Det var redan mörkt och de verkade sakna Jesus. Det blåste hårt. När de var ute på det stormiga vattnet kommer Jesus gående till dem på sjön. Lärjungarna blev förskräckta. Inte hade de ju förr sett honom komma gående på vattnet.
Vi är ofta rädda och ledsna när det stormar. Ibland tar världens kalla vindar bort glädjen och frimodigheten i Jesus Kristus, vår Herre.
Känner jag Jesus. Glömmer jag att han kan gå på vågorna när sjön är vred?
När Jesus kom gående mot båten blev lärjungarna förskräckta. Men de får höra hans röst.
"Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!" De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg."
Lärjungarna var i fara. De ser Jesus komma. De hör hans röst. De hinner inte ens ta upp honom i båten innan de är framme vid målet på den andra stranden.
Sådan är Jesus, han som sitter på tronen i himlen på den andra stranden, på evighetens strand.
Men i sitt ord når han oss. Hans Ande ger nytt mod och ny glädje. Och så är vi framme på den andra stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar