10. Smörjelsen

Smörjelsen

Johannes talar om en smörjelse. I Lutherska sammanhang är vi inte så vana med det ordet, som används mera och också missbrukas till en del i karismatiska sammanhang. Johannes är mån om att berätta varför han skriver som han gör. Profeterna visste inte alltid själva vilken tid det profetiska ordet syftade på. På samma sätt var det delvis också med apostlarna.

Antagligen visste de inte till fullo att det ord som Gud gav dem var ämnat för Guds barn ända fram till Jesu återkomst. ”Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse.” 

Även idag så vet inte en Herrens tjänare alltid varför Gud sätter orden i tjänarens mun eller på pennan. Guds ord är ett evigt ord och Gud väljer hur och var och i vilken mån han uppenbarar sitt ord. Därför skall vi vara mycket försiktiga när sådana som tror sig vara i Herrens tjänst kommer med nya såkallade tolkningar som klart strider mot apostlarnas lära. I regel är de då i Ormens tjänst, huruvida de själva är medvetna om det eller inte.

När en Herrens tjänare avfaller från Guds ord sänder Gud ofta en villfarelsens Ande över dem. Aposteln Paulus skriver därom: ” Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 

Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 

De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.”

När vi idag läser Paulus ord förstår vi och märker att människan inte har förändrats. När Gud som är allsmäktig tar bort de skyddsmurar som han ställt går det illa.