När vi lyfter blicken

"Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” 

Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” 

Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Ta av dig dina skor, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så." (Josuas bok, kapitel 5)

Striden om Jeriko skall snart börja. Israels barn har en ny ledare. Gud har begravt Mose på Moabs hedar.

Israels barn har gått över floden in i det land som flyter av mjölk och honung.

Kanske Josua hade tänkt på då han tillsammans med Kaleb stod inför Israels barn och folket var i uppror.

"Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”

Men männen som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot det folket, för de är för starka för oss.” 

 Inför Israels barn talade de illa om landet där de hade spejat och sade: ”Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. 

Vi såg också jättarna där – Anaks barn kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.”

Vi har en förunderlig Gud som leder sitt folk. Ingen människa kan stå emot Honom. Inför honom får vi ta av oss våra egna skor.

Vi får be. Vi får förundras. Vi får tro och förtrösta på Honom..