Tuppen

"Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: 

"Människa, det är jag inte alls!" Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 

Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 

Och han gick ut och grät bittert."

När jag studerade påskbordet i bönehuset fastnade mina ögon vid tuppen som satt på taket. Den såg så olycksbådande ut.

Petrus hade nyss fått fira nattvard med Jesus i övre salen. Men förnekelsen stod bakom dörren. Jesus använde tuppen som en bild.

Tuppens ljud skulle väcka Petrus. Lärjungen som föll så hastigt och brutalt fick en blick av Jesus. Petrus grät bittert.

Jag tänker på Jesu blick. Hurudan var den egentligen. Ordet vittnar inte om det. Men Jesus såg på Petrus.

Petrus skulle ännu få möta Jesus. Men tuppens ljud bar Petrus säkert med sig resten av livet.

Petrus fick sin synd förlåten. Den uppståndne mötte honom. Jesus tog honom i sin tjänst.

Jag tänker att Petrus ville ha berättelsen om tuppen med i sin livshistoria. Den Helige Ande vill också ha tuppen med.

Nog har vi ett kraftigt och rakt Guds ord.

"Gud, din vilja, din väg ger trygghet, blott sorg på min väg jag ju fann. Tron och kärleken vill ju blott digna, med eld kan du lampan välsigna, endast du mig hjälpa kan."

(Sions sånger 307)