Von der Winckelmesse und Pfaffen Weyhe

Det finns en skrift av Martin Luther: "Von der Winckelmesse und Pfaffen Weyhe" -  Fritt översatt Om vinkelmässa och prästvigning. Den över 100 sidor långa skriften finns på nätet på den tidens tyska.

I den skriften finns ett Luthercitat som vi ibland hör och som torde översättas till svenska så här: ”Vår tro och sakramentet skall inte bygga på personen, om han är gudaktig eller ond, vigd eller inte vigd, kallad, eller en lurendrejare, om det så vore djävulen eller hans mor, utan på Kristus, på hans Ord, på hans ämbete, på hans bud och förordning, där dessa är i kraft, där sker allt på ett riktigt sätt, oberoende av vem eller vad personen råkar vara.” (citatet slut)

Nu är det ju så att Luthers citat ofta tas bort från sitt sammanhang om man vill rättfärdiggöra det ena eller det andra. I citatet ovan talar Luther om sakramentets verkan, och att denna inte är beroende av ämbetsinnehavarens person.

Det är också mycket intressant att läsa vad Luther torde ha skrivit något före citatet ovan: 

”Jag säger att även om djävulen själv kom och låt oss anta att jag efteråt kom underfund med att djävulen hade smugit sig in i ämbetet, eller uppträtt i en mans gestalt och låtit sig kallas till ämbetet, och offentligt förkunnat evangeliet i kyrkan, döpt, förrättat mässa, avlöst och utövat, och förvaltat sådana ämbeten och sakrament, som en präst skulle sköta, enligt Kristi bud, då skulle vi för alla vara tvungna att medge att sakramenten var giltiga, att vi hade fått del av ett rätt dop, och hört ett sant evangelium, tagit emot en sann avlösning, och blivit delaktiga av Kristi kropps och blods sanna sakrament.”

Luthers ord är till stor tröst för vi som inte vill lämna Folkkyrkan ännu, om än avfallet från Guds ord är både stort och skrämmande.

Ingen som vill vara en Jesu efterföljare vill understöda eller ta lätt på det avfall som alltid skett och som verkar accelerera i vår tid. 

En del väljer att lämna folkyrkan under tystnad eller ganska offentligt. Många upplever ända att Gud inte uppmanar till det ännu och vill fortsätta "kampen för den tro som överlämnats till de heliga" inom den kyrka där man blivit döpt och konfirmerad.

Men vid sidan om den linje som förespråkas av de flesta biskopar och vid sidan av den ämbetssyn som omfattas av samtliga biskopar.

Igår kunde vi läsa om hur en grupp som tidigare verkat inom Petrus församling i Helsingfors nu känt sig tvungen att ett steg åt sidan då man inte vill ställa sig under en ny kyrkoherde med obiblisk lära.

För Luther var det på ordets grund nog klart att prästämbetet är avsett för män som Gud kallar och insätter. Han visste nog också vad ett bibliskt äktenskap är.

Vi förstår att det är både viktigt och nödvändigt att Kristi kyrka byggs upp enligt de linjer som Guds ord ger. Det får och bör vara en samvetsfråga.

En kristen människas samvete binds ända endast av Guds ord. En kristen borde inte medvetet vilja stöta eller såra någon.

Men Guds ord väger ändå tyngre än människors tankar, bud och stadgar. Och vi inser att Gud har ett personligt kall till varje människa.

Gud är god. Jesus är ännu den gode Herden. Han får vi alltid förtrösta på. (Luther var ett redskap i Herrens tjänst, som vi får tacka Gud för.)

Sommarläsning och sommartankar i väntan på ett barnbarn som kommer till moffas. (När det gäller kyrkotillhörighet vill jag inte binda någons samvete.) 

Det är gott att få vara förvissad om att Kristi kyrka inte vacklar. Där sköter han och vårdar oss framtill den dagen han hämtar sin församling från den här jorden.