"Ty det som förr var är borta." I det nya Jerusalem finns varken, sorg, gråt eller plåga. Även döden, det främmande elementet som genom synden kom in i Guds skapelse är kastad i eldsjön.
Borta är också Babylon, Guds folks fiende. "I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."
Babylon, den som kallas för en stad har fått det som den längtade efter, en tillvaro utan Gud.
Gud finns inte mera där. Gud har tagit bort den yttre välsignelse som i nådens tid även vilade över Babylon.
Även Guds folk levde i Babylon. Men en röst från himmelen hade kallat bort Guds folk ur staden. Vad hade hänt med Babylon?
"Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor."
Johannes får höra att Babylons synder hade nått upp till himlen. Och nu hade tiden kommit då Gud kom ihåg hennes brott. I Babylon hade man förkastat Jesus och tvingas därför möta syndens lön.
Vi vet att Bibeln tidigare också vittnar om städer vars synder nått upp till himlen. I Moseboken läser vi "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det."
När staden Nineve fick höra om Guds dom som efter 40 dagar skulle drabba staden trodde man Gud och omvände sig. Den staden fick förlängd nådatid och domen drabbade staden senare.
"God är Herren,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
Men med en störtflod förintar han
platsen där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar