"Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!"
Gud sammanförde och vigde Adam och Eva i Edens lustgård. Redan i skapelseberättelsen finner vi klart och tydligt Guds goda vilja för människans liv på jorden "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött."
En hustru är en gåva från Gud till mannen på samma sätt som en man är en Guds gåva till hustrun.
Men mycket tidigt hittar vi en söndring i allt det sköna. Syndafallet sätter sina spår och ett liv utan Jesus, utan kvinnans säd som krossar ormens huvud är ett dystert liv.
Borta från Herrens ansikte tog Kain en hustru åt sig. Kains liv öster om Eden sätter sina spår och några generationer senare tar Kains ättling, storskrävlaren Lemek två hustrur åt sig.
När människan frångår Guds vilja blir det vackra i livet fult. Men samtidigt lyser ett ljus i mörkret.
Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: "Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom."
Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn."
Adams ättlingar började åkalla Herrens namn. Åter tillber man den Gud som Adam gömde sig för efter syndafallet.
Från mörker och synd finns det en banad väg mot framtiden. Mot en ljus och evig framtid. Jesus, Sets ättling är den vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar