Jesus, glädjens källa,
låt din kärlek välla,
Jesus, hör min röst!
Efter dig jag längtar,
ja, till dig jag trängtar,
du som är min tröst.
O Guds lamm,
på korsets stam
har ditt blod du låtit rinna
och din kärlek brinna.
Möda, sorg och plågor,
ångestfyllda frågor,
synd och dödens kval
skall mig inte skilja
emot Jesu vilja
från hans trognas tal.
Allt han ger,
för mig han ber,
i sin famn han tar mig åter
och min synd förlåter.
Allt som världen skänker
likt en skenbild blänker.
Ära, guld och pris
vill jag inte akta,
inte eftertrakta.
De är dunst och is,
varar kort,
och smälter bort.
Jesus evigt hos mig bliver
och mig livet giver.
Högt må andra sträva,
enkelt vill jag leva
efter Guds behag.
Han vet allt mitt bästa,
jag vill helt mig fästa
vid hans bud och lag.
Jag är nöjd
när jag är böjd
till min Jesus. Vid hans sida
får jag nåden bida.
Nu all sorg jag kastar
som min själ belastar,
Jesus, i din famn.
Väl du sörjer för mig,
tröstar mig och hör mig,
leder mig i hamn,
Med ditt blod,
du Jesus god,
mig från alla synder renar
och med dig förenar
Det finns ett djup i de gamla psalmerna. De håller också i tuffare tider. Så är det då blicken fästs vid Jesus.
Han segrade då han förnedrades. Han uppstod då allt hopp är ute. Och Bibeln vittnar om att han träder fram i en stund som ingen väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar