Det finns berättelser som lämnar i minnet. En av dessa är berättelsen om kaffeväskan. Bakom det att en äldre man dag efter dag kommer till en sjukhussäng med en kaffeväska finns en historia.
Kaffet skall kokas. Och doppet skall tas med. Bilfärden är rätt lång. Stegen från parkeringsplatsen är många. Jag ser svettdropparna på pannan.
Men ingenting av detta har någon betydelse. Nu var det kaffeväskans tid. Allt har sin tid. Predikaren skriver: "När en människa finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva."
Tankarna är säkert många. För mitt inre ser jag den varma blicken, det fridsamma leendet. Den varma kärleken i hjärtat, förnöjsamheten. Nu var det kaffeväskans tid.
Likt predikaren ser jag: "Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras."
Bakom kaffeväskan finns Guds ledning. Bakom finns en kärlek Gud tänt. Bakom finns stora strävsamma händer och ett hjärta där Jesus berett sig rum.
Berättelsen om kaffeväskan är de många tårarnas berättelse. Tårar av tacksamhet, värme och saknad. Tårar av tanken på Guds godhet och omsorg.
Även berättelsen om kaffeväskan fostrar för himlen. Tack gode Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar