Dubbelt straff

Vid nattvardsmässan igår sjöng vi psalm nummer 200: "Men lär oss därpå akta, o Gud, i denna tid, ditt ord med flit betrakta och hålla fast därvid, att oss ej går än värre och dubbelt straff vi får när i ditt ljus, o Herre, vi inte längre går."

Psalmen är av Runeberg och skriven 1855, medan versen ovan lär vara ett tillägg av Lars Stenbäck. På den tiden lydde Finland under Ryssland.

Vad är då ett dubbelt straff? Vad är en evig olycka? Den eviga olyckan är att människan går förlorad. Utanför Guds ord finns nämligen ingen frälsning.

Det är inte farligt att falla i onåd hos herr Myntti. Det är inte farligt att bli smädad av någon gammal biskop. 

Men det är förödande att hamna i mörkret utanför Guds ord, som är fötternas lykta i det kristna livet. Psalmisten skriver: "Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar för att ta vara på ditt ord. Jag viker ej från dina domslut, ty du undervisar mig.

Hur ljuvligt smakar inte ditt tal! Det är sötare än honung för min mun. Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag alla lögnens vägar. Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."

Varför är då Guds ord så livsviktigt? Det avslöjar att vi behöver en Frälsare. Ordet för och leder till Kristus där frälsningen finns.

Ordet upplyser oss om Guds goda vilja. Ordet vägleder och stoppar oss om vi är på en felaktig väg.

I en sång av Lina Sandell sjunger vi: "Jag irrade länge än hit och än dit och sökte en väg till Guds himmel, och sökte väl stundom med allvar och flit bland människomeningars vimmel. Jag sökte dock inte i Ordet, och se, hur kunde jag då finna bot för mitt ve, hur kunde jag då finna vägen?"

Ett dubbelt straff. Synden har konsekvenser redan här i tiden. Om den inte blir förlåten här i tiden är olyckan evig.