"Över Jordans dystra bölja, Herren Jesus ömt dig bar".
Åren har gått. Jag minns sommarluften som strömmade emot mig på stigen som ledde bort från sjukhusrummet mot bilen nere på parkeringen.
En själ hade gått hem till Gud. Himmelens änglar hade hämtat hem en ung mans återlösta själ.
Vårsådden här på jorden hade tagit en paus. Minnena finns kvar. Guds Andes stilla frid mitt i allt det overkliga.
Här nere verkar vi blott en liten tid. Men i himmelen finns en evig glädje..
"Aftonfriden i mitt hjärta minner mig om himlens strand. Jag då glömmer all min smärta, får en glimt av ljusets land"
Och ny kraft i ökenland.
Aftonfrid och morgonfrid. Friden i Jesus som Herrens egna får erfara redan här. Den vackra sången för mig ofta bakåt i tiden till en midsommarafton då en yngling kämpade på i ett varmt och smutsigt fähus.
Jag kan ännu minnas hur kornas väldränkta svansar sved när de träffade ansiktet. Inte var det någon yttre glamour, men i hjärtat fanns en frid.
"Sant det är att samvetsfriden genom själen strömmar fram, när vi här i nådatiden vandrar tvagna av Guds Lamm". I den stilla sången under arbetet byts orden till midsommarfriden.
Samvetsfrid, midsommarfrid, friden i Jesus..
Friden är ännu den samma, den frid som Jesus, endast Jesus kan ge. Kvällsarbetet i fähuset har bytts mot andra utmaningar.
Samvetsfriden, den frid som Jesus kan ge. Den ger en fest- och helgstämning som inget annat i världen kan ge. Den är inte beroende av vardag eller helg, morgon eller afton.
Inte heller av barndom, ungdom, medelålder eller ålderns höst. Den är endast beroende av Jesus. Att han genom sin Ande ger en liten smak av den himmelska friden. En påminnelse om vad vi äger i honom och vart vi är på väg..
Gud är god!
"Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen."
I Apostlagärningarna 26 redogör Paulus vad som har drivit honom. Aposteln var i Jesu tjänst. Som en våldsverkare blev han kallad i tjänst. Och mötet med den uppståndne Jesus förändrade Aposteln totalt.
Ja Paulus hade mött Jesus och han hade också blivit uppryckt till den tredje himlen. I Paradiset hade han hört ord som ingen människa kan eller får uttala. Men Guds nåd var det som gällde för aposteln. Guds nåd var honom nog.
Paulus var en ödmjuk man. Han var inte som den tidens "superapostlar". Vi vet att Guds Ande inte gör någon uppblåst och stor i sig själv. Nej, den Helige Ande upphöjer endast Kristus.
Jag råkade höra en kommentar här om dagen gällande en familjefest: "Det var nog bra men prästen var som en robot."
Kommentaren gjorde nog mig illa berörd tills jag förstod vad det handlade om. Jag tror att prästen predikade Kristus, den korsfäste. Han som är en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna.
Jag tror att den korsfäste inte riktigt passar in på den här världens fester. Den korsfäste är inte uppblåst när han kommer. Omvändelsens budskap, den stilla maningen att ta en annan väg kanske inte riktigt passar på fina, perfekta fester.
Min nåd är dig nog. I den kämpande församlingen väcker nog nåden glädje. Och de gärningar som hör till omvändelsen bereder nog välsignelse bland Herrens folk.
Som rubrik satte jag den himmelska synen. Jag tror att där fanns något som världen inte kan eller vill ta emot. Där fanns inga teflonleenden. "Smalltalket" kanske fattades.
Jag är Jesus den du förföljer!
Du ska få veta vad du måste göra!
Att omvända sig till Gud. Att ta en annan väg, korsets väg. Men den väg som kallas himlavägen.
I sången sjunger vi: "Jag är en dålig stridsman, faller i strider här. Jag är blott mask och lera, ikläd mig kraft som bär."
Niilo Tuomenoksa fortsätter: "Min egen kraft är ringa. Jag tröttnar mången gång. Här uppå himlavägen ljuder min svaga sång."
Här uppå himlavägen ljuder min svaga sång. Jag tror och vet att "robotprästen" är på väg till himlen. Jag vet också att han hade höga gäster med sig, Fadern, Sonen och Den Helige Ande.
Och angående familjefesten tror jag att den också kan bli till välsignelse. Gud är inte tomhänt då han gästar ett hem. Han går inte heller tomhänt ut. Han tar synden på sig. För Gud är inget omöjligt. Paulus var ett verkligt praktexempel därpå.
Nog har vi en mäktig Gud. Stor är hans trofasthet..
"Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd"
I första kungaboken möter vi den gamle David. Han var då en gammal man, men han har ett gott vittnesbörd om Herren. Han har befriat honom ur all nöd.
Det är ett gott vittnesbörd David ger om Herren. Med blandade känslor läste jag däremot en intervju med en gammal kvinna i tidningen Kyrkpressen. "Hon vet inte vad hon ska tro om vad som väntar på andra sidan. Hennes Gudstro har fått sig en ordentlig törn av kriget i Ukraina."
Av reportern får hon en i mitt tycke märklig kommentar. "Kanske det är en fråga du kan ställa Gud sedan: Hur tänkte du med kriget i Ukraina?"
Tidningen Kyrkpressen har länge haft en märklig linje. När man behandlar Gud och tron lyfts Guds frälsning i Jesus Kristus mycket sällan fram. Överlag verkar man sky Jesu namn. I ett inkast i senaste tidning byter skribenten ut hans namn till frontfigur eller kallar honom för killen.
Tidningen har nog allt mera intagit en linje som inte uppmuntrar till tro på skriftens Gud och på Jesus Kristus. Den himmelska församlingen sjunger till Guds och Lammets ära. Samma lovsång får nog också ljuda här i den kämpande församlingen.
Jag förstår nog den gamla kvinnan och hennes tankar. Men jag hade önskat att hon hade fått en uppmuntran i sin tro. Guds ord lär ju ändå klart och tydligt att världen är i den ondes våld. Aposteln Johannes skriver:
"Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. Kära barn, var på er vakt mot avgudarna."
Den gudsfrånvända världen är i den ondes våld. Åt Jesus är given all makt i himmelen och på jorden.
När den Kristuscentrerade tron byts ut mot annat flum berövas människan också det eviga hoppet. Jag vill be för den gamla gulliga kvinnan. Att Gud skulle sända någon till henne med evangeliets ord. Att hon ännu skulle få höra att Jesus lever och i Honom, i Honom allena har människan och världen hopp.
Jesus ger tron som vi behöver. Han råder också över frälsningen vid vägens slut. I världen är det mörkt, men det har ju skriften också sagt i förväg.
Gud är god. Vi får be Gud om att likt konung David ännu få ha ett levande hopp på ålderns höst. Sången om Kristus skall aldrig få tystna...
Jesus fortsätter vittna om Sanningens Ande och jag får sitta vid hans fötter och lyssna. Jesus förklarar: "Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er."
Sanningens Ande vittnar alltså om Guds ord. Han talar Guds ord på sådant sätt att Jesus blir förhärligad. När / om Jesus får bli förhärligad är det ljuvligt att fira gudstjänst. Då blir gudstjänsten himmelsk. Då lyfter ordet oss ända in i himmelen. Då får vi fira en himmelsk gudstjänst hemma hos Jesus redan här i syndens land.
I sitt brev talar Johannes ännu om villfarelsens Ande. I det första brevets fjärde kapitel läser vi ännu om villfarlens och antikrists ande: "Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande."
I världens öron är det budskap som antikrists eller villfarelsens Ande framför så vackert. Men ett Guds barn som av Gud fått börja älska Jesus känner igen "svavellukten" och flyr..
Men där Sanningens Andes röst får ljuda är synd synd och nåd är nåd. Och blicken vänds mot Jesus som försonat synden.
Jesus säger till sina lärjungar: "Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början."
Det är alltså den Helige Andes verk att vi kan vittna om Jesus. Den som genom tron på Jesus får vara ett Guds barn älskar Guds ord. Och det ord som Den Helige Ande givit kärlek till blir så en ledstjärna. Så bekräftas orden från psaltarpsalmen 119: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."
I Johannes 16 vittnar Jesus ännu om den Helige Andes uppgift: "Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom."
Den största synden är otron, att inte tro på Jesus. Den här världens furste är dömd. Jesus är vägen, den enda vägen till Fadern.
Den Helige Ande förhärligar Jesus. När Jesus får bli förhärligad så blir himlavägen så tydlig och klar..
I dagens evangelietext från Johannes 15 möter vi Sanningens Ande, men vi möter Honom redan i kapitel 14 där Johannes skriver: "Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande.
Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er"
Den som älskar Jesus håller fast vid hans bud. Jesus säger senare: " Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord." Och Jesus förklarar att ordet inte är hans, utan kommer från Fadern. Så då kan vi säga att den som älskar Jesus håller fast vid Guds ord.
Den Helige Ande, Sanningens Ande är en Hjälpare som lyfter fram det som Jesus sagt. Han är en Hjälpare som förklarar Guds ord. "Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er."
"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken."
I en Sions sång sjunger vi också om detta livgivande vatten: "Här en källa rinner, säll den henne finner".
"Sjuka skall du bada. Göra sorgsna glada tills du Lammets brud klätt i strålars skrud"
När Johannes har beskrivit det nya Jerusalem där Guds härlighet strålar och där lampan är Lammet skriver han:
"Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet."
Uppenbarelseboken beskriver den kraftiga polarisering som finns strax innan tidens slut. Bruden är klädd i vitt rent linne: "Skinande rent linne har hon fått att klä sig i." Linnet är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."
Skökan har en annan klädnad: "Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod."
Uppenbarelseboken beskriver också mycket talande livet och levernet bland de som strukit ut sina namn ur livets bok. På den yttersta dagen blir det två slags lön:
"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."
Tyvärr gick det inte så bra för ökenvandrarna. Av de äldre som fick draga ut kom endast Josua och Kaleb in i det utlovade landet. Fast klippan Kristus gick med omkom ökenvandrarna. De blev offer för syndens makt att bedra.
Aposteln skriver till Korinterna: "Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade.
Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.
Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen.
Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar.
Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.
Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss."
I Guds ord finns alltså en kraftig varning. Vi som har världens slut inpå oss behöver verkligen ta Guds ords varningar till oss.
"Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son."
Orden finner vi i bibelns nästsista kapitel, Uppenbarelseboken 21.
När vi känner en naturlig törst längtar vi efter friskt vatten. Johannes har strax innan fått se Kristi kyrka vid målet, det nya Jerusalem eller den segrande församlingen.
Här under vandringen kan den andliga törsten försvinna, eller förkvävas av den här världens strömningar.
Människan kan stänga sina öron och sitt hjärtas dörr för Jesus. Det sker då man stänger hjärtedörren för ordet. Bibeln talar om förhärdelse.
Människan behöver vatten för att leva. Om hon slutar dricka så dör hon. Den enskilde vandraren och hela församlingen behöver få dricka ordets klara vatten. Om törsten efter ordet försvinner så dör hon.
"Källan med livets vatten." Aposteln skriver: "De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus."
"Tiden är kort." Så skriver aposteln i dagens bibelläsning från första Korinterbrevet kapitel 7. Igår hörde vi samma ord i högmässan i bönhuset.
Tiden är alltid kort sade prästen vid nattvardsmässan. Det är den tidsram som Gud gett oss då vi tänker på var vi vill tillbringa Evigheten. Vi hörde också att människan kan stänga sitt hjärtats dörr för Guds kallelse i Jesus Kristus.
"Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd." Ibland sätter vi så mycket energi på att fundera över kombinationen tro och dop att vi missar den senare delen av texten "den som inte tror skall bli fördömd"
Att den som saknar tro skall bli fördömd är en del av Jesu avskedsord. Kristi kyrka skall predika evangelium och den predikan delar åhörarna och världen i två hopar, de som tror och de som inte tror.
Evangeliet självt väcker tro men då / om människan stänger sitt hjärtats dörr för ordet så är det människans eget val. Det var nog ett bibliskt och klart budskap vi fick höra och det får vi tacka Gud för.
Men vad betyder det då att tiden är kort? Är det då inte för ett Guds barn det att snart är vi i himlen, hos Jesus. Snart är vi i himlen. Så vill jag tro.
Snart är vi i himlen är hoppets budskap. Snart är vi i himlen är trons budskap. Snart är vi i himlen är Kärlekens budskap.
Snart är vi i himlen är ett budskap från Gud.
Idag råkade jag lyssna till en gammal sång - sången om lilla Anna, flickan som ville gå i söndagsskolan. Hennes fader var en drinkare som sökte sin förnöjelse på krogen, bland gudsförgätna fäder som skövlade hemmen.
I söndagsskolan lärde Anna älska Jesus frälsaren och hon sjöng med ljus och glädje: "Jag är glad, han är min vän."
En dag när lilla Anna sjöng om Jesus barnens vän börjar fadern svärja banna, frågar: vem har lärt dig den?
Flickan förbjuds under hot att gå till söndagsskolan. Och en söndagsmorgon blir hon slagen av sin pappa och dör senare. Annas sista ord till Fadern blir: "vill ej pappa älska Jesus och gå med i himmelen?"
På dödsbädden ber ännu lilla Anna: "Hälsa pappa när han kommer ifrån krogen att jag ber att vi mötas får hos Jesus och att han ej dricker mer."
Den lilla martyrens hälsning berör mördaren som vaknar upp ur sitt rus.
Sedan avslutas sången med orden. De ord som ingen kan lyssna till med torra ögon. Jag citerar sångens ord;
"I en nattlig syn han såg sig stå vid stranden av en flod, som ej gick att komma över, men på andra stranden stod med en blodig kjol i handen lilla Anna vinkande: Pappa kom till denna stranden, jag vill pappa hos mig se.
Av en okänd hand han föres sakta över flodens brus till sin älskling, och hon viskar: Pappa här är fridens hus.
Det var Jesus som dig förde. Han dig frälsar från all nöd. Fadern vaknar och förstår att Jesus frälsar ifrån död.
Såsom solens stråle bryter genom cellens fönster in Jesu nåd och kärlek lyser in i fångens själ och sinn.
Och om Jesu nåd han vittnar. Många hör det, tror därpå. Skall en gång i livets morgon Anna många kärvar få?"
Sången påminde mig om hur budskapet om Jesus möter motstånd och hur brännvinet tagit många människors liv. Men fram för allt hur Jesus kan upprätta den eländigaste syndaren som i tro tar emot budskapet om frälsaren.
Tidningen ÖT lyfter fram frivillig barnlöshet. En kvinna lyfter fram hur hon idag skulle ha valt bort föräldraskapet om hon fick välja på nytt. Nya ideologier tar över i den gudsfrånvända världen. När människan förnekar sin skapare, den himmelske Fadern blir hon rotlös och flyktig.
Vi har också kunnat läsa om hur statliga Yle har gjort turné i skolor och spridit okristlig propaganda.
I profeten Jesajas 49. kapitel läser vi: "Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. Se, jag har skrivit dig på mina händer."
Gud överger inte sina barn. Han har skrivit eller ristat dem på sina händer. Spikhålen finns ännu kvar.
Häromdagen berättade någon om hur apor endast kan lära sig känna igen 150 ansikten. Det hänvisades sedan till evolutionen att människan har ungefär samma begränsning.
Nog är den värld som förnekar sin skapare dyster. Allting beror på slumpen. Ät, drick och var glad, för någon gång måste du dö. Efter döden finns inget liv. På sin höjd förenas stoftet med moder jord.
Djävulen är en grym Fader. Han fostrar sina barn och efterföljare på ett grymt sätt. Han förför, förleder, slaktar och dödar.
Jesaja skriver i det 49 kapitlet om hur Herren inte har glömt Sion. Han har inte glömt sitt folk om än de övergivit honom:
"Kungar ska vara dina barns vårdare och furstinnor dina ammor. De ska falla ner för dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet vid dina fötter. Och du ska inse att jag är Herren, och att de som hoppas på mig inte kommer på skam."
När djävulen driver sina följare till meningslöshet, modlöshet och undergång får Guds folk ta till sig den kärleksfulle Faderns löften:
"Kan man ta bytet från den starke eller rycka fångarna från tyrannen? Ja, så säger Herren: Den starkes fångar ska tas ifrån honom, bytet ryckas från tyrannen. Jag ska själv strida mot dina motståndare, jag ska själv rädda dina barn."
Profeten Sakarja vittnar i kapitel 8: "Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i dessa dagar hör dessa ord från profeterna som talade när grunden lades till Herren Sebaots hus, templet som skulle byggas.
Före den tiden fick varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina fiender, vare sig han gick ut eller in, för jag vände alla människor mot varandra.
Men nu är jag inte längre som i forna dagar mot dem som är kvar av detta folk, säger Herren Sebaot, för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta.
Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
Men detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra, döm rätta domar i era portar, domar som ger frid.
Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren."
Guds barn har en framtidsdag som är ljus och lång. Herren själv skall stiga ner och hämta sitt folk när den tiden är inne.
Framtill den dagen får vi förtrösta på Honom. Han har skrivit oss på sina händer och namnen i livets bok som Jesus bevarar..
"Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!"
Förra fredagen besökte vi skogen där vi planterade påskliljorna för några år sedan. Där blommade de så vackert i kvällssolen, vid vägens kant. Jesus uppmanar oss att se på ängens liljor. De har en klädnad och en fägring som inte ens den rike Salomo hade.
Liljorna får sin näring från jorden. Jesus vet nog hurudan föda och näring en människa behöver. Han vet att vi behöver värme, hus och hem. Allt detta ger Gud oss. Nu lever vi i en tid då hus och hem skoningslöst bombas sönder och människor måste fly. Tusentals dödas och lider nöd.
Ändå får vi stå i kvällssolen och betrakta liljorna. Vi får lyssna till den lovsång som Gud satt i dem genom Jesu ord. Troligtvis så prydde aldrig några liljor Jesu grav. Han uppstod och lever. Idag påminns vi om hur han steg upp till himlen och där ber för oss vid Faderns sida.
När kvällssolen faller på skogsliljornas vackra gula glans påminns vi av Anden om Guds rike, det rike där Jesus leder och vårdar oss.
Vi får stanna upp och lyssna till liljornas sång. De vittnar om Herren Jesus och om Guds trofasthet..
I mina tankar kom Jesu ord från bergspredikan: "Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
Jesus berättar hur en människa inte kan tjäna både Gud och Mammon. Jesus lyfter fram Mammon som en avgud, rikedomens avgud som människorna slavar under.
Lina Sandell frågar i en av sina sånger, ss nr 93 " Har du mod att följa Jesus": har du mod att ännu drömma om ett liv av lycka här, fastän du så många gånger sett hur tom den lyckan är.
Lina diktar om hur den som söker sin lycka i världens rikedom och nöjen saknar den verkliga tryggheten i världen.
Här i världen behöver vi som människor göra olika val. I dessa får vi be om Guds ledning. Gud hör nog när vi ber om hans ledning. Gud är trofast. Han leder där vi går bedjande fram..
Evangelisten Lukas återger i kapitel 10 Jesu verop över de städer som förkastar honom:
"Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska. Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni. Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet. Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
Kapernaum var Jesu hemstad. Betsaida var Andreas, Petrus och Filippus hemstad. Korasin var en stad nordväst om Gennesarets sjö.
"Ve dig" är ett uttryck för intensiv förtvivlan. När människan förkastar Guds ord och Jesus behöver vi nog ha en intensiv förtvivlan. Inte så att vi upphöjer oss själva eller pekar finger. Nej så att vi ropar till Herren om nåd och förbarmande.
Synden är en smittosam sjukdom. När priderörelsen har lämnat en stad har den lämnat apkoppor och elände efter sig. Det är inte gott för människan, för städer, folk och länder att strida mot Gud och hans ord..
I tidningen Iltalehti läser jag: "Jenni Haukion vahva sitoutuminen yhtäläisen tasa-arvon ja yhdenvertaisuuden edistämiseen on asia, josta me voimme olla ylpeitä, ja ylpeys muuttaa meidän mielestämme maailmaa joka päivä, toteaa Helsinki Pride -yhteisön puheenjohtaja Panu Mäenpää tiedotteessa."
Presidentens fru ställer upp som beskyddare över Helsinki Pride. Enligt Priderörelsen förändrar stolthet världen varje dag. Frågan är då hur människans stolthet förändrar världen. Aposteln Paulus skriver till Timoteus:
"Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"
Stolthet över att leva i olydnad mot Guds ord är synd inför Gud. Sådan stolthet leder aldrig till välsignelse för ett land och dess invånare.
Vi lever i svåra och osäkra tider. Då är det mycket ledsamt att man vill dra med landets ledning i evenemang som upphöjer synd och omoral. Vi har orsak att be för landets ledning. När aposteln Paulus skriver om överheten skriver han också:
" Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv."
Guds ord uppmanar genom profeten Sefanja: "Sök Herren, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet! Kanske blir ni beskyddade på Herrens vredes dag."
Nästa söndags tema är väntan på den Heliga Anden. I kyrkohandboken står det: "Den utlovade heliga Anden skapar gemenskap mellan den Herre som stigit upp till himlen och den församling som lever här på jorden. Anden förjagar all rädsla och ger församlingen delaktighet i Kristus och den frälsning han skänker. Den heliga Anden försäkrar de kristna om att de är Guds barn."
Den Helige Ande skapar gemenskap mellan Jesus som stigit upp till himlen och församlingen som lever här på jorden.
Här på jorden möter församlingen vardagen. Men Gud har skapat alla sju dagar i veckan.
Det är nåd att få vara ett Guds barn också i vardagen.
Idag firar vi en bönedag och temat är "hjärtats samtal med Gud". I Matteus 21 säger Jesus. "Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror."
Ibland blir vi förundrade över Guds konkreta bönesvar. Då får vi tacka honom för hans oerhörda kraft och den godhet han ännu visar mot människors barn.
Gud kan också i våra dagar verka emot naturens lagar, den ordning han satt i sin skapelse. Må det då få bli till hans ära.
"Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft.
Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft."
I bibelläsningen har vi kommit till första Korinterbrevet. I brevet lyfts det fram att nu skriver Paulus till alla kristna. I inledningen läser vi: "Till Guds församling i Korint, de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor.
På fredagen diskuterade jag med mina föräldrar om Faffas och Fammos brudgåva, tavlan där Jesus står vid rodret och välsignar brudparet. Jag tänkte att landskapen är från Gallileen och Gennesarets sjö. Men Pappa tänker att det är Rehnfloden som brudparet färdas på. Där på stranden syns ju också en kyrka och sådana fanns ju knappast i Galileen så jag tror nog att pappa har rätt.
Jag minns hur jag någon gång i barndomen tänkte att nog var det fint att Jesus var med Faffa och Fammo i båten när de stod brud och brudgum.
Barnatron är ljuvlig, men ljuvligt är det också att se Jesus där vi nu befinner oss. Ordet vittnar om var vi finner Jesus. I psaltarpsalmen 34 med överskriften "Herrens godhet och hjälp" läser vi: "De rättfärdiga ropar och Herren hör, han räddar dem ur all deras nöd. Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande."
Herren Jesus vill alltså stå vid rodret i vår livsbåt. På vår resa genom tiden till Evighetens strand håller han sin välsignande hand över vårt huvud.
I kyrkan igår såg jag hur prästen höll sin händer över brudparet när han välsignade dem. Och där såg jag Jesu händer. Jesus kommer till oss i ordet. Ja, Jesus är ordet. Genom ordet ger han sin välsignelse.
Paulus var sänd av Kristus för att predika evangeliet. Han vill lyfta vår blick mot Kristus. Han lyfter likt prästen igår fram Kristi kors. Och med Paulus får vi ställa oss där under korset: "för oss som blir frälsta är det en Guds kraft."
Bakom ligger en innehållsrik dag. En dag under Jesu välsignade händer. En dag när Jesu förbön också bär, leder och verkar.
"Det går ett folk oändligt stort, in i Guds stad, genom dess port"
I den vackra sången "Det går en väg mot framtiden" sjunger vi också om ett folk som går in i Guds stad. De går in genom stadens port. Porten in till Guds stad är Jesus.
När Johannes får se Guds stad så så säger ängeln. "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." Staden hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.
Psaltarpsalmen 100 uppmanar oss till jubel inför Herren:
"Ropa till Herren, hela jorden! Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva, till sitt folk och får i sin hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lovsång.
Tacka honom, lova hans namn, för Herren är god. Evig är hans nåd, från släkte till släkte varar hans trofasthet."
"På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet."
Johannes berättar i sitt evangeliums andra kapitel om en bröllopsfest, som han var delaktig i tillsammans med Jesus. Brudparet hade bjudit Jesus och hans vänner till festen.
På festen gör Jesus sitt första under. Han förvandlar vatten till vin. Johannes berättar inte vem brudparet var. Därför kan vi ana att det var ett vanligt ungt par från Kana. En av Jesu lärjungar var också från Kana, nämligen Natanael.
Kärnan i Johannes budskap är att Jesus var bjuden till bröllopet. Och Jesus han välsignar där han får vara närvarande. Han gör allting nytt. Även människors kärlek vill han forma så att vi här i livet kan leva som Guds avbilder.
Den här vackra vårdagen är det många bröllop. I Pedersöre kyrka är det tre stycken. Jag tror att Jesus är bjuden till dem alla. Saliga är de som bjuder Jesus till sin stora fest. Jesus stannar också kvar när festen är över. Han leder i livet. Han håller ena handen vid rodret och med den andra välsignar han såsom endast Jesus kan.
Morgonens bibelläsning tog fram det allvarliga i att vara människa. Bibeln vittnar så tydligt att alla människor kallas fram inför Guds ansikte vid den yttersta domen.
Då kallas de som gick bort fram. Då kallas de som levde gömda från Guds ansikte fram. Men när jag läser bibeln så är det klart att ingen ännu är bortvisad från Guds ansikte.
För de som lämnade den här jorden utan tro på Guds frälsning i Jesus Kristus är förtappelsen ett faktum. Om namnet inte är inskrivet i Livets bok väntar eldsjön. Guds ord vittnar om en kommande dom och en andra död: "Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Men här på jorden finns det ett levande hopp. Jesus kallar genom sitt ord. Och ordet bortvisad finner jag inte i bibeln. Men domen är uttalad i Matteus 25:
"Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar."
Guds ord är allvarligt. Och dess skärpa är hård. Guds ord är skarpare än ett tveeggat svärd. Det kallar fram människan. Hon får bekänna sin skuld, sin synd och otro. Och nycklarna rasslar. Den som flyr till Jesus, till Guds nåd i Jesus Kristus blir inte bortvisad..
"Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom."
Folkbibeln förklarar att många här betyder alla människor. Alla människors synder är alltså burna in för Gud och försonade. Men alla människor tar inte emot försoningen. Frälsta blir de som väntar på Kristus, de som tror på Honom och behöver Honom.
Hebreerbrevet talar om ett förbund, ett nytt förbund. Kristus är medlare för ett nytt förbund. Alla är kallade. De som träder in I förbundet ska få det utlovade eviga arvet. De blir frälsta.
Frälsningen är möjlig då Kristus Jesus har friköpt oss från överträdelserna.
När Hebreerbrevet talar om försoningen under det gamla förbundet noterar jag att det talas om oavsiktliga synder. I vers 7 i kapitel 9 ståt det skrivet: "I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder."
Hebreerbrevet varnar för avsiktliga synder. Synden förhärdar nämligen. Den har en makt att bedraga. Den i synd fallna människan flyr bort från Guds ansikte. Det märker vi redan i Moseboken:
"Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken."
Endast då synden är försonad kan människan frimodigt träda fram inför en Helig Gud. Därför behöver vi Jesus. Han som friköpt oss från syndens straff.
Något senare i Moseboken finner vi en mycket tragisk vers: "Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden."
När människan går bort från Guds ansikte går hon förlorad. När människan avsäger sig tron på medlaren Jesus Kristus är hon förlorad.
Jesus kom för att uppsöka de förlorade. Ännu idag hörs hans kallade röst..
"Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull (Hebreerbrevet 9:24).
Igår tänkte jag på Guds ansikte, att människan ställs inför Guds ansikte, inför en Helig Guds blick och granskning.
I det nionde kapitlet läser vi att Kristus gick in i det allra heligaste en gång för alla med sitt eget blod. Där vann han en evig återlösning. Som en evig överstepräst träder han nu fram inför Guds ansikte för vår skull.
"hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? "
Hebreerbrevets författare fortsätter:
"Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet:
Det är inte utan förundran som man läser Guds ord. Kristus Jesus är människans hopp. Han är människans enda hopp. Kristus är medlare för ett nytt förbund. Han är det nya förbundets medlare. I vårt ställe träder han fram inför Guds ansikte..
"För övrigt, bröder, be för oss. Be att Herrens ord ska spridas snabbt och bli ärat liksom hos er, och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron.
Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde."
Herren är trofast konstaterar Paulus i slutet av Tessalonikerbrevet. Och visst är han trofast.
I Matteus 24 talar Jesus om hur rykten om krig skall höras och hur laglösheten skall tillta och hur kärleken då skall kallna hos de flesta. Men Jesus säger: "Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."
I alla tider är evangelium om riket ett glatt budskap. När Jesus står inför Pilatus säger han: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen."
Guds rike är ett himmelskt och evigt rike. I högmässan i söndags berättade kaplanen om ett märkligt möte under vinter- eller fortsättningskriget. Jag citerar:
En österbottning, han hette Arne hade under kriget kommit bort från sitt förband och hade inget vapen. Där i skogen kommer han då till en glänta och möter en fiende eller en rysse.
De noterar varandra samtidigt. Arne ser hur ryssen sätter handen i fickan och han tänker nu tar han fram vapnet. Men Ryssen lyfter fram en bibel som han håller framför ansiktet. Och Arne tar fram sin bibel som han hade i stövelskaftet och håller fram den. Sedan går de varandra till mötes där i skogen. De omfamnar varandra.
De hade inget gemensamt jordiskt språk, men de var medborgare i Guds rike. Ett rike som inte är av denna världen..
Berättelsen finns nerskriven i boken: "Se Guds lamm! (predikningar av och kort levnadsteckning över Arne Erikson)
Sångerna i radion efter bibelläsningen från Markus evangelium nu på morgonen ger perspektiv, det bibliska apostoliska perspektivet. I den första sången sjunger man om hemmet i himlen. I den andra sången om uppgiften i kyrkan.
En liten, liten tid. Det kristna livet är ett liv med dubbelt medborgarskap. Här tjänar vi Gud tills dagen är förbi.
Gud är god!
Igår kväll undertecknades Finlands ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Idag kl. 9 överlämnas den till Stoltenberg i Natos högkvarter i Bryssel.
Blir det nu fred eller blir det krig? Godkänns medlemskapet av mannen som vill utrota Israel? Vi får knäppa händerna och be för all överhet. Och vi får fortsätta att läsa livets ord.
Men nu börjar aposteln att skriva om laglöshetens människa. När Luther på sin tid läste och skrev om honom lyfte han fram påven och turken.
Men vad säger ordet: "När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi ska samlas hos honom ber vi er, bröder, att inte plötsligt tappa fattningen. Låt er inte skrämmas av någon ande eller av något ord eller brev som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.
Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud."
Folkbibeln förklarar att laglöshetens människa är antikrist och om honom skriver också Johannes då han i sitt första brev skriver om antikrist och antikristerna:
"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss.
Ni har en smörjelse från den Helige och ni har alla kunskap. Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan för att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.
Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen."
Johannes skrev sitt brev 30-40 år efter att Paulus skrev det andra brevet till tessalonikerna. Paulus var då redan hemma hos Herren. Tänk att vi ännu idag får föra fram apostlarnas budskap på väg hem till Herren. Så går budskapet vidare av tro till tro.
Paulus påminner de kristna om vad han tidigare sagt. Minns ni inte vad jag sade?
"Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.
Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst.
Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta.
Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."
När utrikesministern skrev under Finlands Natoansökan så noterade jag hur bräcklig han var. Han lär ha predikat i Åbo domkyrka, men hans familjeliv är inte i enlighet med Guds vilja. Vi får och skall be för honom liksom för all överhet.
I mina tankar kommer en annan "ansökan" som vi som Guds folk behöver hålla fram:
"Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.
Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.
Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.
"Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."
När det gäller Nato är jag neutral och jag tror att det som idag sker är med i det som Johannes ser då Lammet öppnar de sju sigillen. Men jag inser att världen aldrig varit så osäker som nu. Vi längtar efter fred och frihet, men världen är full av människor som inte vill veta av Gud och hans sanning, eller som Paulus säger: "som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium."
Paulus sade ju redan i det första brevet:
"När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.
Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra."
Guds folk får idag uppleva en frid och en trygghet som den här världen inte kan ge. Vår framtid och Finlands framtid ligger i Guds goda händer om än laglösheten ständigt når nya höjder..
"Andra Tessalonikerbrevet är skrivet av aposteln Paulus, troligen strax efter Första Tessalonikerbrevet under tiden i Korint i början av 50-talet e Kr, för att rätta till vissa missförstånd kring Kristi återkomst och den yttersta tiden."
Efter hälsningen i det andra brevet börjar Paulus skriva om när Herren Jesus kommer. Vilket budskap framför han?
När Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar kommer han i flammande eld. Han straffar dem som inte vill veta av Gud. Paulus skriver att straffet drabbar dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.
"De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer"
Men på den dagen förhärligas Jesus i sina heliga. Hans ankomst väcker förundran hos alla som tror. "Och ni har trott det vittnesbörd vi gav er" skriver aposteln.
Det första kapitlet avslutas med orden:
"Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda all god vilja och gärning i tron. Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd."
Predikan om Jesu ankomst delar åhörarna. En del blir glada för de väntar ju på Jesus. En del skruvar på sig för de tänker att den dagen är ju så avlägsen. En del blir rädda och oroliga för de vet inte i vilken hop de hamnar.
I Johannes första brev läser vi: "Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken."
Aposteln Johannes hävdar att Guds kärlek har nått sitt mål hos oss då vi har frimodighet på domens dag. Vi har frimodighet fastän vi vet att Jesu ankomst innebär ett evigt straff för dem som inte tror.
Mitt i vemodet fylls jag av glädje och frid. Vi har inget annat budskap än apostlarna. Det budskap som Jesus gav dem på Gallileens dammiga vägar går ännu ut högt uppe i den yttersta Norden.
Jag längtar efter dagen då Jesu ankomst får fylla mig av förundran. Allt är ju precis som det blev sagt. Precis såsom apostlarna förkunnade..
Dagens bibelord från Efesierbrevet för oss till ljuvlig läsning. Genom tron på Jesus är vi upptagen i Guds familj. I hans hus, omslutna av tron han ger oss av nåd får vi vakna till en ny dag. Gud ger oss himmelskt morgonmål då vi får äta av hans eget ord.
"Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden."
När dagen är till ända får vi tryggt gå till vila och hans goda änglar är med oss under dagen..
Vi har i helgen fått begrunda hur vi är vi är Himmelrikets medborgare här i världen. Här får vi tro på Gud och hans ord. Jesus är vår Herre. Av Guds nåd tror vi på Jesus och leds av Anden.
I Hebreerbrevet läser vi: " Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.
I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Guds folk har aldrig levt på världens vis. Man har levt i världen, men inte av världen. Således är vi redan innebyggare i Guds stad. Och Guds stad faller aldrig i fiendens händer.
I Uppenbarelseboken ser vi hur staden bevaras i fiendens sista kraftiga angrepp:
"Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand.
De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.
Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.
Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna.
Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.
Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."
Vårt namn är inskrivet i Livets bok av Segerfursten. Jesus uppmanar oss att glädjas över att namnet är skrivet i Livets bok.
I Lukas 10 läser vi: "De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."
Ja glädjen är att namnet är skrivet i himlen i Livets bok. Vår glädje är att vi genom tron redan får bo i den himmelska staden.
I nyheterna läser vi idag att en av de blodigaste striderna i Ukrainakriget börjar vara över. Mer än 260 soldater från Azovstal har evakuerats med bussar över till fiendens områden. En stor del av dem är skadade. Deras liv är nu i fiendens händer. Hoppet för dem är att slippa hem via fångbyten. Sådant är livet här på denna syndens jord.
I första Tessalonikerbrevet skriver Paulus om hur en kristen skall leva för att behaga Gud. Hur kan då en människa behaga Gud?
Skriften skriver några gånger om ett liv som behagar Gud. Vi skall se på de ställena. "För övrigt, bröder, har ni lärt er av oss hur ni ska leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber vi er och uppmanar er i Herren Jesus att göra det ännu mer."
Paulus hänvisar till de föreskrifter han gett dem från Herren Jesus. "Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från sexuell omoral, att ni var och en vet att vinna er en hustru på ett helgat och hedervärt sätt."
Och han fortsätter senare: "Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande."
Människan kan alltså avvisa Gud genom att leva i synder och olydnad mot Gud. Som kristna är inte striden över. Om jag lånar en bild från kriget så förs vi inte över till fiendens eller djävulens sida för att där leva i uppror mot Gud, vår skapare och mot Jesus vår förlossare.
I Romarbrevet 8 talar Paulus om den kristnes liv i Anden. "Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.
Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva."
Paulus lyfter här fram hur ett liv i köttet, efter vår köttsliga i synden fallna natur gör att vi kommer att dö. Vi dör i fiendens händer utan hopp för Evigheten.
Däremot fortsätter striden mot synden i den som har Kristi Ande. Men Kristus själv leder den striden. Och vi vet att Kristus segrat. När vi håller fast vid han som segrat hamnar vi inte i fiendens händer. Här i fiendeland bär Kristus, Guds Lamm kämpens synder.
I Guds rike pågar en strid. Vi vet att många av kyrkans ledare gett efter för fiendens krav. För att behaga människans syndiga natur har man accepterat ett liv i synd och bejakar ett liv i olydnad mot Guds bud och ord.
Dessa fiendens infiltratörer har bråttom. De vill inta ledande poster i kyrkor och samfund. Man eftersträvar olika kompromisser. Man talar om olika tolkningar, men förnekar apostlarnas och Kristi Andes tolkning av ordet.
Så striden är inte över. Den som tror sig stå må se till att han inte faller. Må Gud ge oss en kärlek till Guds bud och ord så att vi avskyr synd och olydnad i vårt eget liv. I den kampen har vi ett levande hopp och därför är vi inte modlösa..
I skogen i Kuusamo står ett vitt träkors till minne av de som föll i fiendens partisaners händer. På Golgata kulle ser vi ett enkelt kors av trä där Jesus vann en seger över synden i ditt och mitt ställe. Han dog för att vi skall få leva och han leder ännu striden här i världen.
"O Guds Lamm, som bär all världens synder, förbarma dig över oss.
O Guds Lamm, som bär all världens synder, giv oss din frid"
Vid nattvardsgången i kyrkan igår fäste jag mig vid ordet "bär". Guds Lamm bär världens synd. I tron såg jag Lammet som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
På något sätt blev det stort att Guds Lamm bär synden, också min synd. Även i en kyrka kan synden kännas så påtaglig inför en Helig Gud. Men Lammet bär synden.
Gustav Westerlund avslutar sin sång med orden: "Förlåtelsen vår vandringstav vi skall ha med oss till vår grav." Gustav inleder sången med att Guds Lamm villigt tog syndaskulden på sig.
Och Guds ord genom Johannes döparen försäkrar: "Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd". Folkbibeln förklarar: "tar bort, annan översättning: "bär".
Guds ord uppmanar alltså oss att se Guds Lamm som bär, tar bort och åter bär världens synd. Guds Lamm är Jesus. När jag "googlar" på Guds Lamm för telefonen mig till Larsmo sommarmöte. Om Herren dröjer får vi möta Jesus där på de gröna ängarna. En gång samlas vi runt Lammet i himmelen.
Guds ord vittnar om det eviga mötet: "Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden. Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner."
Lammet bär världens, din och min syndaskuld. Lammet har öppnat vägen till paradisets gyllene port.
Om Gud så vill blir det möten ikväll i skolan i Bäckby. I infobladet jag fick står det att Gud har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
Det handlar alltså om Livets Ord som Gud vill att skall ljuda här på jorden. "Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord."
Ja vi har hört Livets ord. Med trons ögon har vi sett Honom. Genom tron har vi blivit berörda av de sårmärkta händerna. Vi har fått sticka handen i hans sönderstungna sida.
Det handlar om Guds kärlek, den utgivande kärleken. Gud kallar och sänder. Om Honom får vi vittna. Ja om det rike som kommit i världen, himmelriket som har kommit hit till världen.
"Det finns kraft uti bedjande händer"
"Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga."
Vi befinner oss ännu i Grekland i staden Tessalonike och tar del av brevet från den käre aposteln Paulus. Timoteus, Guds medarbetare har hälsat på i staden. Paulus uttrycker sin önskan att få dela tron och gemenskapen med församlingen, men ännu större gäster är på väg. Ja Herren Jesus Kristus själv skall komma.
Aposteln skriver om att vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus må leda det så att det blir ett återseende mellan aposteln och församlingen.
Aposteln är på väg med sitt resesällskap och Herren Jesus kommer med sina heliga. Några där i staden har redan insomnat i tro. Vi som läser brevet 2000 år senare inser att alla fick insomna innan Jesus och alla heliga uppenbarade sig.
Men den hälsning som aposteln framförde var inte förgäves för de som tog emot budskapet i tro. Aposteln skriver:
"Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."
Vi skall alltså resa till himlen och Jesus hämtar oss. I Herren avsomnade och de som lever i tro möter Herren i rymden eller i himlarymden som vi också säger.
Vi är himmelrikets medborgare här i världen. Vi är iklädda hemlandets kläder. Vi är övertäckta med Jesu Kristi rättfärdighet. Därför är också hjärtat fläckfritt i helighet. Det är Jesu förtjänst.
Snart kommer vår Herre Jesus med alla sina heliga. När jag läser om mötet i himlarymden tänker jag på synen som brodern i Ylivieska hade för över femtio år sedan:
"Alla höjder försvinner och marken bli jämn. Och människor i tusental, miljarder samlas. Och Jesus vännen, konungen, domaren framträder.
Hos vännen ser vi en kärlek så underbar. Hos konungen en kraft och majestät så ofattbar och hos domaren en blick som genomskådar allt."
Han ser nog vem som bär hemlandets klädnad och får gå in i glädjen..
År 1518 lyfte Luther fram att turkfaran var ett straff, ett Guds gissel för den kristna världens avfall och synder. Luther verkar också senare ha hållit fast vid den synen.
På våren 1529 kom Luther ut med skriften ”Om krig mot turken”. I en analys av boken finner jag följande ord. Jag citerar:
"På liknade sätt hade Gud i GT straffat det avfälliga Israel genom att låta främmande härar tåga in i landet. Det viktigaste i kampen mot turken var därför självrannsakan, bot, bättring och bön. Endast så kunde Guds gissel avvärjas eller mildras. Omvändelse med tro på rättfärdiggörelsen av nåd allena följt av Andens nya liv var här, liksom så ofta annars, det genomgående grundtemat i Luthers skrifter." Citatet slut.
Mänskligt sett kommer den närmaste tiden att vara orosfylld. Men jag tror att det är viktigt att Guds folk behåller fattningen. Självrannsakan, bot, bättring och bön hör till det kristna livet. Rättfärdiggörelsen är endast av Guds nåd. Men Gud kallar till ett nytt liv där synd är synd och nåd är nåd.
Igår kväll läste jag ett vittnesbörd i tidningen "Uusi Tie" av en prövad man "Jeesus kantaa, käy miten käy". Han skriver till slut:
Alla människor bör komma ihåg att vi är dödliga. Det här livet är tillfälligt (väliaikaista) och vi är på väg till himmelen. Det dagliga fokuset får inte för mycket flyttas bort från den här sanningen. Jag ser ändå inte ner på det vardagliga livet, utan det är en del av den större bilden (att vi är på väg till himmelen.
Riktningen är mot Kristus. Det är viktigt att kalla andra med på samma resa. Så långt Tuomas, som också är Lutheran..
Det är gott att få ta del av himlavägsvandrares budskap. Det ger ny glädje och nytt mod i vandringen på himlavägen. I bibeln finner vi ett gott råd för vandringen: "Gräla inte på vägen hem!"
I första Tessalonikerbrevets femte kapitel läser vi om en bedräglig fred och trygghet, en falsk förtröstan.
Finland har nu tagit ett stort kliv mot en Natoansökan. Det politiska beslutet är ännu inte fattat och ansökan är inte ännu inlämnad. Turken har höjt sin röst, men allting vilar i den Allsmäktiges händer och som kristna får vi be för fred och trygghet och hjärtans omvändelse och förtröstan på Gud och Jesus.
Men vad skriver Paulus till Guds folk i Tessalonike, nära gränsen till Magogs land med dess grymma härskare?
Staden låg i Grekland, inte så långt från Turkiet:
"När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.
När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.
Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.
Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.
Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör."
Här nämns vredesdomen den sista gången i bibeln. Guds vilja är att varje människa vinner frälsning genom omvändelse till Herren Jesus Kristus. När nu kaoset i världen verkar tillta dag efter dag får vi fästa blicken på Jesus.
Idag får vi leva med Jesus. Han är vår glädje och hopp. Och då Herrens dag sedan kommer då är det vår frälsare som kommer i makt och ära..
