Filisteernas land

Redan i första Moseboken möter vi benämningen "filisteernas land:

"Men Abraham ställde sju lamm i hjorden åt sidan. Då sade Abimelek till Abraham: ”Vad betyder de där sju lammen som du ställt åt sidan?” 

Han svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen.” Sedan kallades platsen Beer-Sheba, eftersom de båda svor eden där.

Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land.

Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens namn, den evige Guden. Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid."

Folkbibeln förklarar: "filisteernas land Beteckning för folk på den nuvarande Gazaremsan, särskilt det sjöfolk som sedan under 1200-talet f Kr kom från de grekiska öarna."

Även Isak möter på dessa filisteer: "Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid. 

Isak begav sig då till filisteernas kung Abimeleki Gerar. Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. 

Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham.

Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.”

Löftessonen Isak får höra att i hans avkomma skall jordens folk bli välsignade.

I Jesus Kristus blir människor från alla folk och stammar välsignade. Snart ljuder Jesu ord: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

I Guds ord läser vi om Anaks barn, om filisteer, om jätten Goliat. Om personer som verkade här nere en kort liten tid.

Men Guds ord vänder alltid blicken framåt och mot Jesus. Guds ord handlar om kallelsen till himlen i Jesus Kristus.

Den kallelsen får inget skymma. Det vi här ser med ögonen varar blott en kort liten tid. Hebreerbrevets författare skriver:

"Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.För:

Ännu en kort liten tid, så kommer han som ska komma, och han ska inte dröja.

Min rättfärdige ska leva av tro. Men drar han sig undan, har min själ ingen glädje i honom.

Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar."

Saul och David hade sin tid. Abrahams och Davids son Jesus Kristus har ett evigt rike.

Mot det rike vandrar vi. Dit uppmanar Guds ord oss att gå. Och Herren går med. När vi tar vara på hans ord är han vid vår sida.

Avfaller vi från hans ord mister vi fästet. Då går vi bort istället för att gå hem.

Jesusvägen leder hem. Människans väg leder bort. 

Gud är god..