Den femte basunen

"Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. 

Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn.  Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 

Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har. 

De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan." 

I Uppenbarelseboken 9 möter vi igen  "Andens bildspråk"

Avgrundens brunn - syndafallets föjlder. Synd följer på synd. Människan och människosläktets otro mot Gud och hans ord når nya nivåer. Upprorets fana får flera färger och bokstavskombinationerna blir allt längre.

Jesu blod, den enda reningen mot synden glöms bort och sätts åt sidan. 

Stjärnan som fallit från himlen ner till jorden får nyckeln. Han förkunnar frihet, men binder människan vid synden. Guds ord trängs allt mera bort. Guds ord får inte synas i det offentliga rummet. Inte i skolor och daghem och till sist förbjuds det även på ålderdomshemmen och sjukhusen.

Syndasåren svider och ingen rening hittas. De människor som saknar Guds sigill mister till sist livslusten. 

Vi ser en bild av det verkliga tillståndet i antikrists rike. Och allt detta visar oss Fadern i sin stora kärlek för att vi inte skall söka falsk njutning, tröst och vägledning ur grumliga brunnar. Ur det som Guds ord ger det rätta namnet - olydnad, stolthet, synd och otro..

Gud är god. Rening från synden finns i hans Sons blod!

Guds folk får med fröjd ösa ur Frälsningens källor, Jesu fullkomliga verk på Golgata, Jesu blod som renar från all synd.

Avgrundens brunns vatten är förgiftat av synden, av lögner från lögnens fader.