Kejsarens nya kläder

Vi minns säkert berättelsen om Kejsarens nya kläder. "En dag kom två skurkar till kejsarens stad. Skurkarna sa till kejsaren att de kunde väva världens vackraste tyg, som dessutom var magiskt. – Tyget är osynligt för dom som är dumma eller dåliga på sitt arbete, sa skurkarna.

Då tänkte kejsaren: - Jag vill ha kläder av det magiska tyget. När jag har mina magiska kläder vet jag genast vem som är klok och vem som är dum, för de som är dumma kan inte se kläderna. Kejsaren betalade skurkarna för att de skulle väva ett magiskt tyg och sy kläder åt honom av tyget."

Vi minns slutet. Kejsaren hade blivit lurad, bedragen av skurkarna. Vi minns hur ett litet barn till sist avslöjade bedrägeriet. -— "Men han har ju ingenting på sig! sade ett litet barn."

— "Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket"

I vår kyrkas bekännelseskrifter läser vi om kyrkan. "Vi medgiva icke, att de representera kyrkan eller i sanning äro den. Och vi vilja icke heller lyssna till vad de i kyrkans namn befalla eller förbjuda. 

Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare lov, vad kyrkan är: hon är nämligen de heliga troende och "fåren, som höra sin herdes röst". 

Ty barnen bedja så: "Jag tror att det finnes en helig kristen kyrka." Ty heligheten består icke i kyrkliga skrudar, tonsurer och andra ceremonier, som de utan stöd i den heliga Skrift uppdiktat, utan i Guds ord och den rätta tron."

Berättelsen om Kejsarens nya kläder och bekännelseskrifternas ord om vad kyrkan är kan användas för att beskriva hur vår folkkyrka blev bedragen. Hur nästan alla biskopar spelade sitt spel. Hur budskapet om Jesu Kristi rättfärdighetsdräkt byttes ut mot något som kläddes i ord som jämställdhet och kärlek.

Hur de homosexuella blev bedragna av biskopar som själv blivit bedragna och därigenom bedrog många.

Berättelsen behöver inte sluta där. Ännu finns det tid att göra bättring. Att omvända sig till Kristus och hans ord.

Ännu står himmelens dörr öppen för alla som drabbas av syndens makt att bedra.

Berättelsen kan avslutas med sångens ord:

"I tro under himmelens skyar vi nalkas den skimrande strand, i hoppet som städse förnyar vår lovsång i jordlivets land. Kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus.

Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."