Vid giftormens öga

"Ett spädbarn skall leka
vid huggormens hål,
ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga."

Kan du se bilden framför dig? Den lille kryper i det sköna varma gräset och räcker ut sin hand mot giftormen, mot huggormen som kommit slingrande. Huggormen som blivit upplivad av värmen och nådens sol i Guds rike.

Visst är det en mycket obehaglig bild. Jag har svårt att beskriva den. Tänk då om huggormen ännu sticker. Var finns då hjälp?

Bilderna är nu andliga och därför kommer jag att tänka på kopparormen, den som Mose hängde upp på en pål i öknen.

En blick, en endaste blick botade de som blivit stungna av giftormar.

"De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt.

Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!"

"Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss."

Och Mose bad för folket. Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."