"Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem"
Orden ovan är från Lukas 3 och han som förmanade folket var Johannes döparen.
Det slog mig igår kväll då jag läste Luthers ord hur gott det är då även förmaningens ord får vila på den grunden att Jesus burit all vår skuld.
Profeten Jesaja skriver: "Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom."
I en sång sjunger vi om hur vi måste vandra här som svaga och syndiga.
"Herre, så svag och syndig måste jag vandra här, längtande efter målet, vet att du stöder, bär. Här blir jag inte bättre, i detta syndens land, ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand.
Jag är en dålig stridsman, faller i strider här, jag är blott mask och lera, ikläd mig kraft som bär! Hjälp du mig Herre Kristus, när trött jag dignar ner! Lär mig att gå den vägen, där jag din kärlek ser!"
Det är ett faktum att synder och svaghet plågar en kristen. Guds ord avslöjar nämligen synden som bor i oss.
Men ändå får vi förtröstade fortsätta under Jesu ledning. Ledda av ordet och Anden och med blicken fäst vid Forsonaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar