Församlingens utmätta tid

"När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid."

Liksom med allt Guds ord är det också ibland svårt att ta Uppenbarelsebokens ord till sig.

Ändå vittnar Skriften om att Guds ord inte återvänder fåfängt. Profeten Jesaja skriver:

 

"Liksom regnet och snön

faller från himlen

och inte återvänder dit

utan vattnar jorden

så att den blir fruktbar och grönskar

och ger säd till att så

och bröd till att äta,

så ska det vara med ordet

som går ut från min mun.

Det ska inte komma tillbaka

till mig förgäves

utan att ha gjort vad jag vill

och utfört vad jag sänt det till."

I Uppenbarelseboken 12 läser vi om en beredd plats i öknen för församlingen. Där får hon sitt uppehälle under en av Gud utmätt tid.

Jag tror att den platsen är i Kristus. Där har vi en fristad från Ormens "draksådd". I Kristus har vi hel och full förlåtelse för synden.

I Kristus finns en fristad från vilddjurens härjningar. Ja Gud förkortar till och med tiden. Jesus säger då han talar om en tid med stor nöd: "Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas."