"Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.
Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.
Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.
Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!
Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud." (2 Kor. 5:17-21)
De välkända orden ovan är en riktig pärla. Aposteln skriver om den nya skapelsen, människan som är försonad med Gud.
Vi lever i en värld där den kristna tron möter motstånd. Människan vill leva i uppror mot Gud. Men Gud kallar tillbaka. Han bjuder in till försoning. Och han gör det i Jesus Kristus.
Denna kallelse genom evangeliet om Jesus Kristus predikas i församlingen. Paulus kallar sig för ett sändebud för Kristus.
Som kristna är vi Guds sändebud, Kristi sändebud. Vi får vittna om Jesus. Vi är kallade till att vittna om Honom.
Men sällan gör vi det när vi möter människor i vardagen. Ofta finns det liksom en barriär emellan. Eller så vill vi inte tränga oss på. Ibland känner vi ett kraftigt motstånd.
Men ibland känns det som om om dörren är öppen. Vi anar en längtan till försoning med Gud. På något vis längtar man efter gemenskap med Gud.
En person vittnade om hur han högaktar gudstjänsttiden. Han ville inte utföra arbete i kyrkbyn på söndagsförmiddagen. Fast han erkände att han inte är någon kyrkans man. Och talet kryddades med svordomar.
En annan hade gått i dagskriftskola med "förlåtarna". Det var liksom den kontakt han hade haft med den kristna "världen". Jag antar att han inte heller ansåg sig vara någon kyrkans man.
Människor som kommit bort från tron och kanske aldrig riktigt känt den vill liksom hålla ett avstånd till ställen där Guds ord ljuder.
Man antyder att man vill leva som man gör. Man vill inte ha Guds försoning. Eller man vågar inte söka den. Man känner inte Kristus Jesus. En respekt för Gud kan finnas, men man lämnar sig utanför.
I en sådan värld har Kristus sändebud som kallar. Om en dryg vecka börjar sommarmötena runt min barndoms kyrka. Kallelsen till Guds rike går ännu ut.
Sommarmötet ordnas av två bönehus föreningar och Larsmo församling. Man vill vara en röst åt Gud, Kristi sändebud.
Gud kallar till gemenskap med sig, genom tron på Herren Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar