På sätt och vis kan man tycka att det här är ett problem. Guds ord som är utandat av Guds Ande kommer från evigheten men är ändå avsett för den här tiden.
Ordet står fast i tid och evighet. Under mina stunder inför ordet ikväll slås jag av tanken hur väl Gud utformat allt. Alla människor har en besökelsetid. Genom händelser i tiden, i naturen, genom olika livssituationer kan Gud väcka oss människor genom sitt ord.
Samma ord kan hos olika människor väcka olika känslor: glädje, frid, rädsla eller ånger.
Ordet tas emot i tro eller leder till förhärdelse. Ordet leder, fostrar och bereder. I snart 2000 år har människorna haft ett fast och oförändrat ord. Det kommer inget nytt och inget tas bort.
Men Gud öppnar ordet och det blir levande. I bland ser vi nya nyanser, vi förstår saker som varit dunkla. På samma sätt kan också Guds Ande räta ut missförstånd och fel- eller övertolkningar.
I ordet möter vi evigheten. Vi sträcker oss mot den, vi förbereds för den samtidigt som ordet också fostrar och bereder för jordiska dagar.
Ordet väcker längtan, ger en aning och försmak men manar också till uthållighet och fostrar till tålamod och ett liv i väntan.
Därför skall jag ännu fortsätta att skriva, att rannsaka och tänka högt en liten tid om Gud så vill. För ordet ger mig glädje och hopp. Ordet bär till evighetens strand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar