Guds glädje (där borta, men redan här)

Glädjen bor hos Gud skrev Lina Sandell. Guds folk har alltid känt det så.  

I tron har man levt som främlingar i det utlovade landet. Man har bott i tält i väntan på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.

En kristen är alltid beroende av sin Gud. Så skall det vara. Luther skriver: "Vår onda otro står alltid i vägen för oss. Den vill förhindra att Gud får mätta oss med sitt goda, och att vi får märka hur Gud verkat i oss på ett sådant sätt. 

Vi vill vara mätta och ha så det räcker och blir över av allting. 

Vi skaffar oss ett förråd för framtida hunger och törst i oss själva, så att vi aldrig ska vara beroende av Gud och hans verk. 

Men vad är det för en slags tro; att vi tror på Gud, därför att vi vet att vi själva har ett förråd med det goda, så att vi ska kunna hjälpa oss själva?" (Citatet slut.)

Vi förstår att glädjen hos Gud är annorlunda än världens flyktiga glädje. Guds glädje är evig och sann. Den skapar en längtan hos hans folk.

En Sions sång uttrycker det så väl: "Än en liten tid vi dröjer här i främlingslandet kvar; brudgummen sin röst snart höjer och oss kallar till vår Far."

Gud har omsorg om oss här. Han ger vad vi behöver efter sitt mått. En gång blir allting helt annorlunda. Evigt, saligt och fullkomligt.

Vi har inte sett det. Vi anar något, men endast vad Gud ser för gott att uppenbara. Men liksom Fadern har sin glädje i sin son Jesus Kristus får vi redan ha vår glädje i Honom.

Då fattas oss inget..

 

Ljuset är annorlunda där borta. Genom skuggorna syns ett ljus så klart. Ett vatten som aldrig blir grumligt. Klart och rent då ursprunget är Guds och Lammets tron..