god. Han har en god vilja för vårt liv här på jorden. Inför sitt ansikte bereder, rustar, välsignar och sänder han ännu unga ut till ett liv enligt hans goda vilja.

Apostelns kamp

I Getsemane säger Jesus till sina sovande lärjungar: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

Jesus vet vad han talar om. Guds gåva, Anden ger en vilja, men människan bär på syndens smitta i sitt kött och förmår inte mycket av sig själv.

Paulus insåg detta då han säger: "Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig."

Guds apostel hade fått en vilja att inte göra det onda. Samma vilja ger Gud åt alla Guds barn. Viljan kommer därav att Jesus genom den Helige Ande bor i hjärtat.

Paulus fortsätter: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!

Då blicken är fäst vid Jesus kan Paulus triumferande proklamera:

'Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus."

Paulus tröstar romarna: " Om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."

Den gamla människan

Under dagens cykelfärd började jag tänka på vad Bibeln lär om den gamla människan. Aposteln uppmanar Efesierna i Herrens namn, alltså i Jesu namn att de inte skall leva som hedningarna. Han skriver:

"Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet."

Den gamla människan går under på grund av syndafallet. Men Gud låter genom dopet och tron en ny människa födas till ett nytt liv i Kristus. Denna nya människa skall inte dö. En återlöst själ kan inte dö. På uppståndelsens morgon blir den iklädd en ny kropp skapad för det eviga livet inför Guds ansikte.

Den nya människan är något som Gud skapar genom Jesus och så länge en återlöst människa förblir i tron på Jesus kan hon inte gå under.

I Kolosserbrevet skriver Paulus vidare: "Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.

Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

Måste fundera vidare på vad Aposteln menar med avklätt. Är det ändå inte dopet och tron. Är det inte att hålla fast vid dopets nådesförbund och i Jesu namn kämpa mot synden i det egna livet.

Och då Jesus för kampen är det en god kamp, trons goda kamp.

Nog är Herren ljuvlig och god. Det kan vi av hjärtat säga och ännu har vi inte sett det som intet öga sett. Nog är glädjen stor på uppståndelsens härliga morgon då Jesu vänner får gå in i den eviga glädjen.

Genom blodet har han frälst mig

Jesus vittnar om att den Helige Ande skall förhärliga honom: "Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er."

Nog är det sant. När vi läser i Guds ord i bön så leder det alltid fram till Jesus. Det är han som öppnat porten, så att även jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och han bevarar mig som sin.

Bloggsidan "På vägen hem" måste alltid ytterst handla om Jesus, han som är vägen hem. Jag har något skrivit om ökenvandrarna. Det var ju Jesus som ledde dem. Redan före uttåget fick de ju vila i hus där dörrposterna var bestrukna med Lammets blod. "Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det."

 "Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land."

Räddade och friköpta genom Jesu blod begav de sig på vandring till det land som Gud lovat. Jesus själv ledde dem, även synligt genom moln- och eldstoden.

Hur kunde det gå fel? - De övergav Jesus. De övergav det ord som Gud gett dem till ledning. De övergav Mose, den ledare som Gud gett dem. De övergav det blodsbeskydd de hade då de påbörjade sin vandring.

Därför kunde de inte stå emot Mordängeln. Han gick flera gånger genom Israeliternas läger.

De som begett sig på en resa hem kom aldrig hem. Det är en allvarlig berättelse som Gud gett oss i sitt ord. Gud har ett budskap till oss som lever i tiden före världens slut.

"Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller."

 Visst är det en glädje att följa Jesus. Men i glädjen finns också ett allvar. Den gamla människan är verkligen ingen trevlig reskamrat. Men då Jesus själv genom sitt ord får leda striden mot honom har vi inget att frukta.

Vi får komma ihåg att vi är syndare. Men vi får minnas att vi är benådade syndare. Och vi får hålla blicken fäst vid Jesus som bär vår synd.

Då kan vi med glädje betrakta de underbara landskapen i det Himmelska Kaanan. På vägen till ett nytt Jerusalem får vi sjunga hemlandets härliga sånger.

Porten

Efter att Jesus talat om den gyllene regeln talar han om den trånga porten:

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Om än vägen är smal och porten trång uppmanar Jesus oss att gå in genom den. Jesus säger aldrig något som inte är viktigt. Han ger inte heller uppmaningar som är omöjliga att hålla. Nej han leder genom sitt ord och själv är han både den smala vägen och den trånga porten.

Fresta Gud

I Bibeln talas det också om att fresta Gud. "Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag."

Det räckte alltså inte med Jesus utan man ville ha tillägg. Ingen människa klarade av att hålla Mose lag men Jesus som var både Gud och människa hade uppfyllt den.

Om omskärelsen säger Jesus i Johannes 7: "Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?" Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna. Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat. Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat?"

På Apostlamötet i Jerusalem redogjorde Petrus för apostlarnas syn på kraven som man ville lägga på hedningarna: "Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?"

Ännu idag vill människor fresta Gud och Kristus. Det är så svårt att inse och nöja sig med att Jesus är vägen, vägen hem.

Fresta Kristus

Paulus skriver i Korinterbrevet: "Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar."

Paulus torde hänvisa till det som hände när Israels barn vandrade i öknen runt Edoms land: "Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!"

Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket.

Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva."

Folket hade talat mot Gud och mot Mose. Man hade ifrågasatt Guds ledning och det verkar som om man mist tron att Herren skulle leda dem ända fram.

I denna misstro som vi kan kalla otro hann många dö.

Paulus skriver: "Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss."

Förutom att fresta Kristus nämnde Paulus också otukt och knotande som förde många av Israels barn i döden.

Men en blick på den upphängde gav liv: "Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."

Ett har jag begärt

Konung David skriver i psalm 27:

"Ett har jag begärt av Herren,
det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
och betrakta hans tempel."

David längtade efter gemenskap med Herren. Även den här sommaren har vi av Guds nåd fått ha gemenskap med Herren genom att lyssna till hans ord och betänka det. Genom att få leva som friköpta och återlösta.

Det är gott att få ha tid för ordet. För mig börjar nu vardagen med dess plikter komma emot. Men Davids bön och längtan får vi bära med oss alla dagar.

Konungen skriver:

Jag är viss om att få se
Herrens godhet
i de levandes land.

Hoppas på Herren,
var stark och frimodig
i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!

Guds löften fullbordas

"Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan."

Gud hade långt, långt tidigare gett löftet åt Abram att hans efterkommande skulle få bo i Kaanans land.

Guds löften håller om än människor är trolösa. För otrons skulle måste många dö i öknen men deras otro kunde inte hindra Gud att låta löftena gå i uppfyllelse.

Långt, långt senare kan Abrahams efterkommande genom tron se konturerna av de underbara landskapen i det Himmelska Kaanan.

Och Hebreerbrevets författare skriver: "Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt."

Jesus får vi hålla fast vid. Ännu idag föds människor till jorden som får ta del av Guds löften.

Försonade med Gud

När Israels barn sedan återvände till Herrens ord och bud gav Gud dem en seger vid staden Ai. Gud gav staden i Josuas hand. Namnet Josua betyder "Herren är frälsning" och Josua hade fått sin kallelse och uppdraget av Gud.

Vi blir aldrig ledda till synd av Gud och i sitt ord varnar han för synden och syndens väg. Josua uppmanade folket till att ge akt på vad Herren sagt.

I slutet av kapitel 8 i Josua bok finner vi en både märklig och mäktig bild: "Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag. Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner, tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag."

Aposteln skriver: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.

Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

Denne Jesus säger att det i oss som förleder till synd skall vi hugga av, riva ut och kasta bort. Så får vi göra när vi lever försonade med Gud..

Livet i det utlovade landet.

I det utlovade landet fanns det faror som lurade genom de hednafolk som bodde där. Gud hade sagt genom Josua att han själv skulle driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebusiterna för sitt eget folk.

Hur gick det nu då? Under ökenvandringen hade alla stridsdugliga som drog ut dött för att de inte lyssnade till Herrens röst.

Även i Kaanans land upptändes för syndens skull Guds vrede mot Israels barn. Det ledde till att en stor skara israeliter dog vid den lilla staden Ai.

Jag tror att vi av detta kan förstå att synden fortfarande är farlig för Guds folk. Den leder fortfarande till döden. Kanske vi kan säga att synden och olydnaden mot Gud är en av helvetets portar.

Men Gud har ställt det så gott att för Jesu skull leder inte synden till döden. Gud lade synden på sin egen son och han dog. Men han uppstod för att vi skulle få leva.

För syndens skull kunde inte Israels barn ens i det utlovade landet stå emot sina fiender utan de måste fly för dem.

För syndens skull och för acceptansen av den ser vi idag stora kyrkor dö. En del delas då de som förletts av ogudaktighet fortsätter allt längre på syndens väg. Men Kristi kyrka består och den blir aldrig delad.

Räddningen för Israels barn blev att de avlägsnade det tillspillogivna som de behållit i olydnad mot Guds ord (Josua 7). Och Akan dog där i Akors dal. Namnet Akor betyder olycka.

Kristi kyrka

"Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.

Jag säger dig: Du är Petrus (Ett grekiskt namn som bygger på ordet "petra", klippa. Det är en översättning av det arameiska namnet "Kefa", i grekisk form "Kefas") och på denna klippa (på den tro och bekännelse som Petrus uttalar) skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.

Visst är det kraftiga och ljuvliga ord. Jesus själv bygger sin församling, sin kyrka. Den byggs på bekännelsen att Jesus är den utlovade Messias, frälsaren som är Guds son.

Han själv kallar nya medlemmar som innesluts genom dopet och tron. Helvetets portar skall aldrig få makt över dem.

Jesus är dörren till den frälsning som kungörs i Kristi kyrka. Men vad är då helvetets portar? Finns det flera portar dit? Är det ändå inte otron som är porten dit.

Men det som Jesus grundar är starkare och mäktigare än otron.

Från Gosens land in i det utlovade landet

Tänk att vi i Guds ord har en sådan reseskildring som är både karg, realistisk, avslöjande och himmelskt ljuvlig.

"Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn. Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord."

Bibeln berättar inte så mycket om denna blandade hop som delvis hörde till skaran som fick dra ut. I fjärde Moseboken läser vi om problem som uppstod:

"Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta? Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."

Här finner vi en bild som mycket påminner om våra nordiska folkkyrkor. Det finns många som mer eller mindre vill vara med men inte känner Jesus och inte vill följa honom med odelat hjärta.

Här finner vi också en bild av den kamp som pågår i en kristen människas liv. En kamp mellan den gamla delen och den nya människan.

Behåll din krona

Under sommarmötet fick vi höra om olika strömningar i världen som står emot det kristna budskapet och den saliggörande kristna tron, tron på Jesus och Guds ord.

Vi hörde om grunden som är lagd, om klippan Kristus som den apostoliska läran vilar på.

Guds ord vittnar om en tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Om än vi kan vila i den tron pågår också en kamp för att denna tro skall få bli bevarad i en värld som ständigt förändras.

Grunden lades inte för 150 år sedan. Den lades inte av Luther utan av Gud själv som genom sin Ande förklarade Kristi verk.

Ändå är det inte förändringarna i sig själv som är farliga. Jesus är ju den som var, är och kommer. Han har funnits sedan "Evighetens dagar". Om honom skriver Mika: "Han skall träda fram och vara
en herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds, namns höghet.
Och de skall ha ro,
ty han skall då vara stor
intill jordens ändar."

Jesus ledde sitt folk från Egypten till Kaanans land, det land där han senare skulle födas som människa, mitt bland sitt folk.

Idag bor han ännu bland sitt folk. Han lever och verkar mitt ibland dem som ännu vill hålla fast vid Guds ord. Han leder dem genom sin Ande och sitt ord.

Alltså har Guds barn något som det lönar sig att hålla fast vid. I en av synden besmittad värld kan finns det mycket som vill beröva ett Guds barn frälsningens krona.

Den snövita dräkten

Dagens bibelvers ur appen "Bible Verse of the day" vittnar om dopet och det nya livet. När Petrus talar om den döptes liv nämner han det som ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse.

Vi talar om dopets nådesförbund där Gud genom ordet för en kamp mot synden, mot synden i en kristens liv.

När Paulus talade om Kristi segertåg känner han bland Guds frälsta en doft av liv till liv. Synden fördömer inte ett Guds barn då hon för den till Jesus. Då hon inför Gud bekänner all synd som ordet uppenbarar.

När synden är erkänd och bekänd sprider den inte en doft av död på människans samvete och i hennes tankevärld. Nej då är den framlyft inför Gud som i Kristus Jesus försonat den.

Så får vi vandra med korset för vår blick som fria Guds barn. Herren Jesus har tvättat våra kläder och de är vita och rena i hans blod.

I världen vill man skapa sig en identitet som österbottning genom att sjunga den märkliga sången "döpt i Kyrö älv". Men där blir dräkten brun och smutsig. Vit och ren blir den i Jesu blod i kraft av Jesu namn.

Det finns en mycket vackrare sång att sjunga här i den sköna värld Gud gett oss. Den sången slutar med orden "Jag i Jesu namn och blod synderna förlåtna tror, synderna förlåtna tror..

Kristi segertåg

En något otrevlig dröm fick mig att i ordet betrakta nåden i Kristus Jesus. Vad säger Ordet?

Aposteln skriver: "Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Guds utvalda kan sjunga en sådan lovsång som för allt närmare Jesus och hans nåd. Varken nöd eller ångest, förföljelse eller hunger,fara eller svärd kan dra en Jesu vän bort från nåden hos Honom, då vi håller fast vid ordet.

Paulus ord blir som en bekräftelse vad ordet säger: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Ett Guds barn får och vill förlita sig på Guds ord om vilket skriften säger:

"Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress."

Genom Ordet om Jesus, han som själv är Guds ord till människosläktet har vi frid med Gud.

Ordet för dagen

"När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig. Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien.

Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv.

Vem räcker till för detta? Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud."

Inte hade Paulus alltid så lätt om än hans tjänst ingick i Kristi segertåg. Ordet talar om liv i Kristus och död utanför Kristus.

Själv tänkte jag den här morgonen på en kristens liv här nere. I Kristus lever vi redan det nya livet i paradiset. Samtidigt fortsätter vår vandring på en av synden besmittad jord där vi inte förmår göra det goda vi vill.

Men segertåget går vidare, Kristi segertåg. Tåget drar vidare här i tiden mot Evighetens strand. Det är gott att resa med Kristus. Då vet vi att vi kommer fram i rätt tid och han ger vad vi behöver under resan.

"Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet."

(Bilden från sista sången igår)