"När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro – då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud. Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud!"
Vid morgonmålet på arbetet hörde jag den engelska versionen av lovsången "O store Gud"
De annorlunda orden och stillheten på ett tomt kontor öppnade en bild av det som sker då Kristus kommer.
Nog har vi i sanning någonting att se framemot och gripa tag i och hålla fast vid Guds utsträckta hand till frälsning - vid Jesus Kristus..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar