Vid Guds tron

I det sista kapitlet i brevet till Titus lyfter aposteln fram Guds godhet och barmhärtighet. 

"Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. 

Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv."

Paulus beskriver här Gud som vår Frälsare. Guds frälsning i Jesus Kristus. Mina tankar går till benämningen Gud och Lammet. I Uppenbarelseboken läser vi om floden som går ut från Guds och Lammets tron.

"Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden."

Gud frälste oss genom sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse. Och förnyelse i den Helige Ande. Nu är hela gudomen med.

Och denna förnyelse i den Helige Ande utgjöt han rikligt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.

Nog är det ljuvligt att få begrunda och glädjas över Guds frälsning efter en tung vecka. 

Guds ord ställer oss fram som rättfärdiga av Guds nåd. Vi blir rättfärdiga genom hans nåd. Vi blir arvingar. Alltså Guds arvingar med hopp om evigt liv.

Som frälsta av nåd får vi redan glädjas. Glädjen och fröjden är evig i Guds stad. Staden där floden strömmar fram. Staden vid Guds och Lammets tron. Staden där Guds och Lammets tron är i centrum.

Gud är god. Stor är hans barmhärtighet. Väldig är hans nåd..

"O hur härligt det blir vid Guds tron."