Bibelläsningsplanen behandlar nu också Malakis bok, den sista profetiska boken i vars ljus Israel fick vänta på Messias. Jag tror inte att det är någon tillfällighet att vår bibel slutar med Uppenbarelseboken där Jesus själv talar till oss inför sin ankomst i makt och ära.
I Malakis bok läser vi: "Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: "På vilket sätt
har du älskat oss?"
Malaki skriver om Jakob och Esau, Israel och Edom. Det är stor skillnad om man är israelit eller edomit. Natanael var en israelit och Herodes var en edomit. Båda fick möta Jesus. För Natanael blev det till frälsning och han befanns vara utan svek. För Herodes däremot blev det till dom och han blev till maskarnas mat.
Gud gjorde Esaus berg till en ödemark medan Israels berg blir till en trygg dal och en tillflyktsort. Esaus arvedel gav Gud åt öknens schakaler med Israels arvedel är förvarat i himlen.
"Om Edom säger:
"Vi är krossade,
men vi skall åter
bygga upp ruinerna",
så säger Herren Sebaot:
De bygger upp,
men jag skall riva ner.
De skall kallas
"ogudaktighetens land"
och "det folk som Herren
är vred på för evigt".
Era ögon skall se det,
och ni skall säga:
" Herren är upphöjd
utöver Israels gränser".
Betänk det du Finlands folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar