I Guds ord finner vi nog en uppmaning att pröva eller tänka över varför Gud i sin allmakt tillåter kriser och bedrövelser.
Jesus själv ger ett exempel: "Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta?
Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?
Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."
Jesus visar på Guds kallelse till omvändelse. Lukas skriver att Jesus just talat om tidens tecken då han blev avbruten av frågan. "Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och så blir det regn.
Och när det blåser sydlig vind, säger ni att det blir hett, och det blir så.
Ni hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?
Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? När du är på väg till domaren tillsammans med din motpart, så gör under vägen vad du kan för att förlikas med honom, så att han inte drar dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och rättstjänaren kastar dig i fängelse. Jag säger dig: Du skall inte slippa ut, förrän du har betalat till sista öret."
Bibeln genomsyras av en uppmaning till försoning med Gud. Själv har han både berett och fullbordat försoningen då han tog syndens straff på sig själv, då han lade det på sin son. Ännu bereder han tillfällen då han stannar upp hela jorden, då han förändrar världen.
Det är nåd att ibland kunna se Guds storhet, hans nåd och hans godhet i den tid där vi lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar