Sedan insåg jag hur fel jag tänkte. Kristi vittnen är ju just julens budskap. Herdarna vände tillbaka och prisade och tackade Gud för allt de hade fått höra och se. Maria gömde och begrundade allt i sitt hjärta.
De vise männen tog en annan väg tillbaka hem till sitt land. Änglarna vände tillbaka till himlen och lämnade rum för Kristi vittnen. Julens budskap bereder ju oss för att vittna om Jesus som vi finner i Julens under.
Tänk att det lilla barnet i krubban är Kristus. Tänk att barnet vill att vi tar en annan riktning där Jesus alltid är med. Julens budskap är att vi får ta Jesus med på färden.
Om Kristi vittnen säger evangeliehandboken:
Annandag jul, den första martyren Stefanos och med honom alla martyrers minnesdag, bildar en kontrast till juldagen. Guds frälsningsbudskap indelar människorna i mottagare och förkastare, i Kristi efterföljare och hans förföljare. Gud ger den heliga Ande som en kraftkälla åt var och en som modigt bekänner sin tro.
Tänk så fel jag tänkte. Frälsnings budskapet får vi ta med oss under de dagar Gud ger oss. Herrens nåd är var morgon ny. Det är samma nåd men i nåden finns olika nyanser och skiftningar efter vad den nya dagen kräver.
Så är det med bekännandet av Jesus. Visst är det annorlunda i julkyrkan där alla är med. Sedan byts glädjebudskapet mot korsets skugga. Som Guds barn får vi vandra i korsets skugga.
Det är nåd att få vandra i korsets skugga. Det är nåd att få vandra i den föraktade hopen som följer Jesus. Om och då korset kastar en skugga över vårt liv för det oss allt närmare barnet i krubban.
Så inser jag att jag tänkte fel. Det är nåd att få vittna om Jesus på annandagen. Det är nåd att få vandra en bit med hans vittnen under korsets skugga.
Där ser vi uppståndelsens härliga morgon och vårt ankarfäste sjunker allt djupare ner i den sköna och varma sanden på Evighetens strand.
En välsignad Julhelg med Frälsaren! Han är den samme igår, idag och i Evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar