Men när Moseboken därefter beskriver människans liv finns det inte så mycket att säga. Människan föds, lever sitt liv och därefter dör hon.
Men i Hanok finner vi något annat. Det finns något som är starkare än döden. Och dödens skugga får ge vika för det eviga livet hos Gud. Den Gud som människan föraktat krossar dödens makt och förbannelse.
"När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom."
Hanok tillbringade lika många år här på jorden som året har dagar. Och Gud hämtar hem honom. Efter 65 år fick han nåd att börja vandra med Gud och det gör han ännu idag hos Gud.
Hanoks son Metusela förändrade Hanoks liv och med Metuselas sonson Noa kommer trösten in i vardagen. "När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, ty han sade: "Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat."
Noa betyder "vila" och har stor ljudlikhet med ett ord som betyder "trösta".
Men människorna levde i förvillelse. Guds söner tog till hustru alla de ville ha. Ingen talar om ett heligt Äktenskap där man söker Guds vilja och välsignelse.
Så har jag kommit fram till Noas tid, den tid som Jesus talade om. Jesu ord väckte en vilja att söka vad Bibeln vittnar om äktenskap, om livet för en man och kvinna på den jord han skapat.
Vi lever i en tid som liknar Noas tid och påminner oss om Jesu ord. "Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara."
Efter beskrivningen av det sköna bröllopet i Eden talar Moseboken inget om bröllop. Men Jesus vittnar om att seden fanns och levde vidare. Men något hade förändrats då man inte sökte Guds vilja.
Kain tog sig en hustru, Lemek tog två. Men Noa hade funnit nåd inför Guds ansikte. Noa vandrade med Gud. Noa blev far till tre söner. Men jorden var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.
Men för den som fått nåd finns en framtid. Om än jorden går under bygger Gud en ark till räddning för sitt folk. När då syndafloden dränker jorden finner vi att Noa har en hustru och även hans söner.
"Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten."
Noa var välsignad tillsammans med sin hustru. De hade genom Guds omsorg fått tre sonhustrur som också fick del i den välsignelse och räddning som arken blev för Guds folk.
Alltså finner vi även här, på Noas tid att Gud sköter om de sina. Gud har omsorg. Om än vi lever i tysta tider, om än bröllopsklockorna tystnat i Babylon så är det annorlunda i Guds rike.
I Guds rike söker man Guds vilja. Man söker den välsignelse och trygghet som ett liv i enlighet med Guds ord ger.
Bibeln skriver inget om Noas söners bröllop. Men jag tror att de var Gud till behag. Gud har ännu en god vilja för människan. Om än vi lever i en tid som Jesus liknar vid Noas tid.
Samtidigt får vi redan nu glädjas över allt det härliga som Jesu ankomst medför. Den som är inne i arken kan leva ett liv till Guds ära, även som man och hustru. Visst är det också ett liv i vardagen där både samhället och tidsandan ställer sina krav. Men Edens stängda port står öppen. Jesus har öppnat den på Golgata och på den tredje dagen.
I Guds ord finner vi fläktar från Edens sköna värld. När vi lever våra liv som Jesu efterföljare kan vi likt Hanok vandra med Gud. Vi får åkalla hans namn. Vi får glädja oss över att ljudet från brud och brudgum ännu hörs. Visst är det en skillnad på Sion och Babylon. Medan Babylon går under får vi ta del av budskapet om Sions återlösning i Jesus Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar