Trygg inom borgen

"Nu bort med allt som ängslar och allt som trycker mig! I Jesu närhet är ej rum för sorgen. Min Jesus är ju nära, om än han döljer sig, och jag är trygg och säker inom borgen. 

Hur vädret även blåser och vinden stöter på, och flod och slagregn kommer, jag fruktar ej ändå; ty se, min klippa kan ju icke falla."

(Ss 226)

Mötesledaren har bytt ut den sista sången. Vi har litet svårt att finna melodin för sången sjungs inte så mycket numera.

Det känns förunderligt att sjunga den sången den här söndagen. Den talar så kraftigt om Guds godhet och trofasthet

Vi kommer till den sista versen och där finner jag orden jag sökt en tid:

"Ja, trygg och glad och salig vad än som kommer på och hur det även skiftar i mitt sinne. Ty se, nu har jag börjat att, till min tröst, förstå att ej min trygghet sökas skall där inne. 

Nej, utom mig, i Kristus är all min salighet, mitt liv, min frid, min trygghet för tid och evighet. Gud vare därför lov och pris och ära!"

"Utom mig i Kristus är all min salighet." Där i sången med okänd författare dyker den himmelska teologin fram. Teologin som ger glädje i tron och ser bortom tidens tvång.

Psalmens ord blir så verkliga: "Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. 

Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

Segerns kyrka, skaran som ser Jesus såsom han är. Den himmelska sången. 

Gud är god..