8. Min enda fromhet inför Gud är syndernas förlåtelse

Min enda fromhet inför Gud är syndernas förlåtelse

”Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull.” I sin barmhärtighet förlåter Gud i Jesus Kristus alla synder. ”Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen.” Som Guds barn får vi och vill vi använda en del av vår tid för att lära känna Gud och den som han sänt. Även Jesus, fastän han var Guds son drog sig ibland undan från sin tjänst för att umgås med sin Fader. Där har vi en god förebild. När vi umgås med ordet får vi också en försmak av det kommande eviga livet på den nya jorden, under den nya himmelen.

Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Ja den som får nåden att förbli i sin barnatro och under ungdomsåren växa till i nåd och kunskap har det gott. I Jesu seger har vi mod och livet har vi hans blod. Sedan går det hem på nåden och en dag står vi där i himmelen. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

Johannes brev är antagligen ursprungligen skrivet som ett rundbrev till församlingar i trakten runt Efesus där Johannes hade sin bas. På något vis känns det stort att få studera det här brevet i den del av vårt land där kristendomen ännu har sitt starkaste fäste. Hjärtat fylls av tacksamhet över att jag har fått del av kristendomen med modersmjölken och att vi får fira gudstjänst i församlingar som av Guds stora nåd ännu är livskraftiga fastän ulvarnas tjut blir högre och högre runt omkring vartefter tiden lider.

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom.” Världen är livet utan Gud och de ställen där Guds ord föraktas. I Hebreerbrevet läser vi om gudsmannen Mose: ”I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson.  Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut.”

Johannes fortsätter: Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet. Det är ljuvliga ord som vi får ta till oss i väntan på att Evighetens portar slutligen öppnas för Guds barn.