"Myös isämme uskoivat ennen ja kylvivät, leikkasivat. Me saarnaamme aikojen mennen kuin isämme saarnasivat: "On täyttynyt aika, sen soi Jumala, on lähellä Kristuksen valtakunta. Siis kääntykää, nöyrtykää parannukseen ja suostukaa armahdukseen.” (Virsikirja 178)
Det var fint att lyssna till psalmsången innan seminariet om Aatu Laitinens liv, verksamhet och trosuppfattning. Aatu verkade som präst i Hetta i Enontekiö.
Där fick han bli delaktig av en levande tro. Det berättas också om hur han på hemväg från ett tillfälle blev uppfylld av den Helige Ande.
Dagen innan hade han fått ta del av värdinnan Britas vittnesbörd om den törnekrönte Frälsarens kamp och försoningsdöd.
När han då är på hemväg dagen därefter får han liksom vara i himlen. Alla fjäll, träden, snön, jorden och himlen syntes med honom tacka Herren Jesus som försonat oss med sitt dyra blod.
"Nyt uskossa autuuden rantaa jo täältä me katselemme. Ja virtemme kiitosta kantaa, me toivossa riemuitsemme. Vaan kerran kun pääsemme Karitsan luo, soi laulumme uusi kuin pauhaava vuo. Se iäistä kiitosta Herralle soi, hän armahti, taivaaseen toi."
Någonstans bakom fjällen finns Enontekiö där väckelsen för snart 150 år bröt fram som en vårflod. Idag är Lappland förändrat. Sången har tystnat. Sekulariseringen och välståndet har trängt undan den levande tron.
Kvar står ändå träden och fjällen, som snart får se Jesus komma på Himmelens skyar.
"Se, tiden är fullbordad, för Herren Krist ge rum, gör bättring ifrån synden, tro evangelium! Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar