6. Mörkret viker och det sanna ljuset lyser

Mörkret viker och det sanna ljuset lyser

Johannes fortsätter: ”Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.” Tänk kära vänner, inte är det mycket som Gud kräver av oss, men han vill att vi skall vara trofast. Själv är han trofast, barmhärtig och mild och god mot en syndare som omvänder sig.

Johannes skriver att Guds kärlek når sitt mål medan Paulus skriver att nåden fostrar. Om och när Jesus får bo i hjärtat kan vi få känna att vi är hans återlösta älskade barn. En människa som blivit fri vill väl inte återvända till fångenskap. En människa som med glädje får känna att hon är friköpt från synden och återlöst för Gud vill inte återvända till syndens slaveri.

Johannes fortsätter med något annorlunda ord och med en skarpare betoning för att klart visa hur en kristen bör förhålla sig till synden. ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde”

Hur levde Jesus? Han kom till jorden för att dö för människosläktets synder och öppna himmelens port för sina vänner, ja för hela världen. Jag förstår det så att Johannes menar att en kristen bör kämpa mot synden, främst i sitt eget liv, men även varna för synden när Guds Ande uppmanar därtill.

Om jag tillåts använda en litet banal bild kämpar Guds barn i generation efter generation mot synden på litet samma sätt som Fantomen kämpar mot ondskan. Åt kommande släkten för man vidare Guds maningar och bud. Men ett Guds barn kämpar inte mot synden i egen kraft som Fantomen, utan Jesus själv för den kampen.

Då står Himmelens Gud själv bakom kampen, han som vann en egen seger..