"Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus. Jag förtröstar på Guds nåd, alltid och för evigt.
Jag skall alltid tacka dig för vad du har gjort. Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn, ty det är gott." (Psalm 52: 9-10)
David förtröstade på Guds nåd i alla livets situationer. Den som förtröstar på Herren av hela sitt hjärta blir inte besviken, inte ens på nödens dag.
Guds namn är gott. Men David skriver i samma psalm om tal som gör skada och om falsk tunga. "Du älskar allt tal som gör skada, du falska tunga."
Vi människor, även kristna kan dräpa med vår tunga. Vi kan tillåta oss att använda hårda ord som dräper eller blir som salt i såren.
Guds ord är också skarpt, men då finns det bakom det skarpa ordet ett ömt fadershjärta som kallar ett bortsprunget barn.
Men vi människor inser inte alltid att vi kan gå för långt av vilja att få det sista ordet, eller för att stärka vår egen ego. Det är synd att slå en slagen.
Vänliga ord kan göra under. De läker hjärtats sår..
Ett hus byggd av sand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar