En dryg vecka av förundran är förbi. Till först förundrades jag ett antal dagar över att semestern hade börjat.
Sedan fick jag förundras några dagar över att vi fick fira sommarmöten. Det är gott att få glädjas och förundras.
Nu är tälten nertagna och de gröna ängarna får vila. Natten efter att sommarmötet avslutades föll 25 mm regn och igår låg fälten vattenfyllda.
Åter en orsak att förundras över hur Gud flyttade fram regnen, för att människorna som han älskar skulle få samlas för att lyssna till Guds ord.
I mina tankar nu på morgonen kommer Jesu ord till församlingen och en predikan på sommarmötet:
"Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."
Den åldrige predikanten lyfte fram ett kännetecken på att den första kärleken till Jesus slocknat. "Man tänker mera på vilken gruppering man vill höra till än vad Jesus gjort för mig."
Att nya grupperingar bildas och att splittring sker är ett av den sista tidens tecken. Kärleken till Jesus kallnar. Samtidigt slocknar kärleken till bröder och systrar.
Ungefär så sades det i predikan. Och åter får jag förundras.
Man drar sig undan uppfylld av kärlekslöshet och självgodhet och tror att den egna gruppen förmår göra det som endast Jesus förmår - bevara en levande tro.
Åter får jag förundras. Det finns en annan väg. Blicken får lyftas mot korset och mot Kristus.
"Men skulle en gång kall du se min kärlek, Gud, till dig; påminn mig om Getsemane, hur Jesus led för mig! Min kärleks kraft så liten är, men Jesus hjälp beskär att jag ej glömma skall ditt ve där i Getsemane!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar