"Gå, Sion, din konung att möta, Jerusalem, gläds åt din Gud. Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud." (Psalmboken 9)
Käy, kansa, Herraasi vastaan, nyt kiiruhda riemuiten ja palmuista oksia taita ilosaatossa Kristuksen. Jo katsele, tytär Siion, kirkkauttaan ja riemuitse ja kuuluta laupeuttaan! (Virsikirja 6)
I mina tankar kom psalmens ord. Idag får vi ta några steg på himlavägen. Vi går för att möta vår konung.
Genom tron går vi några steg på vägen i ett glädjefölje (ilosaattue).
Vi finner glädjen redan den första gången han rider in i Jerusalem på åsnan. Johannes beskriver ett annat segertåg. När han kommer till oss i ordet och på himmelens skyar:
"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.
Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.
De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.
Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar