En mor, hennes son och Guds profet.

När vattnet i bäcken torkade ut kom Guds befallning igen till Elia. Om möjligt var Guds planer för Elias försörjning nu ännu mera otroliga. Vi vet att korpar har näsa och vittring för kött, men nu hade Gud gett befallning åt en änka.

"Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta."

Denna änka som var mor till en son hade endast litet mjöl till en sista måltid. Därefter väntade svältdöden för de båda.

Men när människans utvägar är slut har Gud sina. Till den lilla fattiga familjen sänder Gud en profet. En profet som bär Guds löften med sig.

När Elia får höra i vilken svår situation kvinnan är kommer han med ett budskap från himlen "var inte rädd".

Kvinnan sätter tro till ordet om än hon mänskligt sett ger bort sin sista måltid till en främmande man. "Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden."

Nu har Gud kungjort sin plan för Elias försörjning under hela den svåra perioden. Och Elia blir under prövotiden till välsignelse för den lilla familjen.

Änkans son dör, men livets och dödens Herre griper genom Elia in och pojken får liv igen. Förunderliga är Herrens vägar, men löftena håller.