Med Gud och hans vänskap

"O, att du lät himlen rämna
och kom hit ner,
så att bergen skakade inför dig,
som när eld antänder ris
och elden får vattnet att sjuda,
så att ditt namn blir känt
för dina ovänner
och hednafolken darrar för dig."

I bibelläsningen närmar vi oss Jesajabokens slutskener. Vilka är Guds ovänner? Det är de som är förblindade av djävulen och inte kunnat se Guds vänskap, de som inte känner den gode herden.

Rosenius skriver i sin psalm:

"I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
men före går Herren,
men före går Herren,
ja, före går Herren
med segerns baner."

I tidningen skrevs det häromdagen om en kvinna som levt i en sekt. Hon hade senare tröttnat på att leva i synd och i väntan på Harmageddon. Religion utan Jesus är både grym och förtärande.

Nog är det annorlunda att få följa herden i förtröstan på att hans ansikte en gång blir synligt. Men vi skall se hur Jesaja fortsätter.

"När du gjorde fruktansvärda gärningar,
som vi inte kunde vänta oss,
då steg du ner
och bergen skälvde inför dig.
Aldrig någonsin har man hört,
aldrig har något öra uppfattat,
aldrig har något öga
sett en annan Gud än dig
handla så mot dem
som väntar på honom."

De som väntar på Herren får också sin lön från Herren. Jesaja beskriver Guds avsikt och vilja.

"Du kom för att hjälpa dem
som övade rättfärdighet
med fröjd,
dem som på dina vägar
tänkte på dig."

Det är stor skillnad på att öva rättfärdighet med fröjd och kämpa mot en märklig synd som saknar ansikte.

I fortsättningen kommer Jesaja in på syndens problem.