I evangelisten Lukas tredje kapitel kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. "Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom.
Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas.
Och alla människor skall se Guds frälsning."
Behöver enskilda människor i kyrkor, församlingar och väckelserörelser en personlig väckelse?
Jag tror nog det. Väckelse är ju den Helige Andes verk och en människas tro kan svalna och dö ut.
Tron är en levande relation med Frälsaren. I brevet till församlingen i Sardes säger Jesus: "Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud.
Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig."
Han har gjort oss
och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar
med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
Tacka honom, lova hans namn!
Ty Herren är god,
hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet
från släkte till släkte."
(Psaltaren 100)
En väckelse börjar alltid i Guds ord. Därför behöver kyrkor och väckelserörelser alltid pröva huruvida man öser ur ordet, livets källa.
Kraften till ett kristet liv finner vi i ordet, i Jesus Kristus..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar