Vi märker att Johannes ser dem i den traditionella profetdräkten. Kristi vittnen begråter både sina egna synder och folkets synder.
I våra dagar möter vi vittnen, som på något vis är uppblåsta i sig själv. Vittnen som nog straffar för synden, men inte ser sin egen syndfullhet.
Om vi tänker på Johannes döparen så var han ödmjuk. "Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung."
Ett Kristi vittne kan inte bli uppblåst. Guds ord formar även vittnet. I kapitel 10 läste vi om hur aposteln Johannes själv fick äta den lilla bokrullen.
"Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den!
Den ska svida i din mage men vara söt som honung i din mun." Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung.
Men när jag hade ätit den sved det i min mage. Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder och språk och kungar."
Guds ord måste få fostra Kristi vittnen. Annars byts den gode Herdens röst till främmande röster i församlingarna. Och fåren blir slagna och flyr..
Eller om herden är uppblåst kan även fåren bli uppblåsta.
Jesu får känner den gode Herdens röst..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar