Vägen till himmelen

Igår satte vi på en annan plats än vi brukar vid bönehusgudstjänsten. Medan församlingen sjunger om vägen till himmelen noterar jag hur låg församlingens medelålder är. De flesta är barn eller unga.

Flickan bredvid mig bläddrar i barnens bibel som hon har med sig. Jag noterar att hon "läser" om Israels barns vandring genom röda havet.

Jag ser hur en skara vandrar mitt i havet och vattenmurar reser sig på båda sidor om folket. Jag slår upp texten i min bibel och läser: "Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn." (2 Mos 12:37)"

Jag tänker: Hur gick det för barnen som var med på den långa resan till Kanaans land?

Hur går det för barnen som idag växer upp i en värld där man allt mindre får höra om Herren Jesus?

Herren Jesus ledde skaran som drog ut. Han var i eldstoden och i molnstoden. Och det var de som var under 40 år vid uttåget som kom fram till det utlovade landet.

Vi har en förunderlig Gud som vi får får förtrösta på. Moses skriver: "Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten."

Men så ger Farao sig iväg för att hindra folket att dra ut och nå fram till det utlovade landet. Men Guds folk leds av en som är starkare än Farao och ondskans härar.

"Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra.

Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 

Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet."

"Gud är god!"