I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.
Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.
De som säger så visar att de söker ett hemland. Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem."
Mot den himmelska staden som hebreerbrevets författare lyfter fram går en kristens resa. Här i tiden besöker vi platser och städer där vi inte finner något varaktigt.
Ändå vill också Gud välsigna vår genomresa här i syndens och förgängelsens land.
Varje dag får vi ta Jesus med på färden. Då får vi fröjdas och tacka honom för allt vad han ger..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar