När skuggorna är borta.

"Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.  

Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet."

Här på jorden kastar synden sin skugga över allt. I en sång sjunger vi att där bland skuggorna står Jesus.

Hebreerbrevets författare uppmanar oss att ha blicken fäst på Jesus. Vid ett tillfälle frågade Jesus av sina lärjungar vad de diskuterade. Och lärjungarna fick skämmas. För det var inga uppbyggeliga diskussioner de hade.

Vad diskuterar vi? Vad samtalar vi om? Sällan är det om Jesus och om vad han gör då och när han gör allting nytt.

På något vis lämnar vi så lätt kvar där i skuggorna. Vår tanke och även vårt liv stannar där bland syndens och förgängelsens skuggor.

Då vi kunde, då vi borde ha blicken fäst vid Jesus. Han som ger tro och inte bryr sig om skammen.

Om vi kunde ha blicken fäst vid Jesus skulle vi inte tröttna eller tappa modet: "I hans seger har vi mod. Livet har vi i hans blod."

Då går det hem på nåden. Då står vi snart i himmelen..