Aatu Laitinen berättar i boken "Minnen från Lappmarkens kristendom" om en syn som predikanten Erkki-Antti fick se efter prosten Laestadius död.
Erkki-Antti själv har också berättat om sin syn i ett brev. Det fanns vid den tiden bekymmer över ledarna i den växande rörelsen. Inom rörelsen hade de börjat komma oenighet och det förekom också motstånd.
Erkki-Antti suckade "Vem skall nu leda de kristna" - när prosten är död?
"Nu tröttnar och dignar väl alla fattiga själar"
Då ser Erkki-Antti en syn och han ser den klarvaken:
"Först kom Gamla Testamentets profeter och vandrade högtidligt genom salen, den ene efter den andre.
Därpå kom Nya Testamentets apostlar, och de vandrade också stilla och saligt förbi, den ene efter den andre.
Sedan uppenbarade sig Laestadius och även han var salig. Han satte sig för en stund på stolen och han hade ett gyllene kärl i sin hand.
När han hade gett sig av, uppenbarade sig Frälsaren själv i stor härlighet inför Erkki-Antti, vilken då förlorade kontakten med denna värld och inte visste var han var.
Han såg bara Guds salighet och härlighet inför sina ögon.
Och när han kom till medvetande förstod han med stor glädje och trons förvissning, att ingen människa, utan Gud själv, skall leda kristenheten till tidens slut genom sin helige Son Jesus, ty Jesus är trons begynnare och fullkomnare, den förste och den siste och tillika den Gode Herden, som tar vård om sin hjord.
Han ger livets vatten ur källan som gåva åt den som törstar. Salig är den som förtröstar på Honom i hjärtats tro" (citatet slut)
Nog var det en vacker syn som inte upphöjer tjänare utan Herren Jesus och Gud allena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar