Jag hoppas du ursäktar

Jag har tänkt på de som tackade nej till den stora måltiden (Lukas 14) och då ur ett personligt perspektiv. Hur många vet egentligen att de sagt nej? En del kanske ännu kallar sig kristna, men i hjärtat har de förnekat Jesus.

Jag hoppas du tar emot min ursäkt. Ha tålamod med mig så skall jag betala. Han gick bedrövad bort för han hade många egodelar. Bibeln nämner många bedrövliga svar på Guds kallelse.

I Hebreerbrevet finns allvarliga ord.  De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 

Texten varnar för ett avfall som blir slutgiltigt. Hur skall då människan veta om avfallet blir slutgiltigt? Frågan är märklig, men ändå en fråga som människor som kämpar i syndens grepp ställer.

Synden har en makt att bedra och den leder till otro. All synd är försonad men ingen synd är tillåten. Är det då människan i sitt hjärta tillåter synden som hon väljer bort Jesus?

Alla får inte möta en Natan som avslöjar synden. Alla får inte nåden att begråta sin synd och vända om till Jesus.

Kallelsens tema är allvarligt för det finns två olika utgångar för en människa. Den som i sitt hjärta säger nej till Jesus måste en gång möta Guds vrede. Där kan ingen bestå.

Jesus kallar ändå ljuvligt och kärleksfullt.

Jordiskt och himmelskt

En misommarhelg för 4 år sedan vaknade en tanke om att skriva här. För exakt 4 år sedan skrev jag ett första inlägg. Många gånger har jag tänkt sluta. Ibland har jag hållt längre eller kortare uppehåll. Ofta har jag tänkt att nu finns det inte mera något att skriva om.

Ännu idag vet jag inte riktigt varför jag skriver. Dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan (Kolosserbrevet3) avslöjar kanske något vad det är frågan om. " Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."

Jag söker en liten stund med Jesus. Vissa dagar då tid finns har det blivit längre stunder. Aposteln säger att Kristus är vårt liv. Ja i Kristus har vi det eviga livet.

Aposteln skriver att allt vad vi gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn. Vidare skriver han att vi skall tacka Gud Fadern genom Jesus.

Så får jag då teckna ner ord i Jesu namn. Det känns tryggt fastän jag ibland bävar över något jag skrivit. Guds ord är ljuvligt, det är också levande, skarpt och tveeggat.

Att skriva här några rader påminner mig om den osynliga gemenskap vi har med Jesus. Vi ser honom inte, men vi känner honom och vi möter honom i ordet.

Aposteln uppmanar Guds barn att lägga bort vrede, ondska, ilska, förtal och fräckheter från vår mun. Som människor gör vi misstag. Även ord kan bli fel. Då får vi vända om eller göra bättring.

Guds ord kallar till bättring, till sinnes ändring. "Din klädnad gör vit i din frälsares blod, det ger till den dagliga bättringen mod"

Så får jag då fortsätta i Jesu namn. Det känns spännande, tryggt och spännande. Det finns nämligen något där ovan och Kristus sitter på Faderns högra sida.

Den himmelska staden Lammets brud är redo

Kapitel 11 Lammets brud är redo

Liknelsen om den stora måltiden handlar egentligen om vårt liv här på jorden. Luther förklarar att maten, rätterna vid måltiden är Kristus själv. Kristus är maten och drycken. I evangelium framställs han för oss som den som genom sin död fullgjort allt för oss, betalt vår synd och befriat oss från den eviga döden.

I Kristus är vi befriade från helvetet, från Guds vrede, från syndens och förbannelsens olycka och elände. Predikan om Kristus är den stora måltiden, det härliga gästabudet till vilket han inbjuder gäster.

I evangeliet om Kristus har vi en mat och dryck som räcker för evigt. När vi funnit Kristus, när Herren Jesus är det viktigaste och käraste här i livet behöver vi inte hungra eller törsta.

När vi har Jesus. När vi genom tron äger honom i vårt hjärta då har vi svarat ja till Guds kallelse. Då får vi glädjas över den mat och dryck som han ger oss vid nattvarden. Då gläds vi över att ordet om Jesus blir predikat.

Luther sammanfattar: Evangelium säger att alla som tror på Jesus Kristus, att han för vår skull är född av jungfru Maria, för våra synders skull blev han pinad av Pontius Pilatus, för vår skull blev han död, nedstigen till dödsriket, uppväckt från de döda och sitter på Guds högra sida. Den som så tror skall leva för evigt och bli salig.

Då är Lammets brud redo. Hon har gjort sig redo då hon inte tackat nej till kallelsen. Hon är redo då hon gärna tar emot ordet och genom ordet om Kristus, om förlåtelsen i hans namn och blod är hon beredd och klädd för den eviga stora måltiden i den himmelska staden.

Den himmelska staden Den sista kallelsen

Kapitel 10 Den sista kallelsen

Jesus gick en dag in för att äta hos en av de ledande fariséerna. Vid slutet av den måltiden berättar han liknelsen om den stora måltiden.

En av gästerna hade sagt till Jesus: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" Jesus vänder sig till mannen och berättar då liknelsen om den stora måltiden för honom.

Till den festmåltiden blev många bjudna. Värden förberedde festen och då allt är klart och festen kan börja sänds tjänaren ut för att meddela de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt!

Vad får då tjänaren höra? Endast ursäkter! Ingen har tid att komma på den stora festen! Hindren består av åkerköp, inhandlande av oxar och giftermål.

Tjänaren måste meddela värden hur de inbjudna gästerna förolämpat honom och nu tackat nej till den stora måltiden.

Husets herre blev vred. Vi förstår att värden i liknelsen är en bild av Gud. Den människa som tackar nej till frälsningen i Jesus Kristus drabbas till slut av Guds vrede.

I liknelsen säger värden att ingen av dem som var bjudna skall smaka min måltid. Allt var berett, maten var färdig. Även bröllops kläderna som värden själv står för var klara. Men något annat hade blivit viktigare än den stora måltiden.

Finns det hos mig något som är viktigare än kallelsen till Lammets bröllopsmåltid i himmelen? Har jag så fäst mig vid någon av Guds gåvor, arbete, välfärd, semester och allt han gett mig så att det börjar bli viktigare än kallelsen till den himmelska staden?

Här nämner Jesus även ett nyss firat jordiskt bröllop som för en bjuden blev en orsak, eller ett svepskäl till att tacka nej till Lammets bröllop.

För dessa tre tog kallelsetiden slut. De kom aldrig in i den himmelska staden. De fick aldrig sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob vid den himmelska festen.

Kallelsen går till andra och festsalen blir full. Lammets bröllop börjar. Salig är den som får sitta till bords vid måltiden i Guds rike.

Den himmelska staden Förklarad rättfärdig

Kapitel 9 Förklarad rättfärdig

Den som vill komma till den himmelska staden behöver vara rättfärdig inför Gud. Hur förklaras en människa rättfärdig inför Gud?

Jesus vittnar också om att de rättfärdiga skall lysa som solen i sin Fars rike. Paulus undervisar att var och en som tror förklaras rättfärdig i Jesus Kristus.

Jesus säger att han har sin lön med sig när han kommer åter. Fastän lönen är Jesu egen så behåller han den inte för sig själv. Han ger åt var och en efter deras gärningar.

Vi förstår ändå att det är Jesu Kristi rättfärdighet det handlar om. Men varför får inte alla människor denna rättfärdighet? Den erbjuds nog åt alla. Gud kallar till tro på sin sons Jesu Kristi verk.

En sista kallelse ropas ut. "Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten."

Jesus har sänt sina tjänare att vittna om denna frälsning, rättfärdigheten inför Gud i församlingarna. Anden och bruden, Kristi kyrka vittnar med Jesu ord "Kom!" Och Jesus säger Ja, jag kommer snart!

Bruden väntar. Hur väntar bruden? Hon har fått skinande rent linne att klä sig i. I det linnet strålar hon redan nu, men då den himmelska brudgummen kommer då skall hon få lysa som solen i sin Fars rike.

Linnet är de heligas rättfärdighet. De som förklarats heliga i Jesus Kristus är frikända. Likt Henok fordom får de vandra med Herren dag efter dag. Och jag skriver: Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.

Den himmelska staden änglar på besök

Kapitel 8 Änglar på besök

Världens gudsfrånvända städer går alla en dag under. Gud visar också åt Johannes när den upprorsande som härskar i världen en gång slutligen förgörs. En väldig ängel kommer ner från himlen och jorden lyses upp av hans härlighet.

Från himlen hörs en annan röst: "gå ut från henne mitt folk så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av dess plågor." Bilden är dramatisk men det folk som är förblindat av synden anar inte och förstår inte att undergången är nära.

En vanlig dag på kvällen då Lot sitter i Sodoms port får han änglabesök. Stadens port var platsen för handel, samtal och beslut. Men fåfängliga är den här världens skatter och i Sodom avstannade handeln en sista gång. Den här världens räkenskaper, vinster och dividender har inget värde då människan ställs inför Guds domstol.

Lot förstår ändå att det är himmelska gäster som nu kommer. Han faller ner med ansiktet mot jorden. De heliga gästerna ville stanna på gatan eller på torget, men på Lots enträgna begäran gästar de Lots hus.

Nu får Lot delta i en festmåltid. Han får ordna den för de himmelska gästerna. Men jag tror att det var Lots familj som behövde  styrkas för uttåget från Sodom. Tiden var kort och Lot bakade osyrat bröd. Det osyrade brödet bakades i stekpanna över öppen eld och blev fort färdigt.

"Vi hastar till vägs, vi dröjer ej här, vårt saliga hem är därovan. Vi söker det arv som väntar oss där, o må vi i tron på den gåvan, förgäta vad som snart är tillända"

De onda männen i staden ville med våld komma in i huset. Men de himmelska gästerna drog in Lot i huset och stängde dörren. Sodoms invånare slog de med blindhet så att de förgäves försökte finna dörren. Häpnadsväckande var att alla män i staden, både stora och små i blint hat och raseri anföll Lots hus.

Men synden leder till blindhet. Bibeln talar om syndens makt att bedra. Synden är det som gör att människan missar målet. När synden utövas fritt leder den till otro. Utan tro kan ingen människa möta Gud.

När gryningen kom skyndade änglarna på Lot. Bryt upp så att du inte går under genom stadens synd! När Lot ännu dröjde tog änglarna både Lot och hans hustru samt deras båda döttrar vid handen. Först när de var ute ur staden släppte änglarna Lot.

Mose skriver att Gud ville skona Lot. Både hans hustru och döttrarna fördes också ut, men Lots hustru dog senare under färden då änglarna hade släppt hennes hand. Blev då Lots hustru räddad? Var hennes namn skrivet i Livets bok.

Bibeln nämner inte det, men hon dog inte inne i syndens stad. Hon dog utanför staden. Lots döttars moral var förstörda av stadens omoral och de gör sig senare skyldig till förskräckliga synder.

Men den rättfärdige Lot vilar i sin broder Abrahams sköte, i Jesu famn i väntan på uppståndelsens härliga morgon. Nu vet vi att Abel är där. Henok umgås där med Gud. Noa är där. Gud vet vilka som flyttat i tro, renade från syndens smitta.

Nog blir det annorlunda för Lot då han får tåga in i den himmelska staden. Där är allt annorlunda. Där finns ingen synd, ingen frestelse. Visst var vandringen stormig och svår. Av egen kraft räddades han inte och blev salig. För Jesu skull står himmelens portar öppen för honom. Där vid det nya Jerusalems portar blir det saliga möten.

Den himmelska staden, en rättfärdig man räddas

Kapitel 7 Räddning för Lot?


Ett krig bröt ut. Sodoms och Gomorras kungar, kungen i Soar och några övriga furstar hamnade i krig med Kerdorlaomer och de kungar som var allierade med honom.

Kerdorlaomer betyder dödsgudinnans tjänare. Han vann en seger och beslagtog all egendom och all livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll i asfaltsgropar som fanns på slätten. Det övriga folket flydde till bergsbygden.

Men Dödsgudinnan försöker få grepp om den rättfärdige Lot. Då Lot bodde i Sodom syndens stad blev även han tillfångatagen.

Men Gud överger inte de rättfärdiga. En som lyckats fly kommer med bud till Abram, hebreen. När Abram får höra att hans släkting Lot som han kallar för sin broder är tillfångatagen och ondskans hantlangare Kerdorlaomer har sitt grepp över honom skyndar han till hjälp.

Efter striden som Abram vann med Guds hjälp återvänder den fritagne Lot ändå till Sodom. Abram däremot vill inte ha något att göra med Sodoms kung. Lot återvänder till ett liv där hans rättfärdiga själ plågas, medan Abram får ett annat möte.

Melkisedek, rättfärdighetens kung, Salems kung som Bibeln beskriver som en förebild till Kristus kommer Abram till mötes. Där söder om Jerusalem kommer Melkisedek ut med bröd och vin till Abram. Melkisedek som var präst åt Gud den högste välsignar Abram.

Men Lot, du broder till Abram, hur skall det gå med din rättfärdiga själ? Men Gud har fridens tankar för sina barn. I Guds stad, den himmelska staden, där finns det även en framtid och ett hopp för Lot.

Den himmelska staden, mannen som valde fel

Kapitel 6 Lot, mannen som valde fel

Tera hade tre söner, Abram, Nahor och Haran. Lots far hette Haran. Fadern Haran dog i den kaldeiska staden Ur. Lot hade en syster som hette Milka. Hon blev tydligen sedan den tredje brodern Nahors hustru.

Namnet Milka betyder furstinna och drottning. I Josuaboken läser vi att Tera, Abram och Nahor tjänade andra gudar i landet på andra sidan floden.

Månguden Sins hustru och dotter hette också Milka. Kanske hade Lots syster fått denne avguds namn. Symbolen för månguden Sin var en halvmåne. Antagligen är det frågan om avguden Allah.

När Tera beger sig i väg bort från Ur tar han med sig endast Abram och Saraj och sonsonen Lot. Nahor och Milka lämnar kvar.

Sedan Tera dött tar Abram hand om brorsonen Lot. Bibeln nämner flera gånger hur Lot gick med Abram. Gud gav Abram rikedom och även Lot blev rik. De två hade nu så mycket boskap att landet inte räckte till. Det uppstod tvister mellan Abrams och Lots herdar.

Abram ser detta och säger till Lot. Vi är ju bröder, inte kan det vara tvister mellan oss. Abram föreslår att de skall gå skilda vägar. Han låter Lot välja först var han vill bo.

Lots namn betyder slöja. När då Lot lyfter upp sin blick ser han hela Jordanslätten och städerna Sodom och Gomorra. Överallt ser han vatten och landet påminner om Edens lustgård. Lot som ser liksom genom en slöja väljer då Jordanslätten och städerna vars namn blivit en symbol för omoral.

I Hesekiels bok läser vi att staden Sodoms synd var högmod, överflöd av mat, bekymmerslös säkerhet. Staden Sodom hjälpte inte heller den nödställde och fattige. Invånarna blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för Gud.

Kanske vi kan sammanfatta att man älskade synden och man var stolt över att leva ett liv som inte var enligt Guds vilja.

Herren Jesus talar också om staden Sodom. Då han straffar Kapernaum för att staden inte har omvänt sig trots alla Jesu kraft gärningar hänvisar han till att Kapernaum därför skall få ett större straff än Sodom.

I Sodom gjordes inga kraftgärningar. Ingen predikade omvändelse till Gud. Jesus säger att i Sodom hade man omvänt sig om man hade fått se samma kraftgärningar som Kapernaum fick se. Sodoms staff blir därför lindrigare på domens dag än Kapernaums.

Kapernaum var Jesu hemstad och folket gjorde ändå inte bättring från sin otro. Sodom besöktes inte av Jesus, invånarna hade därför inte samma möjlighet som invånarna i Kapernaum som hade Jesus mitt ibland sig.

Om jag förstår Jesu ord rätt så är det mycket allvarligt att ha fått del av Jesu verk, hans ord och hans kraftgärningar utan att omvända sig och begråta sin synd. Hur allvarligt är det inte då att en som säger sig vara en Jesu efterföljare försvarar och förhärligar synden.

Sodoms invånare visste inte bättre. En kristen däremot borde inse syndens farlighet. Synden, all synd är oförsvarligt och Jesus kallar genom sitt ord till omvändelse och bättring från all synd. En Jesu efterföljare kan aldrig sluta fred med synden och världen. Ännu mindre kan en Jesu vän börja försvara synden.

Aposteln Petrus talar också om Sodom som småningom blir Lots hemstad. Petrus skriver att städerna Sodom och Gomorra dömdes till undergång. Gud gav ett exempel på vad som väntar de gudlösa.

Petrus skriver att Gud räddade den rättfärdige Lot som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige Lot som bodde i Sodom plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.

Guds ord är alltså tydligt med att en människa som har en rättfärdig själ även plågas av att höra och se det onda, alltså all synd. Ännu mindre kan då en som för Jesu skull är rättfärdig för egen skull finna en njutning i att leva i synd.

Judas skriver att man i städerna på slätten kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. Städerna står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

Vilken kontrast är inte dessa syndens städer mot den himmelska staden. Den himmelska staden som vilar på Sions berg. Den himmelska staden vilar på Jesus som levde ett syndfritt liv. Profeten Jesaja skriver om livet där: Herren Sebaot skall på detta folk göra en festmåltid för alla folk.

Han skall på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, den täckelse som täcker alla folkslag. I den himmelska staden gläds man och fröjdas över Herrens frälsning. Gud själv bor bland sitt folk.

Aposteln skriver att när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Den som ser Herrens härlighet förvandlas efter den bild han ser.

Visst faller han ännu i synd men synden ger ingen njutning och i kraft av Jesu blod lyfter Gud honom.

Abram bodde kvar i Kaanans land, men Lot bodde i städerna på slätten. Lot drog med sina tält ända bort mot Sodom. Så står då Lots tält i syndens stad. Småningom bor han inte mera i tält. Han rycker upp tältpålarna och blir bosatt i Sodom.

Men Sodoms män var onda och stora syndare inför Gud. Hur skall det nu gå för Lot? Når han någonsin den himmelska staden?

Den himmelska staden (vid en korsning) forts.

Kapitel 5 Invid vägen från Damaskus till Nineve

Om jag förstått det rätt så befann sig Harran invid vägen från Damaskus till Nineve. Där kallar Gud Abram. Herren sade till Abram: Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus. Bege dig till ett land som jag skall visa dig!

Gud visar det goda landet. Ännu idag stannar Gud människor som är på väg till evig förtappelse. Hans röst ljuder: Vänd om, vänd om! Det finns en plats där Gud bor. Det finns en plats där Jesus är. Gud visar vägen och den är hans egen son.

Du skall bli en välsignelse! Gud talar till Abram. Aposteln Paulus som också stoppades av Gud på vägen till Damaskus citerar Guds ord till Abram som en profetia om frälsningen genom Kristus (I dig skall alla jordens släkter bli välsignade). Gud säger också att i Abrahams avkomma skall alla jordens folk bli välsignade.

Här märker vi kontrasten till Babels torn. Kristus är den som samlar folk ur alla folk och stammar till sitt rike, sin stad. Finns då den himmelska staden redan här på jorden?

När Jesus låter Johannes se den nya himlen och den nya jorden, det nya Jerusalem säger han: Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge fritt ur källan med livets vatten. "Här en källa rinner, säll den henne finner, ty den källan god är Emmanuels blod".

Visst är vi genom tron redan här på jorden invånare i Guds stad. En gång är vi där med en förhärligad kropp. Då byts tron mot åskådan. Längtan byts mot glädje.

Abram var 75 år då han gav sig iväg som Herren sagt till Honom. Han lämnade Harran och hans brorson Lot gick med honom. Abram var nu på väg, i tro på Guds löften.

Den himmelska staden

Förord 20.06. 2019

Under den senaste tiden har jag känt ett växande vemod över allt det söndriga. Synden härjar här på jorden. Det kommer allt oftare en längtan bort till något fullkomligt. Jag inser att här på jorden finns det inte för Guds barn något varaktigt. Jag längtar efter den kommande staden. För jag har hört. Jag har hört om en stad ovan molnen. I bibeln finner jag samma längtan. Gud kallar och vi beger oss på vandring. En vandring till den himmelska staden.

Kapitel 1 Varför en stad?

Herren Gud planterade en lustgård i Eden.  Där satte han människan som han format. Mitt i Lustgården står livets träd. En himmelsk ordning råder i kraft av Guds ord. Ordet blir ifrågasatt och motsagt. Mörka skuggor sänker sig över lustgården. Döden har tagit sig en boning och dess skugga sänker sig över paradisets innevånare. Paradiset för människan finns inte mer.

För Adams skull blev marken förbannad. Törne och tistel skall den ge. Livets träd står ännu där mitt i lustgården men Gud driver ut människan. Syndens smärta är tung att bära men Gud klädde Adam och Eva. Ännu finns det en väg till Livets träd, men där står heliga keruber på vakt. Löftet är givet, ormen skall krossas.

Ordet står kvar. Människan har dock allt svårare att ta det till sig. Då minnet av paradisets fullkomlighet bleknar blir det allt svårare att förstå ordets betydelse. Paradiset är borta. Genom ormens list förlorade människan allt det sköna.

En plats där ormen inte finns. Gud lovade ju någonting. En stad, en plats där marken inte sviktar. Ett ställe där svälten och döden inte hotar då skörden slår fel och törnen och tisteln kväver de små plantorna. Den trötta handen håller krampaktigt fast vid plogen. Blicken går mot himlen. Där bakom molnen glimmar något i kvällssolen.

En stad, en stad ovan molnen. Tänk, en gång är jag där. Får jag då åter se Guds ansikte?

Kapitel 2 Löftena kunna ej svika

Synden är grym och där synden tillåts härja är ett människoliv inte mycket värd. Gud gav ändå sin bekräftelse på sin goda vilja även åt Kain: "om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren". Kain gick ändå bort från Herrens ansikte och in på svekets och våldets väg. Kain gick bort och byggde en stad. Öster om Eden i landet för de hemlösa byggs den första staden som bär namnet Henok.

Namnet Henok betyder invigd. Kains ättlingar levde borta från Herrens ansikte. Den första staden blev en stad där man levde i otro invigd till synd. Synden och otron hade fått sin stad medan en annan Henok lever i gemenskap med Gud. Denne Henok var en ättling till Set, den son som Eva födde efter att Kain dödat Abel. Henok var en man invigd till ett liv i gemenskap med Gud. Löftet om den kommande heliga staden står kvar.

Henok dör inte utan han tas hem till Gud. Redan tidigt finns det alltså en himmelsk stad. Den rättfärdige Abel blir dess första invånare. Redan här på jorden fick han genom tron vittnesbördet om att han var rättfärdig då Gud tar emot hans offer.

Innan Abel möter döden går röken från ett slaktat lamm upp till Gud. Abel firar gudstjänst i förtröstan på löftet. Det kostade honom livet här på jorden men Gud hade berett något för honom. Gud hade skapat en stad med fasta grundvalar. Han är den himmelska stadens skapare och byggmästare.

Jesus vars blod rann på jorden. Gamla testamentets folk levde i väntan på det renande blodet. Genom tron hade de del av bestänkelseblodet, det blod som inte heller ropar på hämnd. Det finns en annan stad än den stad som syndens man Kain byggde. På Sions berg finns den levande Gudens stad. Där i det himmelska Jerusalem vilar redan själarna av de rättfärdiga som för Jesu skull nått fullkomningen.

Där har de redan idag sin festgemenskap. De är framme. Deras namn är skrivna där i himmelen. Henok får sin boning där utan att smaka döden. Men i tron dör alla de andra forna heliga. De fick inte här nere det som var utlovat. Här skulle det arvet ha blivit förstörd och fördärvat av syndens smitta.

Men i den ljuvliga himmelska staden, boningen hos Gud finns inget som kan hota. Guds löften kan vi alltid lita på och de är eviga. I fjärran ser vi ännu idag likt dessa forna trons kämpar det utlovade. Vi hälsar det och finner frid och glädje i det som är utlovat av Gud. Här på jorden lever vi som gäster och främlingar för syndens och dödens skull.

Genom gåvan från Gud, Guds Helige Ande som genom tron bor i hjärtat kan vi aldrig bli hemstadda i syndens, svekets och våldets stad. "Ej jorden har den ro jag söker, min längtan bort sig ständigt söker, en gäst och främling är jag här, i Salems stad mitt hemvist är, snart är jag där".

Den himmelska staden tar form. Vi behöver inte läsa många kapitel förrän vi börjar finna en profil på dess invånare. Nu vet vi att Abel och Henok är där. Vem blir den tredje?


Kapitel 3 För heliga saliga gäster

När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Moseboken räknar upp människor som föds och själv föder söner och döttrar. Därefter dör de. Henok är ett undantag.  Han vandrade med Gud och Gud hämtade hem honom. I övrigt växer ondskan men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Noa vandrade med Gud likt Henok och Abel tidigare.

Floden kommer och så går hela den gamla världen under. Noas flod blir en förebild av den yttersta domen. Inne i arken blir 8 människor räddade. På den nya jorden är Noa jordbrukare. Slutligen dör den rättfärdige Noa. Bibeln vittnar om att han får gå in i de rättfärdigas eviga boning.

In i den himmelska staden kommer endast de som förklaras rättfärdiga inför Gud. När profeten Hesekiel beskriver rättfärdiga nämner han Noa, Job och Daniel.

Åter ökar ondskan på jorden. Bibeln nämner speciellt en av Hams ättlingar vid namn Nimrod. Namnet betyder "vi gör uppror". Han får stor makt på jorden och han regerar även i Babel. Han bygger också den stora staden Nineve. Än en gång grundskas ondskans stad. Vad har då Gud för planer för att göra slut på ondskan? Hur går det med löftet. I nuvarande Israel, Libanon och Syrien bosätter sig ättlingarna till Noas sonson Kaanan. För det folkets ondska sätter Gud en tidsgräns. Guds klocka tickar och en dag skall ett folk som Gud utvalt tåga in i det landet. Över Kaanan utlyser Noa en förbannelse. Välsignad är däremot Herren, Sems Gud. Herren själv skall utvälja ett folk för sina planer.

Sem blir stamfar för alla Eber. Namnet betyder gå över (floden). Namnet Eber har också gett upphov till benämningen Hebre.

Och människorna säger till varandra: Kom så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen ända upp i himlen. Men den himmelska staden byggs ju av Gud själv. Gud stiger ner och förbistrar deras språk och staden får namnet Babel. Halvfärdig lämnar den. Gång på gång försöker människorna återuppta byggandet i sitt uppror mot Gud. Innan tidens slut görs ett sista försök. Vi ser det idag. Det kommer inte att bli färdigt. Jesus själv kommer för att hämta de sina och upprorsmakarnas byggnadsverk brinner upp i eld. Men från himmelen, från Gud sänker sig den gyllene staden ner på jorden.

Kapitel 4 Mot löfteslandet

I staden Ur i Mesopotamien, den vidaste staden på jorden växer hebreen Abram upp. Han tar sig en hustru vid namn Saraj. Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn. Abrams far Tera tar med sig sin familj på en resa till Kaanan. Men Teras planer går om intet. Hans plan lämnas på hälft och han dör i Harran.

"Denna härliga stad den gör mig så glad, för jag hoppas få bo där en gång". Vi vill inte ge upp på halva vägen. Vi riktar blicken upp emot himlen. Hoppet stärks och i fjärran skimrar den gyllene staden.

Vägen hem / den rätta vägen

Jag gör ett nytt försök att skriva en bok om den himmelska staden. Vi lever i den stora villfarelsen strax innan Jesu återkomst. I en vilsen tid förleds människor att tro på en annan Jesus. Även du och jag påverkas.

Men endast Jesus Kristus, han som ger sitt liv för att sona människans synd är vägen till Guds himmel. Den andra Jesus (en annan Jesus än han vi finner i Bibeln) som nu allt mera predikas kan inte frälsa någon. Idag målas en bild av en Jesus som tillåter synd. Bibelns Jesus är inte sådan. Han förlåter synd. Därefter strider han mot synden i den frälstas liv genom sin egen goda Helige Ande.

Vi beger oss på en resa hemåt tillsammans med Guds folk. En väg från paradiset till den himmelska staden. Aldrig förr har det varit så viktigt med bibelkunskap som nu.

Led oss Helige Ande på den rätta vägen, den väg till frälsning som Gud berett.

Bibelns ord eller en professors ord

En kommentar angående medvetetet vilseledande:

Nog har vi en förunderlig Gud. Han är själv en garant för det ord som han skrivit ner genom sin Helige Andes ledning. Professor Nissinen försöker i midsommaraftonens öt medvetet vilseleda.

Att tolka Bibeln medför ett ansvar skriver han. Nissinen ställer sig  ändå över Bibeln och Jesu broder Judas som skriver: Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

Var och en kan begrunda vilket ord som står högre. Bibeln eller Nissinen?

Herren är här

Hesekiels tjänst som en Herrens profet blev 22 år. I det sista kapitlet i boken beskriver han Israels stammars framtida arvedel. Där beskrivs också en stad som är fyrkantig och har 12 portar.

Stadens namn skall för all framtid vara: Herren är här. Han som Hesekiel fick se sittande på tronen av safir skall bo mitt ibland ett folk han renat.

I den staden finns heller ingen förbannelse. På stadens portar var namnen på Israels barns tolv stammar inskrivna. Johannes ser sedan stadens mur som har 12 grundstenar med namnen på Lammets 12 apostlar.

Hesekiels och Johannes syner av staden kompletterar varandra. Hur kunde mänskligt språk till fullo beskriva den eviga staden. Du och jag får se det med egna ögon en dag, såvida vi håller fast vid Herren.

Bloggen på vägen hem tar nu en liten paus.
Guds barn har en framtidsdag som är ljus och lång. Den heliga staden det nya Jerusalem kommer ner från himlen, från Gud.

Då är allt renat, allt är tvättat i Jesu blod. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. 

Gud kallar en profet

Profeten Hesekiel som för folkets synds skull blev bortförd till Babel bär ett namn som betyder "Gud ger styrka". Hesekiel blir kallad till en Guds profet i Babels land vid floden Kebar.

I en syn ser han himlen öppen och den himmelska tronen, som verkade vara gjord av Safirsten. Där ser han en gestalt sitta, som ser ut som en människa. Runt omkring tronen syntes ett sken lik skenet från bågen i skyn en regnig dag.

Synen tycktes vara Herrens härlighet och profeten föll ner på sitt ansikte och hörde rösten av någon som talade. Han hör rösten: "Människobarn res dig på dina fötter så skall jag tala med dig" Vid hans tal kom Anden in i Hesekiel och reste profeten.

Hesekiel stod alltså inte upp i egen kraft utan blev lyftad av Guds Ande. Profeten blir sänd till Israels barn, till de avfälliga folken som gjort uppror mot Gud.

Han blir sänd till de med hårda hjärtan och fräck uppsyn. Vad skall Hesekiel då säga? -Så säger Herren Gud. Hesekiel uppmanas att tala Guds ord till dem, vare sig de lyssnar eller inte.

Hesekiel får också höra varför de inte lyssnar - de är upproriska, de är ett upproriskt släkte. Hesekiel uppmanas att inte vara rädd för dem eller deras ord.

Det nya livet i Kristus

Som avslutning på dagen fick jag ännu läsa Efesierbrevet som framträder i Folkbibelns bibelläsningsplan under Midsommarhelgen. Visst är det ett ljuvligt brev.

Brevet är skrivet till de heliga. I Kristus är de heliga och fläckfria inför Gud. I honom är de friköpta genom hans blod och har förlåtelse för sina synder.

Också dem har Gud gjort levande, de som var döda genom  sina överträdelser och synder. Tidigare levde de i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. 

Paulus har en uppmaning och vädjan; Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Aposteln uppmanar till ett liv som Guds efterföljare, som hans älskade barn. Av nåd får en ångrade syndare arvedel i Kristi och Guds rike.

Vi får tugga på orden "klä er i den nya människan." Tänk i något som är skapat till likhet med Gud. Tänk ännu en gång: Likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Nog ger de orden en längtan. En längtan till den dag då den gamla människan inte mera stör.

Guds söner

Bibelordet idag ljuder: "Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus." Paulus undervisar de kristna i Galatien om rättfärdigheten genom tro.

Paulus skriver vidare: Om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet. "Löftena kunna ej svika" sjunger vi i en psalm. Tänk om vi kunde ha Abrahams trosvisshet.

Abraham får löftet om löftessonen Isak genom höga gäster. Tre himmelska gäster besöker honom för att ge löftet om sonen Isak. När männen bröt upp därifrån såg de ner mot Sodom. Abraham följde dem en bit på vägen.

Då sade Herren. Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra. Herren säger vidare:  Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rätt och rättfärdigt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”

Herren fortsatte med att berätta om ropet från Sodom. Herren själv ville gå dit in för att höra om ropet som nått honom var sant. Om det inte är så, vill jag veta det.

Abraham söker sig allt närmare Herren. Abraham vädjar:  Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige?

Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, ska jag skona hela orten för deras skull.”

Småningom är man nere vid tio. För dessa tios skull lovade Gud rädda staden. Änglarna beger sig till Sodom. Männen i staden ser gästerna och ber Lot sända ut dem så de får ha sexuell gemenskap med dem.

Sodoms män rasar över att Lot vill vara en domare över dem och hindra dårskapen. När Abraham följande morgon kommer till samma plats där han stått inför Herren ser han en rök som från en smältugn stiga upp från platsen där Sodom och Gomorra låg.

I tidningen idag läser vi hur mörkrets krafter nu vill sammanslå sina krafter för att förändra bibelbältet. Sodoms ande kan inte tåla Guds söner. Ingen skall få ifrågasätta synden. Ordet skall inte få döma dem.

Den onde är en lögnare. Han kommer endast för att slakta och förgöra. Han kan inte tåla Guds ords röst. Han kan inte tåla ett folk som genom tron fått en vilja att leva rätt och rättfärdigt.

Arken och Titanic

Det som är byggt på Guds ord kan inte gå under. Arken kunde inte gå under. Den var byggd enligt Guds ritningar. Noa gjorde i allt som Gud hade befallt honom.

Hurudant var då livet i Arken? Jag tror att det inte alltid var så lätt. Men jag tror att Noa fick nåd att i allt lita på Gud. I Moseboken läser vi så förtröstansfullt att Gud tänkte på Noa. Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan.

Arken förde dess innebyggare till en ny värld. Kristi kyrka för också dess innebyggare genom jordens stormar fram till himlahamnen. Jesus och hans ord, Guds ord är kapten och styrman på skeppet.

Finlands lutherska kyrka känns allt mera som Titanic. Gud har ändå inte sagt åt mig att jag skall skriva ut mig därifrån. Kanske han någon gång ger ett sådant besked.

Det som Gud ändå gjort är att han tagit bort allt förtroende för dess ledning. Men i kyrkan har jag träffat många Guds tjänare som jag har förtroende för. Likaså får jag av Guds nåd höra till en församling där jag känner en Andens gemenskap med dess tjänare och kristna församlingsmedlemmar.

Skriver jag ut mig ur kyrkan så slår det fel. Den lokala församlingen drabbas. Som kristna är vi också satta att verka på den ort där vi bor och verkar. Det handlar inte heller om pengar utan om att ta avstånd från falsk lära och lejda herdar som överger fåren för att bibehålla skatteintäkter. Kyrkans ledare har fallit i Bileams synd.

Judas skriver:Ve dem! De har gått in på Kains väg, de har kastat sig ut i Bileams villfarelse mot betalning, de har gjort uppror som Kora och gått under.

Vågar vi verkligen vara en väckelserörelse och både visa på förruttnelsen och bekämpa den genom att hålla fram Herren Jesus och Guds ord?

Orkar vi troget be om Guds ledning? Är vi beredda att tjäna Herren och allt mera tjäna i hans rike. Gud är god, stor är hans trofasthet. Hans tankar är så mycket högre än våra tankar. Han både förmår och vill ge oss en framtid och ett hopp.

Därför skall vi inte tappa modet. Djävulen vill det. Gud tar däremot inte modet av oss. Han kan göra oss djärva fastän vi är svaga, nedbrutna och förkrossade.

Gud väntade tåligt

Petrus skriver i sitt första brev att Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. Petrus nämner de som vägrade lyssna.

I många sånger och bibelförklaringar utgår man ifrån att Noa predikade medan han byggde. Noas byggnadsverk i sig var också en predikan.

Avfallet på Noas tid var ofattbart. Bibeln berättar inte så mycket men en del forskare menar att även människans genmassa hade förändrats genom synden och onaturlig umgängelse. Bibeln talar om förvillelse och att våldsverkarna, de fallna eller jättarna levde på jorden.

Hela Noas familj blev räddad undan floden medan Lots blivande svärsöner gick under då de trodde att Lot skämtade. De kunde inte tänka sig att ta avstånd från det syndiga livet i staden. Ett liv i synd var ju det enda normala, det enda tänkbara.

Guds ord som Noa förmedlade bevarade den lilla familjen under den accelererande förvillelsen åren innan floden. Lots svärsöner var däremot inte mottagliga för ordet.

Vi får påminna oss om att det är Jesus själv som lyfter fram Noa och Lot då han beskriver tiden strax före han kommer åter.

Noa gjorde ett hårt arbete med de krafter Gud gav honom. Att bygga en ark är ingen semesterhobby. Lot däremot dröjde. Det verkar som om han var nära att somna in av syndens makt att bedra och av bekvämlighet. Änglarna grep in och tog honom vid handen.

Avfallet och förvillelsen i vår tid tar allt mera skrämmande proportioner. Det här är något som endast de som håller fast vid Guds ord kan se. Världen och de kristna som avfallit tycker att vi lever i en härlig tid.

Tyvärr så tror jag att jag och de flesta kristna idag påminner mera om Lot än om Noa. Vi sätter för mycket tid på det världsliga och har inte krafter, mod och ork att ta ansvar för och undervisa det uppväxande släktet.

Vi har kommit till en tid då allt flera som växt upp i levande bibeltrogna församlingar tror att vi skämtar då vi håller fram Guds ords sanningar.

Kontrasten till vad den avfallna kyrkan och världen lär är så stor idag. Ja den Lutherska kyrkan i Finland går allt mera och allt fräckare emot Guds ord. För att kunna göra så motarbetar man och river medvetet ner förtroendet mot Guds ord.

Inser vi att vi verkligen lever i en oerhört farlig tid. En tid som är likadan som Noas och Lots tid. Tiden att verka håller på att ta slut. Gud vill ändå inte att vi sover. Han vill inte att vi lägger ner de vapen som vi har i striden, nämligen Guds ord och Kristi kärlek.

Gud väntar tåligt tills tiden tar slut. Hur väntar jag på Herren Jesus, den stora dagen då han kommer åter?

Noas och Sodoms tid

Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.  På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.

Människorna i Sodom fick aldrig smaka frukterna av sina "normala" planteringar och sina byggnadsverk. Elden och svaveln gjorde slut på det. I eld och svavel fortsätter också en gång deras eviga liv.

Idag läser vi att den Evangelisk Lutherska kyrkan är en av Helsinki Prides officiella stödjare. Den kyrkoskatt du och jag betalar går delvis till detta spektakel. Herre förbarma dig!

Dröj ej länge Herre är min enkla bön. Herre led du ditt folk såsom du fordom ledde Noa. Kristus förbarma dig!

Noa går in i arken.

Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 

Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. 

Orden är en del av Jesu avskedstal som han håller åt de sina på Oljeberget. Enligt profeten Sakarja skall Jesus då han kommer stå med sina fötter på Oljeberget. Ser profeten i Anden Jesu andra ankomst eller ser han den första tiden Jesus verkade på jorden? Eller ser han både och? Jag vet inte, men jag vet vad Jesus klart säger.

 Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

120 år

Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid ska vara hundratjugo år.”

Det råder litet olika tolkningar huruvida Gud här ger en utmätt nådatid åt den dåtida mänskligheten eller begränsar människans livstid till 120 år. Det kan också vara frågan om både och.

Ändå levde Noas ättlingar länge och ännu Abraham levde i 175 år medan Sara dog i en ålder av 127 år.

Den tid som var utmätt var 120 år och under den tiden verkade Noa troget. Noa byggde. När befallningen kom var det redan förutbestämt att endast Noas familj, eller 8 personer skulle bli räddade. För den fallna mänskligheten var nådatiden slut. Noas familj var ett undantag.

Ännu idag ger Guds ord inte något löfte om någon annan nådatid än idag. Idag, så länge ordet ljuder och ordet går ut och når fram är bättringens och omvändelsens tid.

I en predikan jag lyssnade till igår lyfte brodern tydligt fram denna sanning då han frågade och hoppades att lyssnarna har frid med Gud. När människan har frid med Gud genom tron på syndernas förlåtelse för Jesu skull är det gott och tryggt att leva.

Guds ord talar aldrig om någon stegvis bättring. Kallelsetiden är alltid stunden då ordet går ut. Kallelsen till omvändelse och tro är alltid i realtid. Det visar även berättelsen om Noa. Var det månne så att nådens tid tog slut 120 år förrän arkens dörr stängdes?

Kallelsen till Guds rike

Ett av kyrkoårets teman är kallelsen till Guds rike. Den tid då Gud kallar människor till sitt rike kallas ofta för nådatiden. Den fallna mänskligheten och du och jag som av Gud skapade individer har en bestämd tid då Gud kallar.

Gud kallar människor som lever i världen, i djävulens rike. Han kallar människor som gått bort från Guds rike och hans kallande röst uppmanar och förmanar Guds barn att bli kvar i Guds rike.

Av Guds godhet och genom Kristi seger har den onde begränsad makt här på jorden. Här på jorden lyser solen över både onda och goda. Den naturliga solen lyser över både Guds barn och världens barn. Gud ger alla människor en tid, en behaglig tid då dörren till Guds rike står öppen.

Enligt Guds rådslut kommer en tid då dörren stängs. Gränsen för en människas tid och möjlighet att komma in i Guds rike, in i nåden hos Jesus Kristus sätts vid dödsögonblicket eller Jesu synliga återkomst till jorden.

I berättelsen om Lasarus och den rike mannen som Jesus berättar blir det så tydligt. Lasarus dör och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Där vid trons slutmål i himmelen, på en hedrad plats i Abrahams famn njuter han av vilan hos Gud i väntan på kroppens uppståndelse.

Den rike dör. Han blir begravd och plågas i dödsriket, i helvetet. Där bland sin plågor lyfter han sin blick och han ser Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Han ropar. Han ber om nåd och en dropp vatten som tröst i den eviga törsten. Han ber Abraham sända Lasarus med en dropp vatten.

Men det var för sent. Lasarus tid till tjänst var slut och han erfor nu tröst och vila hos Gud. Dessutom fanns en stor gapande klyfta mellan helvetet där den rike mannen kämpade och led  och Abrahams famn eller sköte där Lasarus vilade i himmelsk ro.

Här på jorden avgörs var människan firar evigheten. Efter döden ges ingen möjlighet till omvändelse. Alla människor uppväcks till en kroppslig medvetenhet vid den yttersta domen vid Jesu återkomst till jorden. Som levande människor får var och en höra domen, välsignelse eller förbannelse.

Lasarus får gå in i den ljuvliga himmelska härligheten med en ny och förhärligad kropp. Aldrig mer plågas han av syndens smärta. Aldrig behöver han möta ondska och människors svek.

Den rike mannen får sin eviga hemvist bland de förbannade. Jesus undervisade så här. Hans apostlar hade samma undervisning. Guds ord är klart. Det finns en himmel, det finns ett helvete.

Den som tar vara på Guds ord, på Jesu ord och tar emot nåden och frälsningen som Gud erbjuder kan redan nu glädjas över en framtidsdag som är ljus och lång.

Allvarliga ord skriver jag ned i min dagbok medan dörren till Guds rike ännu står öppen. I tron ser jag fram emot den eviga glädjen och fröjden hos Gud. På spisen klickar klockan sakta sitt vemodiga tick, tick.

En treenig Gud

Gud är treenig, men ändå en Gud. Om detta mysterium som vi även i trosbekännelsen får bekänna fick vi ta del av i gårdagens texter.

Gud är helig och han kan inte tåla synden.

I Guds ord kommer detta så tydligt fram. Gud är helig, hur kan han då tåla oss människor då vi är syndare?

Det behövs en medlare och medlaren är Gud och samtidigt människa. Vi vet att det är Jesus som är medlaren.

Gud har alltså en lösning på syndens problem. Varför vill vi människor då hitta på lösningar som inte håller och endast vilseleder människor?

Guds helighet och hans vrede över synden kommer tydligt fram i bland annat orden i Lukas 17: Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 

Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.

Mänskliga lösningar på syndaproblemet där man omtolkar och feltolkar Guds ord för att rättfärdiggöra synd i sitt eget eller sin nästas liv växer i dag fram som svampar i höstregnet.

Men ve den människa som för fram dessa djävulens lögner och vilseleder andra då han på domens dag ställs inför den rättfärdiga domaren.

Från gårdagens sammankomst fick vi ta med oss ett budskap ut i vardagen. "Din synd är förlåten!" Detta ljuvliga budskap får Guds folk bära på och föra ut i vardagen, i synden, sorgen och  nöden.

Din synd är förlåten, den är inte tillåten. För ångrande och botfärdiga syndare ljuder det ljuvliga budskapet från Gud. För Jesu skull.

I Lukas 17 läser vi vidare: Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."

Synden och människovärdet

Guds ord fördömer synden, men det tar aldrig människovärdet av syndaren. Tvärtom Guds ord och därigenom Gud själv återupprättar människan och därigenom också människovärdet. Gud står till fullo bakom sitt ord.

Aposteln Petrus, han som fallit så djupt att han förnekat sin frälsare kommer i sina brev med tröstens ord. Han skriver att Ni är förutbestämda, i förväg kända som Guds egna i Jesus Kristus.

Jesus Kristus är aldrig ett hot mot någons människovärde. Genom den Helige Ande kallar han via ordet till lydnad och rening eller bestänkelse med Jesu Kristi blod.

Försoningen är gjord en gång för alla på Golgata kors. Där finner Guds folk försoningens källa. Där finns blodet och vattnet som rann då Jesu hjärta brast. Ur den källan öser Guds folk ända framtill nådatidens slut.

Petrus uppmanar Guds folk att vara heliga, att hålla fast vid Jesus och reningen i och genom Jesu blod. Dessa reningskällor behövs i en fallen värld. Reningskällorna behöver vara i användning genom att förlåtelsen förkunnas för syndare, ångrande syndare.

Idag vill så många omforma Guds ord. Varför?

Än finns det en värld

Den här söndagen har temat "den dolda Guden". Ännu idag är Gud dold för våra ögon. Han verkar här på jorden genom sin Helige Ande. I hjärtat där Han vill bo kan ett Guds barn genom trons ögon få se och känna honom.

Han är här nu. Han bor och verkar här på jorden. I Guds ord finns en så trösterik mening:  Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.  Jesus är här!

I en av dagens psalmer ljuder orden: Än finns det en värld, den lever trots makter av död och fördärv. I den världen kristna vänner ger Jesus liv åt de ödmjukas ande. Jesus ger liv åt de förkrossades hjärtan.

Ordet blev motsagt men räddningen kom ovanifrån. Jesus Guds son är räddningen. I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt. Det brustna blev helt i hans kärlek till oss. Kärleken på Golgata kors.

Här i nådens tid, på nådens hav får vi leva i tro på Guds mäktiga Ord, i tro på Jesus! Jesus ger liv. Han ger nytt liv. Jesaja vittnar om att Herren vill ge tröst och skapa lovsång på deras läppar. I Jesus skapas frid för den som är fjärran. I Jesus ges liv åt den som är nära Gud i och genom Herren Jesus.

Genom apostlarna gick budskapet ut. Än går det ut högt uppe i himlarymden. Nådens tid går mot sitt slut. Tiden då skörden bärgas till de himmelska härliga boningarna närmar sig. Jesus kommer snart!

Men på korset ser jag åter

Vi människor, även kristna alltså Guds barn bär efter syndafallet på en benägenhet att försöka dölja synden. Lögnen är ett medel vi försöker täcka synden med.

Världen och djävulens barn (ja det är mycket hårda ord, men Bibeln och Jesus använder dem) däremot försöker täcka synden med att förhärliga den.

Guds ord däremot drar fram synden i ljuset och avslöjar den. Guds ord avslöjar olydnaden mot hans ord. Guds ord är sanning. Guds ord lämnar därför inte den avslöjade syndaren frusen och missmodig i kölden och mörkret.

Ordet för oss till Jesus. Där klär Gud oss med sin värmande nåd. Ordet för och leder oss till Jesus. Ordet ställer oss inför Jesus. Och Jesus han gör allting nytt.

Med Jesus får vi vandra i den sköna himla dräkten. Som benådade syndare får vi åter känna värme och även frid. Friden i Jesus är en försmak av den himmelska glädjen.

Glädjen och friden i Jesus är så stor att vi ännu frimodigt kan säga och utropa: Amen, kom Herre Jesus! Dig väntar vi på. Glädjen och friden i Jesus får vi gripa tag i fastän världens kalla vindar blåser.

Den sköna himla dräkten

I en version av påskpsalmen "från örtagården leder" lyder en vers: "den sköna himla dräkten han köpte åt oss då, åt alla folk och släkten som inför honom stå"

Orden den sköna himla dräkten innehåller ofta även ett vemod och en längtan. Här på jorden är synden med i allt. Den ger åt allt det sköna en främmande gestalt.

Orden innehåller också ett hopp mitt i vemodet. Gud köpte något åt dem som står inför Jesus. Alla vill ändå inte stå inför Jesus i den sköna himla dräkten. Många vill ställa sig där i sina egna brokiga kläder. Kläder som kan vara färggranna, ja innehålla nästan alla regnbågens färger.

Men himla färgen fattas. Den färgen som är så ren, så vit och ljuvlig. Färgen som sprang fram på Golgata och är vitare och så mycket mer heltäckande än de färger en jordisk tygberedare kan göra.

Den sköna himla dräkten, försoningen i Jesu blod. Något som Gud ger då vi ställer oss framför Jesus. Inför Guds ansikte får våra egna kläder sin verkliga färg. Det som man försöker täcka med vackra färger är plötsligt så fult och smutsigt.

I liknelsen som beskriver himmelriket, Guds nåde rike här på jorden berättar Jesus om en man som kommit in utan bröllopskläder. Han var inte iklädd den sköna himla dräkten.

Ett Guds barn kan aldrig försvara synden. Bibeln ger aldrig några löften om att vi kan följa Jesus och ändå leva i något som Bibeln, Guds ord uppenbarar som synd.

Det hjälper inte om än hela världen skulle förhärliga den synden. Olydnad mot Gud, olydnad mot hans ord kan aldrig vara vacker. Vi kan försöka dölja och täcka synden, men i Guds ords ljus uppenbaras dess fula tryne. Och nej, synden är aldrig vacker. Ingen synd är vacker.

Men Guds nåd är så vacker och ljuvlig. Den som får nåden att begråta och bekänna och viljan att göra upp med synden. Han får stå där inför Jesus och bli iklädd den sköna himla dräkten. Iklädd den dräkten får vi nytt mod och ny glädje på himlavägen.

Som åskans muller

Paulus tackar Gud för att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare. Själv hade Paulus också mött barmhärtighet. Han skriver att han mötte barmhärtighet då han i sin otro inte visste vad han gjorde. Otron förblindar.

Paulus mötte Jesus eller Jesus mötte Paulus. Jesus stoppade honom där på vägen. Under tre dagar såg Paulus ingenting och han varken åt eller drack. Där i sitt mörker ber han. I mörkret ser han också en syn hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen.

När Ananias sedan lägger händerna på Paulus var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn. Han reste sig och blev döpt. Sedan åt han och fick nya krafter.

De nya krafterna kommer av evangelium. En människa med ett sårat samvete behöver få höra evangelium. I ett sårat och väckt samvete kan Guds röst vara som åskan. Guds ord straffar synden.

Men evangelium är som balsam för ett sårat och sargat samvete. Jesus har burit synden. Du behöver inte dö för syndens skull. Jesus dog, därför får du leva.

När regnet överraskade oss på Sveaborg sökte vi skydd i den öppna kyrkan medan åskan mullrade i fjärran. Där i kyrkan satt också en man djupt försjunken, kanske i bön. Må Gud också höra hans bön. Må han ännu sända sina tjänare, sin Ananias. Må Jesus ännu genom ordet få väcka och upprätta människor genom sitt ord.

Jesus kom till jorden för att frälsa syndare.

Insikt om sanningen

I bibelordet för dagen undervisar Paulus sin medarbetare Timoteus. Han bekräftar för Timoteus vad som är Guds hjärtelag:  Gud vår frälsare som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 

Aposteln hävdar att en människa måste komma till insikt om sanningen för att bli frälst. Var hittar vi då sanning? Guds ord är sanningen. Sanningen hittar vi i Guds ord.

Tidigare i brevet skriver han om människor som lidit skeppsbrott i tron. Vad hade hänt med de skeppsbrutna, de som mist sin tro, den tro de en gång fått som en dyrbar gåva?

De hade avvisat den goda kampen. Paulus uppmanar därför Timoteus och alla som vill vara Guds barn att kämpa den goda kampen i tro och med rent samvete.

I tro och med ett rent samvete. En kristen får insikt om sanningen via Guds ord. Jesus själv säger att han är sanningen. Han är vägen, sanningen och livet.

Herren är trofast

Igår besökte vi den plats där vi som nygifta bodde hösten 1995. Mycket hade nog ändrats. Jesus är ändå den samme igår, idag och i evighet.

Guds folk har genom årtusenden levt och verkat under olika omständigheter, på olika platser, i olika kulturer. Där har Herren kallat till ett liv i gemenskap med honom genom tron på Jesus.

Guds möjligheter att kalla människor till tro är inte beroende av yttre omständigheter. Bibeln nämner ändå ungdomstiden som den goda tiden att tänka på skaparen. En dag i Herrens gårdar är bättre än eljest 1000.

Människans "naturliga" liv är att genom tron leva i gemenskap med Gud. Det är stort att i livet få erfara att han ger här nere vad jag behöver och himlaarvet blir ändå över. Paulus talar om att få växa i nåd och i kunskap om Kristus. Gud är god!

Människan som gud

På Heureka läste jag ett tiotal inlägg som barn fått skriva. Många handlade om djuren och naturen. Man hade en oro att träden och djuren försvinner. Det mest tragiska är då djur får lida. Men då man kört några hundra kilometer genom skogsfinland inser man nog att världsbilden är något skev. Träden räcker nog till i Finland och korna på åkrarna såg ut att må bra.

Nöden över barn som svälter och far illa har ersatts av något annat. Medan mor och farföräldrar sjungit om den lilla Sara som hört om blodet som kan rena är det nu människan som är gud. Människan skall rädda världen.

Hurudan är då människan som gud? Historien visar att hon är en dåre. Ateism, antisemitism, fascism, nazism, socialism, maoism, kapitalism, kommunism, klimatism,  alla har de visat sitt fula tryne.

I sagan om kejsarens nya kläder är det ändå barnen som avslöjar dårskapen. Men hur är det i ett totalitärt antikristligt samhälle. Vem avslöjar dårskapen där?

Gud kallade bort Abraham från staden Ur. Han räddade Lot från Sodom. Han bereder en fristad även i antikristliga sammanhang. Genom Guds ord bevaras människan under olika ismers tyranneri.

"Kristallklar flod och den bruna ån"

Bibeln avslutas med bilden av  floden med kristallklart vatten, livets vatten som går ut från Guds och Lammets tron.

Längs Vandaforsen höll man idag på och byggde ut strandlinjen med sandmorän och kross. Vattnet färgades genast brunt av den erosion som uppstår då vatten slår mot sandmorän. Jag förvånades av den till synes bristfälliga byggnadstekniken men hoppeligen visste man vad man gjorde.

Mänsklig vishet är nog ändå ibland dårskap. På Heureka åter betraktade vi en storslagen förevisning om rymden och även om livets uppkomst. Man utgick bland annat ifrån att vatten har kommit till jorden via en komet eller ett meteoritnedslag.

Varifrån kometen fått vattnet framgick inte. Nog är den ateistiska världsbilden dyster och glädjelös. På grund av en slump, flera slumper finns både jorden och människan till.

I Bibeln läser vi att dåren säger i sitt hjärta att det finns ingen Gud. Hur påverkas då barnen som växer upp i ett samhälle där normen är att Gud inte finns?

Den himmelska staden

Vi kristna är likt trons fader Abraham på väg någonstans. Abraham lämnade på Guds befallning staden Ur, kanske den mest "utvecklade" civilisationen på den tiden.

Och så sitter han efter en tid där i det utlovade landet i sitt tält, kanske i öknen. "I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land"

Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte. Varför? Han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars skapare och byggmästare är Herren Gud.

Mänsklig teknik kan bygga otroliga saker. Du kan bo och verka i massiva komplex där du inte är beroende av väder och vind. Du kan köpa och sälja om du har tid, krafter, pengar och vilja. Men det är inte för evigt.

När Herren på gamla testamentets tid steg ner för att bese staden som sedermera fick namnet Babel då den lämnades halvfärdig säger han: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.

När man ibland med förundran betraktar de byggnadsverk som mänsklig förmåga kan åstadkomma slås man av tanken att hurudana är då inte de byggnadsverk som Gud berett och bygger.

Redan Abraham insåg att Guds byggnadsverk är bestående. Rost och mal kan inte bryta ner det. Det finns inte heller någon risk att det lämnar halvfärdigt då himmelens och jordens skapare själv bygger genom sitt ord.

Hur ser en himmelsk stad ut? En stad där synden inte bryter ner. Visst blir det spännande att en dag se den himmelska dimensionen. Hur ljuvligt blir det inte då Gud själv är byggmästaren.

Den Helige Ande

Under helgen fick vi ta del av mångsidig undervisning om den Helige Ande. Många gånger betonades att den Helige Ande verkar via ordet.

Ordet om Jesus frälsaren är Guds kraft här på jorden. I går kväll råkade jag gå bakom tre unga i ett köpcenter. De diskuterade om en bibelapp som de tydligen upprätthöll.

Det, finns "något" som upprätthåller den kristnes andliga liv i en sekulariserad värld, Guds egen Helige Ande. Jesus går varje dag med genom hjälparen, sin Helige Ande. Just så sade han ju också själv innan han lämnade jorden. Och genom den Helige Andes ledning blev allt nerskrivet.

Det är gott att få läsa och höra Guds ord!

Okänd författare

Under helgen talades det om en sång som sjöngs av de unga efter det första pingstmötet i Bosund för 100 år sedan. Sången har nummer 302 i Sions sånger. "Okänd författare" står det.

Författaren bar på en längtan att en gång få gå in i Sions sköna stad. Han tänkte ofta på den dagen. Sångförfattaren gladdes över att han fick känna att Jesus ännu bodde i hjärtat.

Författaren kunde ej se sin jordiska morgondag. Han var beredd att bära det kors som troende får bära här på jorden. Han såg fram mot den himmelska kronan.

Såvida författaren fick nåd att hålla fast vid Jesus och kämpa "trons goda kamp" befinner sig hans själ sig nu i den himmelska staden. Själen är hemma där det inte hörs suckan, på en plats där det inte fälls tårar.

Då Sions sköna stad, det nya Jerusalem sänker sig ner över jorden blir författaren iklädd en ny förhärligad odödlig kropp. Det som en gång var endast tanke har gått i fullbordan. Där i evigheten bär han sitt nya namn. Det var ju skrivet i livets bok.

Tänk att tankar en dag går i fullbordan. Tankar förankrade vid Jesus är ett hopp som inte kan fläckas, vissna eller förstöras.
"Jag tänkt mång gång då äntligt slut är striden", himmelska tankar som bär själen hem till Gud.