Psalm 62.
Endast hos Gud
söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
Endast han är min klippa
och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
Hur länge vill ni rasa
mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
en nerbruten mur?
De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.
Endast i Gud har du din ro,
min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
Endast han är min klippa
och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
Hos Gud är min frälsning
och min ära,
min starka klippa,
min tillflykt har jag i Gud.
Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.
Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre
än luft.
Lita inte på våld
sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
även om den växer.
En gång har Gud sagt det,
två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
och hos dig, Herre, är nåd.
Du lönar var och en
efter hans gärningar."
Ja människan är liten inför Gud. David skriver att de väger mindre än luft. Hos Gud är makten, men också nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar