I går planterade jag granar i skogen. Kommer de att klara frosten funderade jag. På låglänta, frostkänsliga marker får de unga granarna nästan årligen frostskador.
Tallen och björken åter blir ofta älgens föda. Men det är något speciellt att plantera träd. Du vet att själv kommer du endast att ha arbete och bekymmer av dem, men om Herren dröjer kan de ge mat på bordet åt kommande släkten.
Bibeln beskriver en av syndafallets följder: "Därför skall marken vara
förbannad för din skull.
Med möda skall du livnära dig av den
så länge du lever.
Törne och tistel skall den bära
åt dig
och du skall äta av markens örter.
I ditt anletes svett
skall du äta ditt bröd
till dess du vänder åter till jorden,
ty av den har du tagits.
Jord är du,
och jord skall du åter bli."
Koras söner lovsjunger en Gud som leder bortom döden. Som Guds barn får vi alltid se framåt. Hjärtat får vara i himlen om än ryggen böjs mot jorden.
Så har Guds folk under generationer efter generation levt i väntan och förtröstan. Redan Paulus hade ett levande hopp och han levde verksamt i förväntan på den sista Basunens ljud.
När och där väntan på Jesu återkomst dör ut dör också tron ut om inte Gud på nytt väcker genom sitt ord.
Nog skulle det vara torftigt om vi skulle vara den generation som endast skull överlämna det som rost och mal förtär åt kommande släkten.
Nog skulle livet vara tomt om vi fyllde det av jagande efter jordiska skatter. Jesus vår frälsare, den himmelske brudgummen säger till de sina:
"Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara."
Tack käre Fader att du kallar oss till ett bättre land där det inte finns några virus. Där stormar och hagelskurar inte härjar. Där det aldrig blir missväxt och vi i evighet får tacka dig för din nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar