Prövningens stund över världen (tankar utgående från Jesu brev Upp: 3)

Jesus säger att på den som segrar skall han själv skriva sitt eget namn, sin Guds namn. Jag läste för en tid sedan om att när man betraktar flygbilder av det jordiska Jerusalems omgivningar kan man hitta Guds heliga namn inskrivet där. Men något mycket större är att han vill skriva sitt heliga namn på dig och mig.

När vi tänker på det känner vi också en viss fruktan, för ingen av oss är helig. Vad kan då Jesus mena när han säger att han själv skall skriva sin Guds namn på den som segrar? Jesus övertäcker dig med sin helighet. Han själv gör det och han gör oss himladuglig, så att Gud Fadern också ser oss som rättfärdiga.

När Jesus får skriva sin Guds namn och sitt eget nya namn på dig är du himladuglig. Du är rättfärdig för Jesu skull och himladuglig för Jesu skull. Detta är kronan, den krona som Jesus ger dig och mig och som han uppmanar oss att hålla fast vid.

Brevet till församlingen i Filadelfia är ett ljuvligt brev, men där finns också ett oerhört allvar.

Han talar om falska människor som utger sig för att var något annat än de är. Han talar om en prövningens stund, som sätter alla människor på prov. Han talar om att hålla fast vid något, för att inte mista kronan.

Jesus uppmanar mig att hålla fast vid Jesus, skriftens Jesus och vid kronan, segerns lön som erhålls i himlen. Jag skulle vilja skriva mera om den himmelska kronan och hur den kan se ut och kännas här på jorden. Jesu jordiska krona var gjord av törnen. 

När kan vi mista den himmelska kronan? Är det inte om vi sluter fred med synden och börjar acceptera den och även förhärliga den?

Synden är aldrig vacker och skön. En predikan, en betraktelse, en berättelse som förhärligar synden kan inte vara vacker för ett Guds barns öra. Vi blir illa berörda av sådant om Jesu Guds och Faders namn är skrivet på oss. Guds barn känner däremot kärlek till syndaren, men aldrig till synden.

Jesus vill ännu skriva ett tredje namn på de sina. Namnet på Jesu Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen. I det nya Jerusalem finns inget smutsigt, ingenting som Guds ord kallar för synd. Redan på bibelns första blad märker vi att Gud och djävulen har helt olika benämning på vad synden är. Vill jag då hålla fast vid Guds benämning eller förleds jag av djävulens version som nu går över världen som en löpeld?