Natt över Juda land, natt över Sion

Mitt i mörkret träder ett budskap om ljuset fram. Mika profeterar: Jag skall församla dig,
Jakob, ja, hela ditt folk.
Jag skall samla ihop kvarlevan
av Israel,
jag skall föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
så att det uppstår ett sorl
av människor.

En som banar väg
drar ut framför dem,
de bryter sig igenom
och tågar fram,
genom porten vandrar de ut.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.

I Israel rådde falska profeter men Gud gjorde dem stumma och Mika träder fram full av Herrens kraft:
"Men jag, jag är full av kraft,
av Herrens Ande,
av rätt och styrka,
så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse,
för Israel hans synd."

Om de falska lärarna och profeterna skriver Mika:
"Ändå stöder de sig på Herren och säger:
"Är inte Herren mitt ibland oss?
Olycka skall inte drabba oss."
Därför skall Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.

Mikas ord gick också i uppfyllelse och på tempelberget byggdes senare även en moské som ännu står där.

Men Gud låter Mika se in i en ljusare framtid: "Det skall ske
i den yttersta tiden,
att det berg där Herrens hus är
skall stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.

Och alla folk skall strömma dit.
Ja, många folk skall gå i väg
och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss
om sina vägar,
så att vi kan vandra
på hans stigar."
Ty undervisningen
skall gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem."

Mitt i världens mörker får vi en försmak av vad som komma skall. Gud är mitt ibland sitt folk genom sitt ord och sin Ande.